Hunduppdatering

Vi får ha en liten trevlig hunduppdatering nu!

 

Adam

 

Adam är nu strax över tre år och har förändrats otroligt mycket det senaste halvåret. Från att ha varit en rädd, orolig och något osocial hund har han nu blivit en (nästan i alla fall) tuff hund som inte är främmande för att sitta och bli klappad en bra stund. Vattnet i duschen skrämmer inte längre livet ur honom och han blir så glad när vi får besök. (Det blir ju matte också… i alla fall när huset är lite städat ;-) ) . Men… ack… Adam har hittat sin stora passion här i livet: gräva massor med trevliga hål i gräsmattan och göra det lika fin som en Herrgårdsost. Han har tur att han är så förbaskat söt, till och med när han har lera i hela huvudet, nävarna i ett nyblivet hål och stirrandes oförstående med ett vinklat huvud på mattes illröda ansikte.

 

Marco

 

Han har blivit en så ståtlig hane på två och ett halvt år nu. Lek och bus är någonting man kan nedlåta sig till någon gång då och då, men allra helst ska man ligga i sin soffa och bara pysa av lycka att finnas till. Men om man nu får lov att önska sig någonting skulle det ju vara att matte pysslade om en 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Marco kan inte riktigt förstå vitsen med att de andra två också ska bli klappade, men det går väl an så länge en hand alltid används till att klappa honom. Och! Snart blir Marco pappa till valpar hos Abbaboos Kennel. Tiken är Adams halvsyster Abbaboos Elizabeth Arden. Så om någon kan tänka sig kombinationen Adam och Marco (vilket, ja jag vet, tekniskt sett är rent omöjligt) föreslår jag att ni tittar in där.

 

Kan inte hjälpa att sörja lite för de stackare som råkar på en röd Marco valp. Hu. Det enda som går att trösta med är att Marco nu är, och förblir, det underbaraste hund man någonsin skulle kunna tänka sig och jag kunde tacka Gud varje kväll för att galningarna på Kennel Bedarra lät just mig få ansvaret för honom.

 

Clark

 

Denna 2 åriga hund är fortfarande helt sanslöst tokig. Eller nej, det ordet räcker inte, han är helt enkelt: Crazy. Men på ett glatt och trevligt sätt förstås. Han är bara helt otrolig. När det kommer stackars ovetande, normala icke-husky ägande personer hem till mig kan de inte tro att den hundens energi aldrig någonsin sinar. Detta trots att han far och flyger upponerohitoditoupponerohitoditigen. Det finns ingen som fyller mitt liv med så mycket glädje som den hunden. Från dag 1 (eller ja… om vi ska vara riktigt noooga är det väl snarare dag 55) har han varit en 100 %-ig Rebecca Ovin-hund ;-)

 

Mina hundar. I love them.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0