Morgonstund har gu... nix pix!
Efter två dagar på nya jobbet känner jag mig totalt förvirrad, samtidigt som om jag kommer kunna göra det här jobbet riktigt bra. När veckan är slut så kommer jag nog känna mig ganska trygg på det stället jag är på nu, bara för att bli förflyttad till en annan del av arbetsplatsen. Och när jag jag blir "trygg" där... flytt igen! Men det är ju meningen att jag ska lära mig alla delar av jobbet så det är vad som händer de närmaste veckorna. Efter de här intro veckorna har jag ingen aning om hur mycket jobb jag kommer få. Alla försäkrar mig att jag kommer ha fullt upp, men det är så svårt att veta nu. I fall i fall jag inte får tillräckligt att göra så har jag skrivit in mig på olika sommar kurser. Och idag fick jag veta att jag kom in på Juridisk översiktskurs - distans. Så jag kommer att ha att göra. Men det svider att komma att behöva köpa lagboken för i år: 1700 kr? De är ju inte kloka.
Så, allt går bra på jobbet. Egentligen är det morgonen som är mest problematisk. Ni anar inte hur stressad, och rädd att glömma något, jag blir på morgonen! Gårdagen tog verkligen priset:
Jag vaknade en halvtimme senare än vad jag hade tänkt så istället för att cykla med Marco bort till affären blev det en kortare runda. Hemma igen så bytte jag om, plockade på mig mitt VISA-kort som Lasse lånat och la det i byxfickan, fick ihop alla mina saker och tog ut hundarna i bilen. Strax innan jag skulle åka så kom jag på att jag skulle ha med mig post-avierna till några paket jag skulle hämta ut inne i Bjärnum. Men det var lite konstigt för de låg inte i jeansen jag hade haft på mig tidigare. Jag letade runt i hela huset men de fanns ingenstans. Då slog den hemska tanken mig att de måste ha halkat ut ur fickan när jag cyklade med Marco. Så med mängder av planerade bortförklaringar till posten i huvudet, tog jag bilen och följde hela min och Marcos väg och kollade av hela vägen. Och allra längst bort, på vårt lilla rast-och-vänd ställe, låg det två fina, vita avier. Så bar det av till affären. Allt gick bra med posten och jag gick in för att handla. Var är mitt kort? Inte i byxfickan i alla fall.
Så det var bara att köra hem igen och börja leta. Jag var tvungen att tanka så att åka iväg utan kort fanns inte. Tillslut fick jag inse att kortet var borta, men kanske Lasse hade lämnat några pengar hemma? Så upp på ovanvåningen... och där utanför sovrummet låg mitt VISA-kort, så fint så fint.
Till slut kom jag i alla fall till Ystad, 2 min innan min handledare dessutom! :-P
Uppsala and Ystad... here we come!
Yes! Efter att ha varit på mitt livs första anställningsintervju igår (!!!) fick jag idag veta att jag fått jobbet i Ystad. Jag är så himla glad. Börjar redan nästa vecka!!! Snabba ryck... :-D
Och på lördag är det hundutställning i Uppsala, vilker betyder att jag i morgon får träffa underbara och fantastiska Elsa och förhoppningsvis några andra favorit-Uppsala-bor. Im löving it!
Nationel Utställning Hässleholm, 17 Maj -08
Det tog lite längre tid än vad man kanske har velat inna jag uppdaterade bloggen om helgens äventyr... men kan någon verkligen klandra för det tog ett tag att smälta detta? Dubbel BIS-valp på Nationel utställning? Trippel BIS-valp på 5 utställningar? BIS-valp två helger i rad? Och farfar Espen BIS 1:a på samma utställning? Jag tror inte att det någonsin går att smälta ens!Allt gick finfint den första timmen på lördags morgonen. Sen messade Frida och frågade om Hässleholmståget har för vana att köra förbi Kävlinge... vilket det inte har! Fröken-Blond var på väg till Helsingborg. Men allt ordnade sig till slut med tåg till Hässleholm från Helsingborg och sedan en liten taxi resa som hon tjatade sig till. Tur att chaffisarna i Hässleholm är så himla snälla!
