I Bjärnum växer det korv i träden

Idag kom Emelie på långväga besök. Det är ju så fasligt långt mellan oss numera. Men upp kom hon, i vackraste sommar skruden, för att förgylla min och killarnas dag.

Efter att ha handlat mat, ätit upp maten, myst med hundarna och pratat en massa bestämde sig Emelie att hon minnsan skulle få ner hundarnas korv-formade leksak som någon (verkligen inte jag) råkat kasta upp i stora trädet mitt på tomten. Första tillhygget blev en järn-stång "för den kan ju omöjligt fastna". Det kunde den. Plötsligt var en vistelse under trädet förknippat med livsfara. Bara till att försöka få ner även järnstången.

Nu fann Emelie en liten sten som ju var ypperlig för detta ändamål. Tills även den fastnade i en mysig, lite trädklyka.

Vad kan man mer kasta upp i träd? Jo! Några vedklabbar är inte allt för dumt. Och varför inte en kratta? Bara som en krona på verket. Till slut var i alla fall sten, kratta, järnstång och korv-leksaken nere från trädet. Nu däremot satt det fast två vedträn istället. Och vem skulle vilja ha ett sådant i huvudet (förutom Adam som trode att alla klabbar kastades upp luften var för hans nöjes skull, och han blev smått förtvivlad när han inte kunde nå dem där han stod fastbunden i vajern!)? Fram med stege, en Emelie upp på toppen utrustad med räfsa och så var trädet befriat från alla främmande föremål.

Alla inblandade djur och människor överlevde förloppet utan några bestående men.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0