Hundinvation

Dagen igår gick relativt smärtfritt trots att mängden tid jag träffade Lasse var mindre än en timme. Jag ska inte klaga: han sover i alla fall i samma säng som jag om natten och det är så viktigt. Igår var nämligen Lasse och hjälpte till i en djuraffär som vår underbara väninna äger och föreståndar (?). Det var nog bra att Lasse åkte upp och tog i lite grann, för Lisette må vara stark men jag tror att Lasse är aningen starkare. Och jag läste/hörde i en bok att männen är skapade stora och starka för att kunna tjäna och hjälpa kvinnorna (och då alltså inte bestämma). Jag tycker att detta låter mycket riktigt. Men det var väldigt snällt att Lasse att hjälpa till, även om jag saknade honom personligen. Men ikväll kommer vi att gå på fest tillsammans så det är inte lönt att klaga. Ikväll får vi ju ses en massa.
Dessutom ska vi till Lasses mormor på födelsedagsfika och 2 timmar och 36 minuter. Tur att hundarna får lov att komma med annars hade ju en av oss fått stanna hemma (alltså då jag) för lille Marcos skull. Ikväll blir det lite svårare, men som tur är är festen bara i huset bredvid så det är bara för oss att komma över hit titt som tätt och titta till vildingar (och inte behöver vi ta upp något utrymme i kylen hos Eddie heller: kan ju bara ha den här hemma eftersom jag, och förhoppningsvis Lasse någon enstaka gång i alla fall, ändå kommer att komma över hit).
Jag läste i en tjejs gästbok att Marcos uppfödare är så nöjd med att hon valt oss till Marcos "livskamrater". Det är så tryggt att höra. För även om jag hört det tidigare så känner man ändå att man vill att de som ansvarar för att min underbare pojke här hemma ska känna sig 100%trygga med de de valt till hem för Bedarra Ernst Stavro Blofeld (jikes vilket namn! Då är Marco en smula lättare... även om Lasse ville kalla honom Ernst... iiiiii).
Igår hade jag en jätte trevlig kväll tillsammans med massa tjejer och massa vovvar: Angelica och Frida kom med sina vars två huskys till hund rastgården här hemmavid och hundarna busade järnet! Och inte nog med det: sedan kom Bella med sin dalmatiner Malee och lyste upp tillvaron ytterligare! Kom på att jag helt glömde fråga Angelica om hon ville följa med upp hit. Men det hade kanske varit mycket med sju stycken husksy i min och Lasses lilla trea, he he. Men finns det hjärterum så finns det... ja vi vet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0