Beccinam

Två stycken intensiva dagar i Göteborg är nu över. Jag och Adam har varit uppe i Sveriges nästa stad som jag för övrigt avskyr för hur sjutton kör man där utan att komma vilse??!! Jag menar i morse skulle jag köra 200 m men jag var på fel sida av vägen och min smarta väg för att hamna rätt hamnade jag utanför Göteborg. Hur sjutton gick det till? *suck*

I alla fall: Utställning i Göteborg, Svenska mässan/Scandinavium, My Dog, Nationell och Internationell!

Oj vad det har varit mycket. Till att börja med var det ganska lugnt. Jag hade förberett det mesta onsdagskväll, lagt fram kläder, Adam var vidgjord och luktade mycket gott och allt annat sådant småpyssel var redan avklarat när väckarklockan ringde klockan halv sex i går morse. Inget av detta betydde dock att det var på något sätt lättare att dra sig upp ur varma, mysiga sängen och fara iväg på en 3 timmars resa till Göteborg utan att somna halvvägs till köket. Men som genom ett under mötte jag upp med Angelica, Ayla och Zorro klockan sju på Burlöv Center och startade vår 200+ mils långa resa och vips så var vi framme. Eller snarare: ”Vi åkte, *tråkigttråkigttråkigttråkigt*, och vips så var vi framme”.

Utställningen började mycket bra. Vi körde vilse och Angelicas hundbur ramlade av kärran ca tusen gånger fram till dess vi faktiskt hittat stället där vi väntades vara. Men, men, med tanke på att det var små bagateller jämfört med alla hemskheter som hände senare på dagen…

Själva utställningen ja. Även om jag inte tjatat så mycket som jag gjorde innan Malmö Valp så har jag varit väldigt nervös. Och inte blev det bättre av att stå utanför ringen samtidigt som den eviga visningen av rasen innan pågick. Mitt hjärta rusade och jag är övertygad om att alla fjärilar som bor i min mage steppade på en gång. Jag kom in i ringen och hela upplevelsen var att Adam bråkade och busade till. Men när det gällde framför domaren stod han mycket fint och sansat… ja… relativt sansat i alla fall. Detta resulterade i ett första pris och hederspris och blev direkt efteråt Bäst i Rasen. Adam är så duktig. Och så söt. Och finast i hela världen (men så fick jag inte lov att säga för min pojkvän/sambo/fästman/boytoy för hur vad skulle det då bli med vår potentiella nya hund? Vore ju taskigt att redan ha bestämt då att Adam är finast… hmm… *suck* ((( Puss älskling))) ). Finalen i Bästa Valp gick inte så bra, på pappret i alla fall, för Adam tillhör ju inte en av de poppis raserna men vi hade roligt i alla fall.

Nu kom den spännande delen: hitta hotellet, som enligt information skulle ligga 200 m från utställningen. Efter att i 35 hemska minuter letat efter ”Scandic Panorama”, tappat bort Angelica i Göteborgs virrvar hittade jag i stället Scandic Opal: - Det finns inget Scandic Panorama… du kanske Quality Hotell Panorama. Är det kasnek det?” Hmmm… kanske… SHIT!

Och om någon nu tror att vi hittade hotelet lättare nu när vi väl hade rätt namn så tror denna någon mycket fel. Tydligen så betyder 200m på Göteborska 2 kilometer… nice… *grrrrr*.

Ytterligare 45 minuter senare låg vi utslagna på dubbelsängen på vårt hotell rum och hade det inte varit för att hungern övermannat oss och fått oss till att äta vars en gigantisk kebabrulle, hade vi somnat där och då!

Efter en lååång natt med galna hundar som bestämde sig för att sova max en timme i sträck och sedan busa loss (Adam och Ayla) totalt kom vi iväg till dag två av utställningarna. Nu i efterhand känns det nästa som om gårdagen var den ”riktiga”, då vi spenderade hela dagen på området, och idag bara var ett plus eftersom vi for hem redan vid elva idag. Lustigt.

Adam uppförde sig ypperligt i ringen idag. Han var så duktig. Han sprang, höll farten och stod nästan still framför domaren. Enda negativa var väl att Adam vägrade att visa tänderna för den snälla (hmpf) domare Hayward.

Min lilla älskling kom tvåa i sin klass och det enda jag kunde tänka på när ja kom ut ur ringen var hur himla duktig Adam varit (även om vissa snyggingar trodde att jag var fly förbannad och knappt vågade prata med mig när jag kom ut *skratt*). Det är ju trots allt bara träning som gäller nu och han skötte sig så bra. Vågar man tro att han faktiskt lärt sig något från gårdagen… eller var det bara ett lyckokast? Vem vet, han är söt i alla fall, hi hi.

Nu är jag hemma och ska bara plita ner några sista rader och sedan är det slääääping (för normala människor : avkoppling, med gilmore girls och popcorn som jag faktiskt tycker att jag förtjänat trots att jag numera är viktväktare) som gäller till 100%.

Tack så mycket Angelica för att du och dina vovvar gjort de här två dagarna till en gigantisk hit! Love you darling. Puss Puss

Och puss puss till er andra också. Finns så mycket kärlek här, he he ;-)

Och sist, och förmodligenden ena minst och den andra... ja, helt enkelt bäst, stor, blöt puss till mina älskade pojkar  Adam o Lasse.