Strax efter att jag äntligen hade lyckats tråckla mig fram Camp-Bedarra (som naturligtvis var tvungna att placera sig på en så onåbar plats som möjligt), så blev det betämt att jag inte skulle ta Clark själv i ringen utan hans personliga-proffs-handeler Jouni (även känd som co-ordförande i MRK (fundera ut vad det är om ni kan!)) tog över det ansvaret. Det gick jätte bra för dem och Clark strålade sig igenom ännu en BIR-valp vinst. Själv hade jag ju Marco att föra fram i ringen. Han var väl inte på det absolut bästa humöret men det gick ändå jätte bra. Så jag är väld
igt glad, och vi har lite saker som vi övat på nu under veckan inför Österbybruk. Jag hoppas att det ska synas att vi göra några framsteg!Mamma kom upp och tittade på mig och killarna i ringen. Hon var helt överväldigad över vilket stort arrangemang det här med utställning är. Och hon har så rätt i det. Innan jag var på min första utställning hade jag ingen aning om att det var SÅ stort. Men I löv it.
Efter en helt otrolig picknick med kyckling sallad, pannkakor, morots- och gurkstavar, dippsåser och champagne, var det ganska snart dags för BIS-valp finalen. Den här helgen hade Clark inte samma gigantiska hejarklak utanför ringen eftersom de flesta lyckats snurra bort sig på området. Men jag var där i alla fall, nervös som bara den! Men det hade jag inte behövt vara.
Först plockades Clark ut som en av de elva bästa valparna. Och sedan som en av de fem bästa. Och sedan som nummer ett!!!!!! Heja heja heja heja!!!!! Han är otrolig, vår lille skitClark :-P
WDS 2008 - Antal
Det är 102 Siberian Huskys anmälda till världsutställningen!!! Wow!!!
Rise and Shine!
Well, så heter det åtminstone. Om det har det minsta samröre med mina egna uppstigningar, det vette katten. But I have risen and hopefully I'm about to shine... yeah right!
I går morse mådde jag beklagansvärt dåligt efter att ha sovit alldeles för lite för mycket. Så idag vänder vi på kakan och har sovit alldeles för lite. Så istället för att må illa och vara tung i huvudet, som i går mors... middag, så mår jag illa och har ont i magen. Men bytt e bytt o.... blahablaha.
Nu sitter ni väl alla och tror att det ska komma någon lysande point på detta inlägg med en sådan otroligt fantasifull inledning. But HA HA! Not gonna happen! This is what Marjut would probably categorise as extremely unusefull blog-contribution about stupid thing like weather, clothes and foooood. Am I right? ;-)
Inte så att jag inte kunde hitta saker att förtälja. Jag kunde berätta om hur jag igår fick åka bort till Lisette och köpa grisöron bara för att blidka Adam så pass mycket att han inte skulle hata mig till 100 % när han vara tvungen att bada, då han såg ut som, för att citera Frida, smutsigt gosedjur! Marco fick också bada lite grann, mest för att underhålla hans päls som är smått på återtåg. Jag hade kunnat berätta hur extremt fånig Marco är när han ska bada. Han gömmer sig i små pytte utrymmen och sticker huvudet under tassen (för då syns han inte... min lille Bambi). När han inser att det inte alls hjälper börjar han springa rundor i hela huset. Tillsist blir han inträngd i ett hörn... men då gör han sig tyngre än en bisonoxe! Han tänker inte för fem öre flytta på sig en cm. Så antingen får man dra och släpa... eller så får man hämta sig store, starke sambo som får lyfta in hela skithunden i badrummet. Ja, det är tur att Marco är så söt som han är.
Och jag hade kunnat berätta att jag har stora problem!! Mitt hundschampo är snart slut!!! Aaaaaahhh....
Men jag tänker inte berätta något av det där, för nu ska jag gå och sova. Detta var en dumdum idé som jag inte tänker upprepa. Blärk. Sov gott.
I Bjärnum växer det korv i träden
Efter att ha handlat mat, ätit upp maten, myst med hundarna och pratat en massa bestämde sig Emelie att hon minnsan skulle få ner hundarnas korv-formade leksak som någon (verkligen inte jag) råkat kasta upp i stora trädet mitt på tomten. Första tillhygget blev en järn-stång "för den kan ju omöjligt fastna". Det kunde den. Plötsligt var en vistelse under trädet förknippat med livsfara. Bara till att försöka få ner även järnstången.
