Jag har en underbar vän...
vänskap på en topp-nivå istället för att börja från grunden. Vi har fantastiskt roligt tillsammans och jag vet ärligt talat inte vad jag skulle ta mig till utan henne. Med stöd av henne, och självklart andra underbara vänner, tog jag mig igenom det absolut värsta som hänt mig under mina 22 år i livet. Kan ärligt säga att jag inte hade klarat mig igenom det utan rara, smått förvirrade, Frida.
(Frida är nog dessutom den enda som får lov att röka på min balkong)
Igår när ovannämda brud var här på besök med sina hundar så var vi, för ovanlighetens skull, i hundrastgården. I ryggen hade vi en vacker solnedgång och... men... vad hände? Helt plötsligt öppnade sig himlen och ton efter ton med regn damp ner över oss och hundarna. För att underdriva så var vi efter en rask språng march hem till mig en aning genomsura(fysiskt, inte humörmässigt)!
Men kul hade vi!!!
En fantastisk dag!
Kan inte säga att jag vill att den här dagen ska ta slut. Jag har haft en mycket bra dag. Har inte gjort så mycket "nyttiga saker". Jag har inte diskat, inte dammsugit och inte bytt lakanen i sängen. Jag har inte slängt ut gamla möbler, inte städat bilen och inte pluggat riktigt så mycket som jag borde har gjort.
Men jag köper det för: Idag har jag mått bra!
Dagen började inte så fantastiskt när Adam vägrade låta mig sova. Försök efter försök misslyckades men icke: han har gnällt som en anka hela dagen. Men men, dagen blev betydligt bättre än de första fjuttiga timmarna.
Pratade med min underbara Lisette på msn. Man blir alltid så glad när man pratar med henne! Jag var ute med hundarna i hundrastgården och även om det inte dök upp några andra så hade jag och hundarna det jätte kul. Hade lite trevlig mailväxling och msn-prat med härligt husky folk vilket gjorde dagen ännu trevligare. Har pluggat lite grann men bara historia, ville inte tynga ner dagen när den hade fungerat så bra för mig!
Pratade med Frida en stund om tält och annat. Stackaren har börjat jobba igen nu. Så nu är det bara jag som "går hemma och latar mig". Nåja, så mycket latande blir det knappast nu för på måndag måste jag sätta igång med pluggandet på 6-timmar-om-dagen-nivån.
Som en toppen avslutning på dagen åkte jag, Adam och Marco med tåget in till Malmö och träffade Lasse på Harrys. Vi åt god mat, jag drack ett glas vin och det var mycket mysigt och trevligt (och billigt: Lasse bjöd, tihi).
Folk är blir tokiga, oftast på ett positivt sätt, när de får syn på våra huskys. En kvinna frågade mig med 100 % allvar om det var "sådana där hundar med varg i sig?". Stadsbor. Och jag verkligen hade kommit på gatan med t ex en Saarlos... hund hade de inte ens behövt fråga. De hade förmodligen sprungit åt andra hållet så fort benen burit...
En annan familj stannade och frågade tusen saker om Adam och Marco. Sedan sa de att de skulle vilja köpa en husky valp nu när de var på semester här och ta med sig hem till Saudie Arabien, för de är mycket billigare här! Visa mig den uppfödaren som går med på det och den hamnar längst ner på skalan!
En fantastisk dag har det i alla fall verkligen varit och nu är den till ända. Klockan är kvart över tolv, jag ska ut en kort runda med hundarna, borsta bissingarna och sedan försöka nanna i sängen tillsammans med min käre pojkvän som redan sussar/brummar/bullrar söt i sovrummet!
När jag blir stor
När jag var liten och hade sett "Joseph and the..." så bestämde jag mig för att jag skulle bli musikalartist. Det tog många år, närmare bestämt 5 år, innan något annat yrke dök upp på radarn. Men musikalartist är fortfarande en dröm som nog alltid kommer finnas.
