No internet!
Första dagen som husägare!
På banken gick allting mycket bra. Tanten som säljer huset blev lite tårögd och tyckte nog att det var mycket jobbigt att behöva skiljas från sitt hem sedan 60 år tillbaka. Tänka sig att bo i ett hus i 60 år och att sedan behöva sälja det! Inte konstigt att det kändes jobbigt för henne... Jag sa dock till henne att hon är välkommen att hälsa på och hon fick vårt nya, fina hemnummer. Så vi får se om hon hör av sig. Men det kommer ju hända en hel del i huset nu när vi kommer dit så kanske det bara skulle vara jobbigt för henne att komma dit? Jag vet faktiskt inte vad som är troligast... förmodligen en mix av båda.
Efter banken åkte jag först och hälsade på L i affären. Marco irrade runt som en galning så han blev förvisad till bilen, där han istället då satt och ylade som en galning. (Adam var kvar hemma i Malmö och fick följa med Lasse till jobbet. ) Jag tror att jag hjälpte till lite i butiken genom att bära lite säckar och så där, man vet ju aldrig om man kanske är mer i vägen än hjälpsam :-P. Efter att ha köpt två mycket fina hundsängar (dock inte lika fina som den rosa som L också hade... snyft) så for jag och Marco äntligen bort till det skrämmande stora huset som ska bli vår lilla familjs bostad. (Smått skrämmande... men på ett bra sätt!).
Först tog vi ett varv runt tomten. Allt är så nytt. Sedan gick vi in och Marco fort fram och tillbaks, fram och tillbaks, fram och tillbaks... tillslut så försökte jag få honom att lugna ner sig genom ett grisöra. men istället för att äta började han gömma grisörat under heltäckningsmattan!!! Istället tog jag ut honom på tomten, band fast honom och gav honom den otroligt fräcka illrosa gris jag köpt hos L (som kan vara den häftigaste hundleksak jag någonsing sett!). Denna gris försvann inom 2 minuter. Nu menar jag inte att Marco slet den i bitar... utan den är bara totalt spårlöst försvunnen! Jag fattar verkligen inte vart den tagit vägen... nähä... som sista utväg fick han återigen sitt grisöra. Det ligger nu nergrävt intill husväggen... bra gjort Maccisen!!!
Jag blev positvit överraskad av det mesta i huset. Heltäckningsmattorna var inte svåra att lyfta av, vilket jag upptäckte då Marco började gömma grisörat under mattorna! Golven är allmänt fina, allt var mycket välstädat och välröjt. Rummen var större än vad jag kom ihåg och tomten var härligt lummig, precis så som jag vill ha det!
Enda riktigt hemska var källaren. Usch och fy vad läskig den var. Kan inte tänka mer på den nu för klockan är tjugo i ett på natten och jag måste snart sova... och börjar jag tänka på källaren kommer jag aldrig våga sova. Hjälphjälp :-D
Vaddå...??
Which Gilmore Girls Character Are You? | |
 | You are Sookie. You are bubbly, fun, and a little klutzy. You are devoted and passionate--sometimes to the point of obsession. |
| Find Your Character @ BrainFall.com | |
Husägare!
Nationel Utställning Sofiero, 8 September -07
Sofiero har känts väldigt speciellt för mig då det var just Sofiero utställningen förra året som var min allra första utställning. Då var Adam bara tio veckor gammal så det var inte hans första, men min första... som åskådare. Ojojoj, vad jag inte hade någon koll alls! Och ingen hade tid/ork att förklara heller! Så jag fick med mycket möda försöka luska ut det hela på egen hand. Och nu ett år senare har jag koll på det mesta grundläggande och även en hel del annat också :-P
Klockan kvart över sju åkte jag, Marco och grannen Petra från Arlöv med första riktning Lund. Här plockade vi upp ett stycke Frida och ett stycke Oscar (för ovanlighetens skull!). Vägen till Sofiero skulle inte vara särskilt komplicerad. Dock började jag dumt nog tvival på mitt lokalsinne och var nära att vända vid en del ställen då jag verkligen inte kände att vi var på rätt väg. Dock höll jag mig ifrån det, och tur var väl det för vi hamnade helt rätt! (Kan ni tänka er?)
