WDS 2008 - Antal
Det är 102 Siberian Huskys anmälda till världsutställningen!!! Wow!!!
Nationel Utställning Skara, 10 Maj -08
Utställningsdags. Första officiella utställningen sedan Malmö Int.
Frida kom upp på fredags kvällen och vi satte igång med grundlig "grooming". Jag tog hand om "station.bad" och Frida ordnade med "station-fön". Det är perfekt då vi har våra favorit delar så nu slipper vi gör de delar vi tycker är super tråkiga. Hundarna blev såklart sköna som gudar. Adam fick inte glädjen att badas då han inte var anmäld till utställningen men han klagade faktiskt inte alls. Oerhört förvånande. Tre rena och fönade hundar, 6 timmars sömn och 1.5 timmars packande senare var vi on the road till Skara/Larv/Party.
Allt gick smärt fritt hela vägen, förutom en pyttepytte liten fel körning (som ändå bara gjorde att vi fick köra en roligare väg), och när vi kommer upp/fram till utställningen så får vi en parkeringsplats 10 m från ingången!!!??? Det har aldrig hänt, men tackartackar. Tält upp, hundar rastas och 1000 l vatten införskaffas. (Och jag, smått yr i all hetta, gjorde Frida oerhört generad när jag blev smått irriterad över att behöva vänta fem sekunder får länge innan jag fick min efterlängtade Fanta... sorry Frida, och sorry doughnut-säljar-gubben).
I lagom tid efter vår ankomst så var det vår tur i ringen. Allra först ut av alla var (som vanligt) JAG och en av mina vovvar, den här gången Clark [Bedarra Super Soaker] som som vanligt var perfekt i ringen, trots att han är ett monster utanför utställningsområdet. Huuuur kan det komma sig? Clark vann i BIR-BIM tävlan mot sin underbara syster Elsa [Bedarra Hula Hoop]. Så det var tidigt klart att det skulle vara en lång dag. Snabbt där efter var det dags för Marco men vi behöver inte prata mer om hur det gick... vi ser fram emot Hässleholm istället!
Grattis till Ayoe vars raring Godis [Bedarra Fleur Delacour] knep BIR placeringen, och blev senare även BIG-reserv.
I finalen tog Jouni, Clark och Marcos uppfödare, vårt lilla stjärnskott för att ge det hela bästa möjliga chans. Först valdes de tre bästa valparna i varje grupp ut för fortsatt tävlan i Best-In-Show-valp-finalen. När Clark lyckats klättra så pass långt så tyckte t o m Marjut att det var läge att ta sig till final ringen. Jag har aldrig varit så nervös förut känns det som. När Clark blev ut plockad bland de fem bästa i finalen kunde jag inte stå still och tårarna var inte långt borta. Och så sprang det lilla monstret in högsta vinsten!!! BIS-valp! Otroligt... så otroligt kul. Helt, ja, fantastiskt. Kom till vårt tält i Hässleholm... där bjuds det på champagne att fira... ha ha!!!!
Andra kul saker under dagen var att Herr och Fru Bedarra bjöd på underbar lunch! Retas-med-Rebecca klubben harutökats ochförutom dess tidigare 2 medlemmar Ayoe och Jouni (som förövrigt verkar vara både ordförande, kassör och sekreterare i denna förening), ingår nu även Maria och Anna. Hmm... förstår inte. Jag som är så supersnäll, gullig och oskyldig.
Tack alla för en underbar dag!!!
En härlig bild på Clark som BIS-valp (handler Jouni Heinämäki):
Frida kom upp på fredags kvällen och vi satte igång med grundlig "grooming". Jag tog hand om "station.bad" och Frida ordnade med "station-fön". Det är perfekt då vi har våra favorit delar så nu slipper vi gör de delar vi tycker är super tråkiga. Hundarna blev såklart sköna som gudar. Adam fick inte glädjen att badas då han inte var anmäld till utställningen men han klagade faktiskt inte alls. Oerhört förvånande. Tre rena och fönade hundar, 6 timmars sömn och 1.5 timmars packande senare var vi on the road till Skara/Larv/Party.