I åttan tvingade jag till mig en praktikplats på ett församlingshem för att jag hade blivit mycket intresserad av prästyrket. Tyvärr var pastoratet jag växte upp i inte vidare bra på att ta vara på ungdomar som ville engagera sig inom kyrkan. Synd men sant. Under ett bra tag så funderade jag mycket på det.
Under gymnasietiden så tänkte jag inte så mycket på framtiden. Jag så mest fram mot studenten och framtiden. Hade väl en miljon olika framtidsplaner som inga var speciellt viktiga.
Efter studenten hade jag en svag stund när jag trode att ekonomi var min grej. Aj, aj vad fel jag hade!!! Så inget mer om det...
Sedan tänkte jag "präst" igen, sedan översättare, gymnasielärare, mer engelska universitet plugga, veterinär och självklart operasångerska.
Så vart står jag nu? Jag vet inte. Men det löser sig.
(Wo)Man Down!!!
Jepp det kan det. Efter att i två dagar haft beskyddande plåster om såret blev jag igår tvungen att inse faktum: inte en chans att det någonsin läker om det aldrig får bli "fritt". Så sedan igår lever jag nu med noll skydd på såret och jag kan berätta att det gör förbaskat ont! Hela foten är svullen, Lasse skrattar när jag linkar runt och tycker väl att jag överdriver, och hundarna trampar gång, på gång, på gång, på mitt ömmande sår. Ajsingbajsing... suck.
Ja ja, det kunde varit värre. Jag kunde ju ha varit Magnus Hedman.
Nu flyttar vi till hus!
Vid lunchtid idag så blev det klart: vi la det vinnande budet på ett underbart hus i Bjärnum. Oki, det är inte underbart ännu men det kommer att bli. Det finns så mycket att göra och så mycket som ska lösa, men jag ser fram emot alltihop! Jag hoppas också att så många som möjligt vill dela med sig av sina erfarenheter och tips, jag/vi kommer inte klara oss utan alla våra smarta vänner.
Huset är i alla fall en oslipad diamant. Det kommer att bli en fantastiskt bostad när vi är kalra (jepp, jag är optimist!). Och sovrummet ska bli turkost/svart och halva vardagsrummet ska bli ett smått britisktinspirerat matrum och halva ska bli tv-rum med en stor pris-och-bild vägg för våra gossar.
Avstånden blir inte så stora även om det känns så: Två mil till Hässleholm och sedan bara 34 minuter till Lund och 48 minuter till Malmö. Och dessutom blir det bara 1 timme till Mia min Mia. Hihi.
Kommer att fortsätta att plugga i Lund så Frida och alla andra lundabor: ni slipper inte ifrån mig, hihi. Dock vet jag inte riktigt vad för något jag kommer att plugga nu i höst. Jag vill läsa Kristendom men har Engelska som första val... ja ja, det ordnar sig nog.
Tvååker Natinella och Internationella
Ja så sitter man hemma igen: trött, mätt och glad framför datorn. Dagarna har varit jättetrevliga, även om jag igår inte fick något i mig bortsett från cola light, red bull light och en öl-korv fram till kl sju i går kväll. Det var en lång dag utan mat, men kände knappt att jag var hungrig och glömde därför att äta det lilla matt-tugg som jag faktiskt hade fått med mig.
¨
Fredag
Hämtade Frida, smått försenad, halv nio. Visade sig att det faktiskt blev precis lagom då vi kom upp ungefär en timme före första husky-starten. Adam och Marco var glada att komma ur bilen som de ansåg vara dötrist, speciellt tydligen att sitta på sin plats och inte hoppa fram till mig och Frida. Min stackars medpassagerare hade våldsamma brottningsmatcher med hundarna, vilka hon uteslutande förlorade dessutom!
(Skar mig i tummen när jag åt, gör hur ont som helst att skriva! AJ! )
Vi slog oss oinbjudna ner vid Jouni, Ayoe och co. (--> de hade lämnat platsen tillfälligt och kunde alltså inte förbjuda oss att slå oss ner det minsta, he he). Under timmen som följde hände en rad lustigheter i form av namn-konnotationer i samband med hundarna, att vissa personer (Ayoe) var övertygade om att det var något mysko med min red bull (Kan någon förklara för henna att jag alltid är knas?) och en massa annat.
