Beccinam

... som för mindre än ett halvår sedan inte hade något aktivt kyrkligt engagemang. Nu har jag träffar jag konfirmander 2 gånger i måndaden, musik-konfirmandgrupp 1-2 grr i månaden och sjunger i kör 2 timmar varje vecka. Ganska stor skillnad.

De senaste två veckorna har jag varit med på uppträdande med kyrkokören 2 gånger och spenderat en hel dag tillsammans med konfirmand-tjejerna som gick lucia i söndags.

Tjejerna var så otroligt duktiga!!! Och de var så rara mot mig hela dagen. När vi sedan skiljdes åt för dagen så ville de alla kramas och de sa att jag varit ett så bra stöd hela dagen. Oj vad rörd jag blev då!

Och! Som om inte allt detta räckte så frågade kantorn i söndags om jag skulle kunna tänka mig leda en utav barnkörerna. då det inte skulle ingå i hans tjänst i fortsättningen förhoppningsvis. Ja ja, tänkte jag, det hade varit roligt men det skulle säkert aldrig bli av och säkert dröja länge innan det blev aktuellt. IDAG får jag samtal från kyrkorådsordföranden om att jag visst ville ta över tre av barnkörerna så om jag kunde komma dit i morgon och förhandla vore det jätte bra... eh, oki, snacka om att allti gick väldans snabbt helt plötsligt! Men, inget fel i det...

... blev dock aningen nervös eftersom jag ju inte spelar något instrument så särkilt bra. Så min underbart vackra guitarr, som jag fick i studentpresent av min älskade sambo ,åkte fram och nu gör fingertopparna på vänster hand väldigt ont. Men, de måste härdas nu... isch isch.

Men kul, och nervöst, är det!!!