Nu fann Emelie en liten sten som ju var ypperlig för detta ändamål. Tills även den fastnade i en mysig, lite trädklyka.
Vad kan man mer kasta upp i träd? Jo! Några vedklabbar är inte allt för dumt. Och varför inte en kratta? Bara som en krona på verket. Till slut var i alla fall sten, kratta, järnstång och korv-leksaken nere från trädet. Nu däremot satt det fast två vedträn istället. Och vem skulle vilja ha ett sådant i huvudet (förutom Adam som trode att alla klabbar kastades upp luften var för hans nöjes skull, och han blev smått förtvivlad när han inte kunde nå dem där han stod fastbunden i vajern!)? Fram med stege, en Emelie upp på toppen utrustad med räfsa och så var trädet befriat från alla främmande föremål.
Alla inblandade djur och människor överlevde förloppet utan några bestående men.
Nationel Utställning Skara, 10 Maj -08
Frida kom upp på fredags kvällen och vi satte igång med grundlig "grooming". Jag tog hand om "station.bad" och Frida ordnade med "station-fön". Det är perfekt då vi har våra favorit delar så nu slipper vi gör de delar vi tycker är super tråkiga. Hundarna blev såklart sköna som gudar. Adam fick inte glädjen att badas då han inte var anmäld till utställningen men han klagade faktiskt inte alls. Oerhört förvånande. Tre rena och fönade hundar, 6 timmars sömn och 1.5 timmars packande senare var vi on the road till Skara/Larv/Party.
Allt gick smärt fritt hela vägen, förutom en pyttepytte liten fel körning (som ändå bara gjorde att vi fick köra en roligare väg), och när vi kommer upp/fram till utställningen så får vi en parkeringsplats 10 m från ingången!!!??? Det har aldrig hänt, men tackartackar. Tält upp, hundar rastas och 1000 l vatten införskaffas. (Och jag, smått yr i all hetta, gjorde Frida oerhört generad när jag blev smått irriterad över att behöva vänta fem sekunder får länge innan jag fick min efterlängtade Fanta... sorry Frida, och sorry doughnut-säljar-gubben).
I lagom tid efter vår ankomst så var det vår tur i ringen. Allra först ut av alla var (som vanligt) JAG och en av mina vovvar, den här gången Clark [Bedarra Super Soaker] som som vanligt var perfekt i ringen, trots att han är ett monster utanför utställningsområdet. Huuuur kan det komma sig? Clark vann i BIR-BIM tävlan mot sin underbara syster Elsa [Bedarra Hula Hoop]. Så det var tidigt klart att det skulle vara en lång dag. Snabbt där efter var det dags för Marco men vi behöver inte prata mer om hur det gick... vi ser fram emot Hässleholm istället!
Grattis till Ayoe vars raring Godis [Bedarra Fleur Delacour] knep BIR placeringen, och blev senare även BIG-reserv.
I finalen tog Jouni, Clark och Marcos uppfödare, vårt lilla stjärnskott för att ge det hela bästa möjliga chans. Först valdes de tre bästa valparna i varje grupp ut för fortsatt tävlan i Best-In-Show-valp-finalen. När Clark lyckats klättra så pass långt så tyckte t o m Marjut att det var läge att ta sig till final ringen. Jag har aldrig varit så nervös förut känns det som. När Clark blev ut plockad bland de fem bästa i finalen kunde jag inte stå still och tårarna var inte långt borta. Och så sprang det lilla monstret in högsta vinsten!!! BIS-valp! Otroligt... så otroligt kul. Helt, ja, fantastiskt. Kom till vårt tält i Hässleholm... där bjuds det på champagne att fira... ha ha!!!!
Andra kul saker under dagen var att Herr och Fru Bedarra bjöd på underbar lunch! Retas-med-Rebecca klubben harutökats ochförutom dess tidigare 2 medlemmar Ayoe och Jouni (som förövrigt verkar vara både ordförande, kassör och sekreterare i denna förening), ingår nu även Maria och Anna. Hmm... förstår inte. Jag som är så supersnäll, gullig och oskyldig.
Tack alla för en underbar dag!!!
En härlig bild på Clark som BIS-valp (handler Jouni Heinämäki):