Just innan ringen körde igång så kände jag hur lyckopirret i magen blandades med nervositets-pirret: så mycket jag älskar att umgås med alla underbara människor man träffar på utställningarna! Mer tid hade jag inte att tänka innan det var fokus på det som skedde i ringen som gällde, vilket innebar action för min och Marcos del. Min lille gosse skötte sig galant, och tillochmed jag undslapp kritik från mina "lärare", hihi. Marco kammade hem BIR-valp vinsten och gick därmed vidare till finalen under eftermiddagen. Adam hade mindre tur med domaren då han ansåg att Adam var mer Alaskan Malamute än Siberian Husky (eh.. what?). Men snälla Frida som visade Adam i ringen skötte sig galant och Ada, verkade inte ha minsta spår av rädslan som syntes i Borås. Hurra!
Efter ras-ringen blev det till att vänta några få timmar tills det återigen var dags för Marco att glänsa. Well, not so much... Marco var ett riktigt litet vilddjur i stora ringen och skällde ut domaren rakt i ansiktet.... nej, nej... inte så bra... men kul hade vi i alla fall hela dagen.
Lördag
En två timmar tidigare start i ringen för huskysarna medförde en start från skånetrakten vid 6 tiden. När Lasse kom hem vid femtiden och väckte mig efter mina fem timmars sömn ville jag verkligen inte gå upp. Jag frågade min älskling mycket snällt om jag fick stanna hemma och visst kan väl Frida hitta en annan bil att åka med så här på morgonkvisten. Nähä. Men när jag väl var uppe, duschad, ivägåkt, Frida var upphämtad och Peter Jöback på högsta volym så var jag "back-on-track" igen!
Inte fullt så lång väntan den här dagen innan Marcos och mitt intåg i ringen. Hann knappt sansa oss (jämfört med pärsen med nummerlappar i Borås dock så kändes det som en mindre evighet!) innan vi var inne och sprang för den amerikanska damen. Bra gick det också, även om Marco var "noisy" (som domaren själv uttryckte det i kritiken), och han blev ännu en gång Bir-valp. Wuhu!
Adam följde inte med upp idag utan hade det trevligt med Lasse på stan istället. Men där var andra hundar med för det i bilen och allramest vill jag nämna Oscar som blev Bästa hane - 2a och därmed vann över pappa Espen. Har dock aldrig förut sett en sådan förvirrad Frida som inte alls förstod vad som precis hade hänt. Oj vad spännande det ska bli att se hur det går för henne och Oscar i Ronneby!!!
Marco skötte sig hundra gånger bättre i finalringen idag än vad han gjorde i går, och även om det inte blev någon placering så är jag så supernöjd med min vackre Bedarra Ernst Stavro Blofeldt och min "Alaskan Malamute" Abbaboos Chris!
Tack alla underbara människor som gjort de här två dagarna fantastiskt roliga! Och en speciellt stor kram till Frida som bara sov 40 minuter av de 8 timmar vi spenderat i bil tillsammans :-P.
Dubbelmoral
I morgon är det utställning som gäller igen. Blir inte fullt så många kända ansikten i morgon, men Frida följer dock med upp som sällskap (och klart för att det är himla kul att åka på utställning, även utan vovve). Annars kommer själva "kändis"-skaran på lördag. Då blir det en massa skoj, skämt, allmänt kul men självklart inte att förglömma: även en massa skitsnack. Så är det ju tyvärr, vad ska man göra? Lasse sa något så hemskt och så sant för några veckor sedan: så är det inom all hoppyverksamhet. Varför, vad tjänar det till? Jag har hört att man ska vara glad för sina vänners framgångar... hmm... någon har tydligen inte fått det memot!
Men, det ska i alla fall bli kul. Mat-problem kommer jag väl ha dock eller tror ni att de serverar Atkins-specifik mat i Tvååker?