Efter endast 6 stycken hundar i ringen var det dags för mitt och Marcos intåg. Och Marco skötte sig tusen gånger bättre än vad han brukar göra. Visst, han hoppade till lite grann men ingenting som störde. Domare tyckte att han behövde lite mer ringträning dock :-P
För att bryta lite på traditionerna så var Marco faktiskt tvungen att tävla om BIR-valp vinsten den här gången. Tik-valpen var en riktigt vacker tjej, två veckor yngre än Marco från kennel Hey-Je-Ho, Danmarl. Men Marco plockade sin nionde BIR-valp vinst :-D
Blev en ganska lång dag men jag, Frida, Angelica, Petra och hundarna hade jätte trevligt, precis som vanligt. Och när solen äntligen tittade fram mot två tiden så frös vi även aningen mindre :-D
Hur fungerar detta???
Om någon frågar mig vad jag läser nu så säger jag så klart som det är: jag läser Kristendom - Grundkurs på Teologi-programmet.
"Jaha så ska du bli präst då?"
"Nja, jag vet inte... just nu är jag på det spåret... man vet ju aldrig... så mycket kan hända... när någon är rätt så känner man det... man kan ju inte vet a hur framtiden ser ut... osv."
Tänker och känner jag verkligen så? Näpp, inte ett smack. Jag hade inte sökt programmet om jag inte verkligen kände att det var rätt val och att jag vet vart jag vill att det ska sluta. Men det kan man inte säga av någon anledning.
Jag tror inte att många som läser som student vid lärarhögskolan i Malmö skulle säga att "nja jag vet inte vart jag slutar som" eller att någon som läser ekonomi, medicin eller psykologi på ett program skulle säga så och kunna stå för en majoritet av sina kursare.
Men då jag bara läst en enda futtig vecka av en sex år lång utbildning så räknas inte mina framtids visioner. Inte ens inför mig själv. Och det är bara för att det är teologlinjen jag läser. Skumt va?
Vaken igen!
Jag har börjat med Atkins igen och idag protesterar min mage tvätr. Det tycker tydligen inte alls att det är en bra ide, precis som förra gången. Men det är bara smärta idag sedan går det över när magen vänjer sig efter att äta all smaskig Atkins mat.
Hur ska jag spendera de tre timmarna som är kvar innan jag ska träffa Petra för att gå runt möllan med hundarna? Hmm... no idea! Jag borde skriva in anteckningarna på datorn... och jag borde fortsätta packa. Och jag borde göra 1000 andra saker också. Jag börjar med att äta frukost helt enkelt!
Bra val!
Fem minuter...
Jag känner mig ömsom stressad, ömsom lat. Det är så mycket som ska göras och trots att jag ligger i till 100 % så blir det ingen tid över till alla saker som ska göras.
Kommer saker mellan som fiskresor, ärenden som inte var planerade, massa bilkörande (hela j*kla tiden!), klädbyten, veterinärbesök, underbara vänner och jag just det: försöka leva livet och inte bara planera att göra det!
Jag hade velat spendera hela morgondagen i soffan med min kursbok och hundarna sött sovande på balkongen. Varför vet jag att det inte kommer att bli så. Jo för att jag ska upp tidigt och byta ett klädesplagg inne i Malmö, sedan hem och gå ut och gå med hundarna en timme så att de är lagom trötta när de ska vara hos Lasses mormor medans jag är på föreläsning, föreläsning, hem om --> äta mat och lämna Adam och sedan kvickt till Kävlinge och träna lydnad med Marco, hem igen och skriva in 3 dagars anteckningar på datorn och sedan sova. Och alla de femtusen saker som jag skulle ha gjort, kommer inte bli gjorda utan får vänta till nästa dag... eller nästa... eller nästa... eller...
Den historiska gudomligheten
En lustig detalj är hur en del av mina kursare reagerar på att studera kristendom, och framför allt bibliska texter, på ett akademiskt sätt. Det verkar vara oerhört svårt för dem att ta ett steg tillbaks och se kritiskt på "texterna" så som vilken text som helst! Självklart är de ej heller "vilken text som helst" för mig, men jag upplever att jag får en starkare förståelse av att lära mig mer om varför en viss text blivit nertecknad och inkluderad i Bibeln.
T ex kan jag lättare ta till mig de smått våldsamma partierna i Gamla Testamentet/Hebreiska Bibeln/Första Testamentet (vilken term ska man välja för att inte trampa på några tår?) genom att jag inser när de är skrivna som t ex under fångenskapen i Babylon. Så genom att lära mer och studera texterna ur ett historiskt perspektiv kan jag förstå varför den gudomlighet som jag ansett varit älskvärd och förlåtande, ter sig i andra äldre texter som hämndlysten och våldsam.
