Post-Skidåkning sker snart i Sälen

Det är nog nästan fem år sedan jag åkte skidor sist… i alla fall var det det innan den 21 december 09. Men nu! Nu är det minnsan inte så länge sedan längre. Hela julveckan spenderades i Sälen tillsammans med min kollega T, hennes sambo och lite annat löst folk. Nu ska vi inte överdriva underbarheten i själva skidåkandet: Det var mesta dels dåligt väder, ont om snö, halva resesällskapet var skadat lite åt höger och vänster, jag utvecklade världens töntigaste köldastma (klent virke!) osv.

 

MEN! De timmarna vi väl spenderade i backen och framför allt turen över till Trysil (Norge) var underbara. Jag hade otroligt kul med min kumpan T och vi slog på långa vägar alla de andra på att åka skidor, parta och på att inte somna klockan nio på kvällen och gå upp 12 timmar senare. Heja oss!

 

Vad är värt att nämna. Resan upp – Nja. Dagarna fram till Julafton – Nja. Julafton – Nja.

 

Roligaste dagen var utan någon som helst tvekan juldagen då jag och T, tillsammans med S och J, ett helgalet par som inte var med i vårt ressällskap men som vi känner sedan tidigare, for över till Norge. Det första jag måste säga är att norrmän och norrkvinnor inte kan stava alls. T ex så stavas "mission" inte "misjon" och, som om det inte var nog, tappar de bort lite bokstäver lite här och där. T ex så blir "skidbuss" à "skibus". What?? Uppenbarligen så lägger de alla sina guldpengar på coola vaskar och handtorkar istället för på välbehövda språklärare. Ack ack. Illa. Men skidåkningen var perfekt och trots att jag blev lurad på lite pengar så var det en toppen dag i backen. Slutsats: Norrmän kan inte stava men har perfekt skidåkning under julveckan!

 

Men inte nog med det! Sen på kvällen gick vi till klubben och såg Patrik Isaksson liiiiive. Wuhu. Helt klart stor höjdpunkt. Och från att ha stått allra längst back vid första låten stod vi, tack vara mina vassa armbågar och T’s manipulerande gåva att övertala pojkar att de hellre vill så bakom oss än framför (såklart!), stod vi vid sista låten allra längst fram. Heja oss! Slutsats: Pojkar är mycket sämre på att hålla sin plats på en konsert än flickor och Patrik Isaksson är kung live!

 

Dagarna mellan julafton och hemresan – Nja. Hemresan – Nja.

 

Slutsats (av resan som helhet): T (inkl. snubbe) – 5 toast. Trysil – 5 toast. Kläder på UA – 5 toast. Saker och ting i övrigt – Nja.

 

Nästa mål: Österrike v 7/2011, here we come!


Bussen

Jag undrar... Får man lov att vara irriterad över sin egen otur när en vän har det ännu värre? Igår försvann mitt körkort, som jag för allt smör i Småland, hoppas på ligger på jobbet... Och halvljuset på bilen bara la av så att jag nu måste åka buss till jobbet idag. Jag har verkligen inga problem med att åka buss. Men bil resan är ju 'min tid'. Jag lyssnar på en bok och koncentrerar mig bara på bilkörningen. Inte en massa annat totalt oviktig jobbet, skola, pengar, livet osv. Bara viktiga saker... Som 'titta ett träd' och 'fint hus' eller 'vilken charmig liten vägskylt'. Min tid! Min min min... Och som om det inte skulle vara nog att jag förlorar min anti-total-bryta-samman-av-stress-ritual, jag förlorade en hel timmes sömn. Min sömn! Min min min... Och! På min rara lilla busshållplats välkomnade mig ett glädjande besked: 'I samband med tidtabellbyte den 13 december dras denna hållplats in.' Min hållplats! Min min min...

RSS 2.0