Husletande och lägenhetssäljande
Så det har blivit till att leta sig längre in åt landet och försöka hitta en plats med någelunda bra priser och hyffsad kollektivtrafik. Jag måste ju fortfarande plugga i Lund och Lasse måste, tills vidare, jobba i Malmö trakten. Alternativen är då Klippan, Hässleholm-trakten och Kristianstad-trakten.
Nu har vi hittat ett hus vi tycker jättemycket om, även om det finns massor kvar att göra där. I måndags så la vi grundbudet, idag är det visning och i morgon får vi veta om budgivningen har dragit igång. Om det inte kommer igång någon budgivning (hoppashoppashoppas) så står vi förhoppningsvis som vinnare på måndag (hoooooopppaaaaas!!!).
Sen kör hela cirkusen igång med köpekontrakt, handpenning, besiktning, pantbrev, lagfarter och inte att förglömma: försäljningen av min lägenhet som vi bor i nu!
Jag hade en mäklare här idag som förberedde allt inför försäljningen. Hon tror/hoppas på en summa upp mot 900 000 kr, om vi har tur. Ska sätta ett lågt utgångsbud och hoppas på att det kommer att stiga. Men utgångsbudet är grymt bra bara det!!
Lasse fick även tag i personen som äger tomten bredvid vårt tilltänkta hus för att se vad de skull ha för den. (Tomten är tom och på ca 1800 km2). Det var så lite som de skulle ha för den att det knappt skulle märkas på kontot!
Håll tummarna för oss!!!
Förförliga vovvar
Jag kom till jobbet och allt gick bra. Hade jätte mycket spel på rouletten och det är mitt favoritspel! Halv ett får vi ett samtal från vår ganne om att hundarna ylar så in i h*lv*t*. Jag blev alltså tvungen att åka hem. Herregud, jag fattar inte varför de ylar. Jag fattar det inte. Nu får en av oss (alltså jag) alltid vara hemma tills vi kan flytta till ett hus (vilket jag hoppas blir snart). Dessutom så måste jag be om ursäkt till vår förfärliga granne här under oss. Fy farao, fy fy fy.
Arbetet
Jag är verkligen inte sugen på att jobba ikväll.
Tidigare älskade jag mitt jobb som Croupier. Ju fler pass dessto gladare blev jag. Men efter en massa problem på just jobbtid så dog hela min glädje för arbetet. Jag klarar inte det här med att folk pratar jätte illa om mig och tycker att jag är en bitch, när det enda jag ahr gjort är att göra mitt jobb. Kan jag hjälpa att de inte kan sköta sitt jobb på ett seriöst sätt.
Jag har försökt gilla att arbeta sedan dess men det har inte gått, inte ens om jag jobbat tillsammans med Lasse.
Vissa saker bra, vissa saker bad!
Min nya Atkins Diet, mina vänner, nya bostadsplaner, familjen, Adam, Marco.
Dåliga saker:
Jobbiga situationer och jobbiga saker allmänt.
Atkins - Aj mitt huvud! Aj min mage! Aj min... "illamåendeutlösarsak"(?)!
Blodsocker nivån är för tillfället låg så det är skönt att man har pluggpause så att jag kan vila när jag behöver det. Dock vet jag inte hur det ska gå att jobba natt på lördag. Jag hatar det. Verkligen hatar det.
Hej igen! Längesen!
Det är inte så att jag tröttnat på att skiva i bloggen utan avsaknaden av nya inlägg existerar på grund av två orsaker:
1. Tydligen har jag mindre tid nu när jag har "sommarlov" till att göra saker. Jag vet inte alls hur det går i hop men sådan är i alla fall verkligheten.
2. Min E-knapp på tangent bordet är helt oduglig så allting tar tusen år att skiva. Det gör det inte precis att det finns mer tid att lägga på bloggen precis!
Men vi ska se om vi inte kan råda bot på det, i alla fall litegrann.
Kram