Allt gick smärt fritt hela vägen, förutom en pyttepytte liten fel körning (som ändå bara gjorde att vi fick köra en roligare väg), och när vi kommer upp/fram till utställningen så får vi en parkeringsplats 10 m från ingången!!!??? Det har aldrig hänt, men tackartackar. Tält upp, hundar rastas och 1000 l vatten införskaffas. (Och jag, smått yr i all hetta, gjorde Frida oerhört generad när jag blev smått irriterad över att behöva vänta fem sekunder får länge innan jag fick min efterlängtade Fanta... sorry Frida, och sorry doughnut-säljar-gubben).
I lagom tid efter vår ankomst så var det vår tur i ringen. Allra först ut av alla var (som vanligt) JAG och en av mina vovvar, den här gången Clark [Bedarra Super Soaker] som som vanligt var perfekt i ringen, trots att han är ett monster utanför utställningsområdet. Huuuur kan det komma sig? Clark vann i BIR-BIM tävlan mot sin underbara syster Elsa [Bedarra Hula Hoop]. Så det var tidigt klart att det skulle vara en lång dag. Snabbt där efter var det dags för Marco men vi behöver inte prata mer om hur det gick... vi ser fram emot Hässleholm istället!
Grattis till Ayoe vars raring Godis [Bedarra Fleur Delacour] knep BIR placeringen, och blev senare även BIG-reserv.
I finalen tog Jouni, Clark och Marcos uppfödare, vårt lilla stjärnskott för att ge det hela bästa möjliga chans. Först valdes de tre bästa valparna i varje grupp ut för fortsatt tävlan i Best-In-Show-valp-finalen. När Clark lyckats klättra så pass långt så tyckte t o m Marjut att det var läge att ta sig till final ringen. Jag har aldrig varit så nervös förut känns det som. När Clark blev ut plockad bland de fem bästa i finalen kunde jag inte stå still och tårarna var inte långt borta. Och så sprang det lilla monstret in högsta vinsten!!! BIS-valp! Otroligt... så otroligt kul. Helt, ja, fantastiskt. Kom till vårt tält i Hässleholm... där bjuds det på champagne att fira... ha ha!!!!
Andra kul saker under dagen var att Herr och Fru Bedarra bjöd på underbar lunch! Retas-med-Rebecca klubben harutökats ochförutom dess tidigare 2 medlemmar Ayoe och Jouni (som förövrigt verkar vara både ordförande, kassör och sekreterare i denna förening), ingår nu även Maria och Anna. Hmm... förstår inte. Jag som är så supersnäll, gullig och oskyldig.
Tack alla för en underbar dag!!!
En härlig bild på Clark som BIS-valp (handler Jouni Heinämäki):
Vilse i Skogen
I lördags så bestämde jag mig för att göra något trevligt för vovvarna, ta med dem ut på en långrunda. Detta slutade i förtvivlan, ångest och smärta. Aldrig mer ut i skogen utan GPS. Never ever!
Men Adam och Marco var lyckliga över de långa, hemska timmar vi spenderade ute i skogen. Såklart!
Tog en massa bilder på dem med mobilen.
Men Adam och Marco var lyckliga över de långa, hemska timmar vi spenderade ute i skogen. Såklart!
Tog en massa bilder på dem med mobilen.
Världens roligaste dag!
I fredags var det en oerhört rolig dag för vår lilla familj, och speciellt för mig och Clark. På Långfredagen tog jag pause i kyrkokörens hektiska påsk-schema och åkte upp till en inofficiell utställning i Växjö med Clark. Det blir inte lika mycket farande med honom när han är valp som med Marco på utställningar, dels för att det faktiskt inte finns lika många men dels även för att jag inte tror att Clark behöver lika mycket träning som valp. Bara jag lär mig hur han fungerar i ringen.
Det är någonting som jag verkligen kommer att sakna när vi inte har valp längre (jag vägrar bestämt att ha ännu en valp innan Clark är minst 2 år gammal!) och det är detta att lära en valp hur den ska uppföra sig i ringen. Inte för att Marco är klar nu, nej nej, det är långa vägar tills han är lika duktig som pappa-Espen, men jag kan i alla fall räkna med att han gör som jag vill i rasringen (final tävlingar däremot... hmm... inte tillräckligt med tålamod i honom ännu. Han är trots allt bra strax över året. Fortfarande tonåring ju).
