Beccinam

Jag, Lasse och hundrarna tog oss iväg till Bokskogen idag. Man får passa på när solen håller sina brännande strålar borta för en gångs skull. Har varit väldigt varma dagar den här veckan och hundarna har inte alls velat göra något aktivt.Men i dag höll sig temperaturen i alla fall nere en smula och då tyckte vi att en tur i Bokskogen var självklar. Riktigt svalt var det dock inte, utan kvavt som sjutton. De kullar på 2 km rundan som vi var tvugna att ta oss över kändes som gigantiska berg och inte små pytte höjder. Men runt kom vi i alla fall och firade med vars en glass och vatten till vovvarna.

Igår gjorde jag och hundarna något aktivt också faktiskt: vi åkte ut till mamma och hundarna fick bad i Sövdesjön. De älskade det! Marco var en smula rädd då och då och det där med hur man simmar fattade han inte alls. I stället stälde han sig med bakbenen på botten och sparkade för livet med frambenen för att hålla sig ovan ytan. Kanske inte precis det mest effektiva sättet. Adam däremot simmade runt hur mycket som helst, och när han ville ha en pause så anföll han mig för att jag skulle hålla i honom så han slapp att simma. Vilken galning. Han tycket dessutom att han skulle mopsa sig mot en fullvuxen tjur som stog nere vid vattenbrynet, men det satte vi stopp för illa kvickt.

Ännu en varm dag. Jaha. Det är inte jätte roligt att vakna med huvudvärk och en plågad kropp varje morgon. Och sedan inte må bra förrän vi tio tiden ikväll. Men då ska man sova! Hundarna flåsar och har sig hela tiden. Måste

 
 

Det har verkligen varit en fantastisk helg. Har faktiskt inte hämtat mig riktigt ännu, trots att det redan gått mer än ett dygn sedan jag kom hem igen. Men wow, vilken upplevelse den här underbara helgen har varit!

Det hela började med uppstigning klockan mitt i natten (kl 04:00, efter fyra timmars sömn(!)). Ut med hundarna som givetvis vaknat och mat till dem båda. Sedan, efter ett snabbt pussande på Lasse (som just kommit hem från en natts arbete) försvann jag och Adam ut i natten.

Vid sex tiden anlände vi, med hela vår packning, hos Iréne i Kävlinge. Här möttes vi av de glada, men nyvaka, ansiktena hos Angelica, Frida och självklart Iréne. Dessutom sprudlade luften av förväntan och ljuvliga morgon skall från fyra halvgalna showhuskys som inte ville annat än att skita ner sig så här några timmar innan utställningen.

Efter en massa organiserande, stuvande, ändrande och pressande satt vi tillslut alla fyra Homo sapiens sapiens och våra fyra Canis lupus familiaris + packning i Irénes röda kombi. Färden påbörjades och vips, två timmar senare, stannade vi för frukost norr om Göteborg. En timme senare och en enda felkörning senare anlände quartetten i Vänersborg och vårt första mål: utställningsområdet.

Vilken hetta! När temperaturen närmade sig 30 grader kunde jag inget annat än sakna det regninga vädret från Hässleholms Nationella: Nog hade vi det lite svårare att springa och blev lite våta, men hundarna hade det definitivt bättre av regnet än den stekande solen.

Själva ställandet gick bra. Adam tog sig en kvalitets etta och placerade sig sist i klassen, men jag hade inte förväntat mig annat. Jag var nöjd med min älsklings etta! Det jag mest av allt var ute efter var träning. Tyvärr var det för hetta för att verkligen försöka mig på allt jag har lärt mig. Men, bättre lycka nästa gång för Rebecca och Adam helt enkelt :-P.

Det roligaste med utställning, när man är privat person som jag, är nog alla underbara människor man träffar som man inte träffar i vanliga fall. Mycket prat och många erfarenheter ut byts. Det är det som är den absoluta charmen med hela tillställningen tycker jag. Visst, självklart är det kul att tävla också.

Trots det trevliga sällskapet hade vi bestämt oss för att bege oss av mot vårt nästa mål Norrköping så snart vi var klara inne i ringen. Och tur var väl det! Efter en långsam bilresa mellan Vänersborg och Norrköping kom vi fram en kvart innan campingen stängde. Snacka om flyt. Kvällen blev lika trevlig som dagen med några glas vin, god mat och kul sällskap. När det var sovdags så led Angelica och Frida av mitt snarkande som jag tyvärr inte kan göra något åt. Angi stackaren led så pass att hon förflyttade sig till den kokande bilen. Usch... man kände sig verkligen hemsk. Nästa gång får vi nog ha två stugor så att alla kan vara lyckliga under nattens timmar.

