Män
MÄN
Män män män män män män män män män män män *andas* män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män *andas* män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män *pust* 1000 grodor ska man kyssa innan man hittar rätt… har väl ca 523 stycken kvar då eller något.
Män män män Men… varför är då alla dessa män? Varför kan inte ett exemplar ha ”allt” (på gott och ont)? Att få en liten bit där och en liten bit där är himla ansträngande… och inte alls så där trevligt och omväxlande som man skulle kunna tro!
Jag menar… jag är helt bäst (förutom att min grammatik-och-svensk-ordföljds-kunskap tydligen gick på semester samma stund som jag påbörjade detta oerhört djupa inlägg)...! Så i teorin borde det flockas med karlar som är redo att påbörja deras framtida, mycket lyckliga liv tillsammans med mig. Och, tja, jag kan väl erkänna att det har funnits kandidater. Här kommer vi till nästa brännpunkt: Varför kan inte jag ens bli en smula intresserad av dessa ypperliga och lämpliga kandidater? What??!! My bad-boy preference… why?
Tur att jag i alla fall har tre pojkar som tycker att jag är solen/ljuset/ledstjärnan i deras liv. Synd de råkar vara så otroligt håriga och tänker på mig som mamma… och ja, att de är hundar förstås… :-D Nä, nästa inlägg måste helt klart handla om dessa ljuvliga och håriga monster!