Tillbaks till utställningen. I full-on snöstorm körde jag och Clark upp till Växjö (smått försenade eftersom jag ju tvunget skulle se klart ett avsnitt av Supernatural innan jag körde). Det var ju en super rolig resa. 50 km/h minst halva vägen. Ur-roligt. Men vi kom fram i lagom tid ändå.
Clark var nr 15 ut i ringen (älskar inofficiella utställningar för de börjar nästan alltid kl 10 vilket ger en extra timme i sängen). Jag förstod inte alls varför Clark inte ville uppföra sig när vi var inne i ringen. Med undantag från när vi sprang runt framför domaren så var det verkligen inte samma valp som jag hade haft med mig i Hässleholm några veckor tidigare. Men, trots Clarks ovilja att stå fint son en lydig, väluppfostrad Bedarra valp (yeah right :-P ), så fick han HP och blev därmed BIR-valp. (Konkurancen var verkligen enorm med 0 andra Siberian Husky valpar anmälda). Så det blev bara till att vänta... och vänta... och vänta. När mina fingrar blivit blå av kylan i det helt oisolerade ridhuset så gav jag upp, tog Clark och allt stöldbegärligt och rusade ut till bilen. Vi körde sedan en runda in till Växjö bara för att få lite värme. När vi kom tillbaks till ridhuset hade minst två timmars väntan raderats och det var ganska snart vår tur att gå in i ringen i BIS-valp finalen.
Jag började fundera över vad jag gjort för fel i ringen då Clark vägrat lyda mig. Kom fram till att jag varit på tok för vek. Jag hade helt lämnat hjärnan hemma och försökt ställa Clark som jag ställde Marco som valp. Istället testade jag nu att vara mer bestämd och ta lite mer kontroll över honom, säga ifrån när han inte gjorde som jag ville (vilket aldrig hade fungerat på Marco för en sekund. Han hade börjat diva sig direkt!). Helt plötsligt var den väluppfostrade valpen från Hässleholm tillbaks. Tänk vad lite/för lite tankeverksamhet kan fixa/ställa till med!
När vi väl stod på förhandsgranskningen så kändes det som att domaren knappt tittade på oss. Men det är jag van vid vid det här laget. Man känner alltid så (tyvärr har man allt för ofta rätt...). Men den här gången hade jag fel. Lite kruxigt var det inne i ringen då vi placerats i nummer ordning och inte i "springer-fortast-ordning". Så Clark han väl ta fyra och ett halvt steg innan han var uppe i gumpen på nästa hund. Jag försökte vänta in så mycket jag vågade utan att få sura blickar men det verkade fungera för vi blev utplockade bland de fem bästa.
Snabb som bara den ställde jag mig först (alla de andra hundarna var långt ifrån lika snabb-springande som lille Clark) så äntligen fick Clark chansen att visa vilken skönhet han var/är.
Dags för placerings-utplockning. Och dags för Clark att, som Lasse säger "trycka tidningen". Mer säger vi inte om det mer än tacktack till den snälla människan som gav oss en påse.
Plötsligt var det bara vi och en till valp kvar i ringen. Efter ett ärevarv gav domaren mig en rosa rosett. Utan högtalare och kommentarer var jag tvungen att titta på rosetten för att se hur vi placerat oss: BIS-valp 1:a!!!!!!
Jag kan aldrig förklara hur härligt det kändes att ha vunnit allt. Det var helt otroligt. Det får vi göra om Clark :-D
(Naturligtvis så ska livet vara så taskigt att detta händer den enda gång jag åkt på utställning ensam. Så inga bilder finns det. Men vad gör det?)
Det är någonting som jag verkligen kommer att sakna när vi inte har valp längre (jag vägrar bestämt att ha ännu en valp innan Clark är minst 2 år gammal!) och det är detta att lära en valp hur den ska uppföra sig i ringen. Inte för att Marco är klar nu, nej nej, det är långa vägar tills han är lika duktig som pappa-Espen, men jag kan i alla fall räkna med att han gör som jag vill i rasringen (final tävlingar däremot... hmm... inte tillräckligt med tålamod i honom ännu. Han är trots allt bra strax över året. Fortfarande tonåring ju).