Då vi praktiskt taget bodde vägg i vägg med utställningen tog det oss bara fem minuter att köra från camping till entrén. Som ett ytterligare plus låg ringen vi skulle vara i precis vid entrén. Mer tur än så kan man ju inte ens drömma om. Upp med tält, in med hundarna i burarna och undvika solen så mycket som möjligt var ungefär vad vi sysslade med tills det var vår tur att ha det kul i ringen. Och Adam sprang som han aldrig har gjort tidigare. Visserligen ville han inte alls ställa upp inför domaren och tyckte att det var mycket mer avslappnande att sitta ner, men när han väl sprang, ja, då sprang han perfekt. Det är en mycket stolt "mamma" som åkte hem från Norrköpings utställningen. Resultatet för Adam ang. placeringar blev ungefär det samma som dagen innan men det spelade mig inte så värst stor roll. Vi hade kul, vad mer kan man begära?

Hemvägen var ungefär lika rolig som en hemväg brukar vara, men samtidigt så ville man inte att den här ur-roliga helgen skulle vara över. Jag hoppas att det väntar många liknande upplevelser i framtiden!!!

Tack alla ni mina resekamrater för en fantastisk helg. Vad skulle jag ta mig till utan er? Och tack som vanligt för det givande, om dock smått mobbande från vissa parter (:-P), och roande sällskapet till herrskapet Marjut och Jouni i tältet till vänster på söndagen, och tack för hatten. Och tack Lasse för att du tog hand om vårt moster nummer två, Marco, här på hemma plan!

Jaha ja, det blev en runda för oss i dag, trots att det var varmt som attan. Men trevligt nog ändå för det båste en hel del och det var skugga största delen av rundan.

Idag gick vi 2 km på 30 minuter. En minskning på tre minuter alltså. Inte mycket men ändå någonting eller hur?


Marco tyckte inte alls det var lika roligt den här gången. Men vi träffade, just innan vi påbörjade rundan, en Alaskan Malamute valp som hette Lobo (tror jag) och detta tyckte Marco däremot var hur kul som helst, även om han inte visste riktigt hur han skulle bete sig med någon som var yngre än sig själv.

Adam använde upp alla sina energireserver genom att springa med full fart framåt med mig i släp bakom. Men kul var det. Nu ligger båda vovvarna totaldäckade efter en hård dag :-D

Jag och Lasse har varit ute och festat, mest på Harrys, ganska mycket den senaste tiden. Nu när Marco blivit lite äldre och mer självständig kan man ju lämna dem hemma ensamma lite mer, våra söta gossar.

Frida bjöd hem mig och Iréne på middag i fredagskväll. Vi hade jätte trevligt och det blev en hel del vin/öl/cider. Sisodär kl ett kom vi fram till att vi ville ut och festa... i Malmö. Vi var då i Lund så först fick vi åka hem om till mig och gå ut med hundarna. Vi fick taxi-chaffisen att stanna kvar och röka en cigarette medans vi var uppe och fixade (jag - ut med hundarna, Frida - torkade upp efter Marco, Iréne - plattade håret). In till Malmö lismade vi oss in på Harrys gratis... ja, det var ganska enkelt faktiskt... vore väl konstigt annars.

Lasse fick några snabba skymtar av oss på dansgolvet där han, stackarn, satt alldeles sysslolös vid Black Jack bordet.

Efter ett tag hade vi insupit allt vi ville på Harrys och travade vidare till Etage, närapå vägg i vägg. Här inne blev det fest, må ni tro. Det rockades loss till 80-tal och Schlager och det dracks drinkar. I alla fall var Iréne. De andra tjejerna stannade kvar till stängning medans jag träffade Lasse ute på Stortoget. Vi köpte mat och jag försökte visa Lasse att jag inte alls var påverkad. Tror att jag lyckades lura honom ända tills jag vaknade med en hemsk huvudvärk.

Oj vad kul vi hade i alla fall. Jag hade nästan glömt hur kul det är att vara ute och dansa till musik man faktiskt kan!!! Och vi ska inte prata om hur kul det var att prata husky i nästan åtta timmar.

När vi kom hem igen, Lasse och jag, väntade det två mycket trötta huskys på oss som förmodligen bara legt och sovit hela tiden. Vilka duktiga killar.

Frida och Iréne: Detta gör vi om!!!

Ha ha... får bli bättre på att uppdatera. Har fått en del klagomål här på hemmafronten. Två stycken inlägg is coming up!