Vi får se hur det kommer fungera längre fram under kursen. Mycket spännande att se vad man kan få utbyta i form av åsikter och verklighetsuppfattningar!
Nationel Utställning Öland, 1 September
Vi har nog aldrig haft en sådan flyt med utställningen förut. Vi var där i god tid och kände ingen stress (förutom Frida då, men hon skulle bli stressad på vilken utställning som helst om den så var arrangerad på ett tibetanskt munkkloster! Hi hi).
Kl kvart i fem hämtade jag upp Frida i Lund efter en viss försening då det är otroligt lätt att köra vilse i dumma Lund när man ska försöka hitta en bra väg någonstans! Fem var vi och hämtade Iréne i Kävlinge och redan kvart över fem var vi på väg! Iréne höll sig imponerande nog någelunda runt fartbegränsningarna och vi var framme på utställningen på Öland efter 4 timmar och 15 minuter. Hur Iréne lyckades hålla rak kurs med allt skrattande som pågick i bilen är ett under!
Det var inte så många kändisar på utställningen den här gången. Sara och Falco [Abbaboos Cole] var där (utm tävlan... varför var det nu så Sara :-P ? Tack för tipset om tapeterna, nu är jag ännu mer villrådig än vad jag var tidigare :-D Hittade ju en som var fantastiskt fräck!!!), sedan var det nog slut på kändisar för min del.
Marco skötte sig inte det minsta i ringen den här gången men domaren fattade tycke för honom ändå. Dock la hon till att han betedde sig något odiciplinerat. Jo jag tackar :-D Marco blev BIR-valp men vi valde att inte stanna kvar 3 timmar extra bara för valp-finalen. Vi kände alla tre att det vore skönare att komma hem.
Detta måste ha varit den minsta officiella utställningen jag varit på. Det var bara 8 Siberian Huskys anmälda och det var bara 5 stycken som dök upp! 1 valp, 3 hanar och 1 tik. Det där sista grämde Iréne något otroligt för hon har en jätte snygg liten tjej där hemma som inte ens var anmäld. "Jag har gjort mitt största mistag!" Stackars vännen...
Vi for hemmåt med mig vid ratte (vilket fick Angelica, då vi ringde henne för att meddela resultaten, att anmärka: "Oj, då går det långsamt". Grrr.....). Fem minuter från Böda Sand kom vi alla fram till att vi var vrål hungriga! Planen blev: Kalmar = Mat = Burger King. Och oj vad vi åt. Tillsammans fick vi i oss: 3 olika sorters Wopper Meal, 1 portion chilly cheese, 1 portion King Wings, 1 äppelpaj, 1 mjukglass med chocklad topping och 1 mjukglas uppblandad med kaksmulor ochn skogsbär. Inte dåligt jobbat!!!
Marco satt i baksätet både upp och ner, medans Kelpo och Oscar fick hålla till i bagage-luckan. Marco var värsta clownen heeeela resan. Han låg först på golvet, sedan ovan på alla väskor, tältduk och tält, sedan över knät på personen i baksätet, sedan halvt på golvet, halvt i sätet med huvudet inkilat mellan dörren och framsätet, sedan på golvet igen med huvudet intryckt under framsätet. Korkade störda älskade lille Marco :-D
Hemma igen var vi mellan klockan åtta och nio (beroende på avstigning i Kävlinge, Lund eller Arlöv).
Back to CTR!
När vi väl flyttat till huset kommer jag spendera mer och mer tid på biblioteket där, nu när hundarna kan ha det så bra och vara ute i hundrastgården medans jag är på mitt "arbete".
Mamma kommer hit kl tolv. Hon ska få äran att passa vovvarna medans jag är i skolan. Ingen som vill passa dem två timmar i morgon, på onsdag eller på måndag???
Jag har inte fått läst all den kurslitteratur jag ville ha fått klar innan jag börjar idag. Måste verkligen anstränga mig längre fram så att inte saker, som nu, kommer mellan hela tiden. Det absolut viktigaste är klart hundarna, men därefter kommer studierna. Det enda som jag alltså får låta komma mellan studíerna och mig är hundarna. Så, nu var det bestämt!