Tillbaks till utställningen. I full-on snöstorm körde jag och Clark upp till Växjö (smått försenade eftersom jag ju tvunget skulle se klart ett avsnitt av Supernatural innan jag körde). Det var ju en super rolig resa. 50 km/h minst halva vägen. Ur-roligt. Men vi kom fram i lagom tid ändå.
Clark var nr 15 ut i ringen (älskar inofficiella utställningar för de börjar nästan alltid kl 10 vilket ger en extra timme i sängen). Jag förstod inte alls varför Clark inte ville uppföra sig när vi var inne i ringen. Med undantag från när vi sprang runt framför domaren så var det verkligen inte samma valp som jag hade haft med mig i Hässleholm några veckor tidigare. Men, trots Clarks ovilja att stå fint son en lydig, väluppfostrad Bedarra valp (yeah right :-P ), så fick han HP och blev därmed BIR-valp. (Konkurancen var verkligen enorm med 0 andra Siberian Husky valpar anmälda). Så det blev bara till att vänta... och vänta... och vänta. När mina fingrar blivit blå av kylan i det helt oisolerade ridhuset så gav jag upp, tog Clark och allt stöldbegärligt och rusade ut till bilen. Vi körde sedan en runda in till Växjö bara för att få lite värme. När vi kom tillbaks till ridhuset hade minst två timmars väntan raderats och det var ganska snart vår tur att gå in i ringen i BIS-valp finalen.
Jag började fundera över vad jag gjort för fel i ringen då Clark vägrat lyda mig. Kom fram till att jag varit på tok för vek. Jag hade helt lämnat hjärnan hemma och försökt ställa Clark som jag ställde Marco som valp. Istället testade jag nu att vara mer bestämd och ta lite mer kontroll över honom, säga ifrån när han inte gjorde som jag ville (vilket aldrig hade fungerat på Marco för en sekund. Han hade börjat diva sig direkt!). Helt plötsligt var den väluppfostrade valpen från Hässleholm tillbaks. Tänk vad lite/för lite tankeverksamhet kan fixa/ställa till med!
När vi väl stod på förhandsgranskningen så kändes det som att domaren knappt tittade på oss. Men det är jag van vid vid det här laget. Man känner alltid så (tyvärr har man allt för ofta rätt...). Men den här gången hade jag fel. Lite kruxigt var det inne i ringen då vi placerats i nummer ordning och inte i "springer-fortast-ordning". Så Clark han väl ta fyra och ett halvt steg innan han var uppe i gumpen på nästa hund. Jag försökte vänta in så mycket jag vågade utan att få sura blickar men det verkade fungera för vi blev utplockade bland de fem bästa.
Snabb som bara den ställde jag mig först (alla de andra hundarna var långt ifrån lika snabb-springande som lille Clark) så äntligen fick Clark chansen att visa vilken skönhet han var/är.
Dags för placerings-utplockning. Och dags för Clark att, som Lasse säger "trycka tidningen". Mer säger vi inte om det mer än tacktack till den snälla människan som gav oss en påse.
Plötsligt var det bara vi och en till valp kvar i ringen. Efter ett ärevarv gav domaren mig en rosa rosett. Utan högtalare och kommentarer var jag tvungen att titta på rosetten för att se hur vi placerat oss: BIS-valp 1:a!!!!!!
Jag kan aldrig förklara hur härligt det kändes att ha vunnit allt. Det var helt otroligt. Det får vi göra om Clark :-D
(Naturligtvis så ska livet vara så taskigt att detta händer den enda gång jag åkt på utställning ensam. Så inga bilder finns det. Men vad gör det?)
Valputställning Hässleholm -08
För andra året i rad så begav jag mig inklusive valp till Qpoolen och Nordskånska KK's valputställning. Den här gången var det Clark som visa vad han gick för. För denne lille, ljuse grabb var det även total utställningsdebut.
Och på hemma plan har vi bara tränat att stå två ynka gånger och testat att springa lite grann i koppel. Det har fungerat utmärkt... hemma. Adam skötte sig mycket bra på sin första utställning men Marco var ett monster! Jag förväntade mig att Clark, som de yrväder han är, skulle följa i lille-storebrors fotspår och ge mig grå hår i ringen.
Men inte då! Trots en gigantisk fascination över alla miljoner hundar i den lilla lokalen så slog Clarks utomordentliga gener igenom och han skötte sig perfekt. Han seglade sig igenom en stor konkurrence på 14 husky valpar och slutade som BIR. Snacka om att jag och vår lilla hejarklack (Lasse, Bella och Frida) vid sidan av ringen var super-överlyckliga.
Att ligga i bur när allt det roliga hände utanför var däremot inte någonting som Clark uppskattade det minsta lilla. Men det är mer för att han... ja... han är ju en Bedarra = det fanns mat utanför buren. Hmm...
Och inte var det slut där inte! Efter en ganska lagom väntan, och med påfyllnad i hejarklacken i form av Hilda, Nenna och Emelie. så var det dags för gruppfinalen. Och tror ni inte att lille-tok-Clark plockades ut bland de 5 bästa???
En BIG 5:e placering på sin allra första utställning är inte fy skam! Har redan berättat för en del om vad som hände när vi kom hem sen:
Clark var ju självklart så himla stolt att han började skryta inför Adam och Marco. Men de båda kontrade med en gång med att de två minsann hade blivit BIS 2:a på sina respektive utställnings debuter. Sen var Clark inte så stursk längre. (Adam glömde dock att nämna att han blivit BIS 2:a i syskonklass. Marco tyckte å sin sida inte att det var nödvändigt att berätta att han hade varit ensam husky valp och att det inte ens funnits någon gruppfinal i Landskrona. Men men... jag låter dem hållas.)
Så... för att sammanfatt: Perfekt dag... utställningsmässigt! :-P
Tusen tack till alla som gjorde dagen så minnesvärd! Nästa anhalt Malmö Int. om vi nu inte endast har Siberiska Nakenhuskysar tills dess!
Och på hemma plan har vi bara tränat att stå två ynka gånger och testat att springa lite grann i koppel. Det har fungerat utmärkt... hemma. Adam skötte sig mycket bra på sin första utställning men Marco var ett monster! Jag förväntade mig att Clark, som de yrväder han är, skulle följa i lille-storebrors fotspår och ge mig grå hår i ringen.Men inte då! Trots en gigantisk fascination över alla miljoner hundar i den lilla lokalen så slog Clarks utomordentliga gener igenom och han skötte sig perfekt. Han seglade sig igenom en stor konkurrence på 14 husky valpar och slutade som BIR. Snacka om att jag och vår lilla hejarklack (Lasse, Bella och Frida) vid sidan av ringen var super-överlyckliga.
Att ligga i bur när allt det roliga hände utanför var däremot inte någonting som Clark uppskattade det minsta lilla. Men det är mer för att han... ja... han är ju en Bedarra = det fanns mat utanför buren. Hmm...Och inte var det slut där inte! Efter en ganska lagom väntan, och med påfyllnad i hejarklacken i form av Hilda, Nenna och Emelie. så var det dags för gruppfinalen. Och tror ni inte att lille-tok-Clark plockades ut bland de 5 bästa???
En BIG 5:e placering på sin allra första utställning är inte fy skam! Har redan berättat för en del om vad som hände när vi kom hem sen:
Clark var ju självklart så himla stolt att han började skryta inför Adam och Marco. Men de båda kontrade med en gång med att de två minsann hade blivit BIS 2:a på sina respektive utställnings debuter. Sen var Clark inte så stursk längre. (Adam glömde dock att nämna att han blivit BIS 2:a i syskonklass. Marco tyckte å sin sida inte att det var nödvändigt att berätta att han hade varit ensam husky valp och att det inte ens funnits någon gruppfinal i Landskrona. Men men... jag låter dem hållas.)
Så... för att sammanfatt: Perfekt dag... utställningsmässigt! :-P
Tusen tack till alla som gjorde dagen så minnesvärd! Nästa anhalt Malmö Int. om vi nu inte endast har Siberiska Nakenhuskysar tills dess!
Blöt hund
Kolla in vår älskling Clark i badet igår:
My Dog - Två dagars utställning i Göteborg, 2008
Torsdagskväll begav jag mig ut i kvällskylan och hämtade Frida och Oscar på stationen i Hässleholm.. Hur mycket jag än bara älskar att gå upp jätte tidigt på morgonen (hmpf) så är det ganska skönt att kunna åka hemifrån 2 timmar 1 och en halvtimme senare när det inte behövs någon liten rundtur till Lund. Fast, ibland kan man bli tvungen att åka till Lund i alla fall och någon råkar ha glömt någonting hemma... eller vad säger du Frida?
Den här gången blev det dock kurs rakt mot Göteborg och två dagars hundutställning direkt på morgonen. Utan några som helst problem kom vi fram till vårt mål, vi hittade vår ring fort som attan och hundarna skötte sig perfekt hela dagen. Vilken högre makt måste vi omedvetet ha blidkat för allt detta flyt? Kanske vi fick lite belöning efter alla problem vi stod ut med under vår Sthlms resa förra månaden/året?
Marco var fantastisk i ringen, precis som han har varit på de två senaste utställningarna. Han vann sin klass med en mycket stolt matte som handler. Vidare tävlade vi sen i Bästa hanhunds klassen och Marco slutade som 2:a med Cert, bara besegrad av sin egen far: vackre Espen. *Rebecca Very Happy!*
Jag fick även visa Marco i Espens Avelsgrupp och i Bedarras Uppfödar grupp. Vilka båda blev BIR och följdes upp med finaltävlingar under eftermiddagen då Avelsguppen blev BIS 2:a och Uppfödargruppen blev BIS 3:a. Så otroligt roligt.
Och detta var bara en enda dag på utställningen! En hel dag till väntade oss :-D
Men först av allt skulle jag och Frida hitta ett apotek, hitta vårt hotell och någonstans att äta. Det enda som var krångligt var att hitta till apoteket och jag lyckades väl skrämma slag på en del taxibilar men sånt händer. Tillslut satt vi i alla fall med fulla magar, nyinköpta öronproppar och två väldigt trötta hundar. (För att inte tala om de trötta mattarna!!!)
Trevligt nog hade vi sovmorgon på lördagen. Huskysarna var beräknade till kl 12 så vi lämnade inte hotellet förrän kl 10. Smått oroliga för att hitta en bra parkering närmade vi oss ett parkeringshus och, hör och häpna, precis när vi kommer in kör en Volvo med parkeringsplats precis vid utgången iväg så vi kan bara ta och tråckla in oss där. Tror Frida kan hålla med mig om att vi aldrig varit på en sådan smidig utställning. Fast, när det inte uppstår några problem så finns det ju inte så mycket spännande att skriva i bloggen... hmm... kanske skulle ta och hitta på några?? Ha ha :-D
Utställningsmässigt var det inte mycket sämre den här dagen. Marco blev 4:e bästa hane. Det är nu 4:a av 4 möjliga placeringar i den "klassen". Är så stolt över min lilla kille. Ska bli kul att se hur han ska utvecklas under året. Hans uppfödare, som såg honom nu i Göteborg första gången live på nära ett halvt år, säger att han är mycket lovande. Man blir så glad att det känns ut i fingrar och tår när man hör sådant om sina älsklingar.
På eftermiddagen tävlade vi också med Avels- och Uppfödargrupperna (vilket nästan var det roligaste på hela utställningen!!!). Och tror ni inte att Espen plockar ännu ett BIS 2:a för sina avkommor och att Kennel Bedarra denna dag belönades med BIS 4:a? Verkligen varit kul att vara med och få visa Marco i det sammanhanget!
Efter två mycket långa utställningsdagar körde jag och Frida hem i snöstorm och blixthalka. Men vi kom fram tillslut efter att ha kört väääääldigt långsamt. Nu är det 1 år till nästa My Dog. Men ge mig bara några dagars vila så ska det nog kännas alldeles för långt bort med ett år :-D
Vad kul vi har haft Frida! Och tack för lunchen igår ;-)
Älskar min röding!
Idag har jag extra mycket kärlek att ge min lille Marco. Han räddade mig idag!
Fast, dagen började verkligen inte så positivt... Efter att bara ha varit vaken i två timmar idag var jag nära att vilja sälja dem allihop!
1. Fick torka upp "usch-usch" eftersom Adam fortfarande mår dåligt + att Clark hade trampat i det så där var äckliga fotavtryck i hela hallen!
2. Armarna slets nära på itu när hundarna fick fnatt under morgonrastningen.
3. Försökte äta frukost och samtidigt skydda maten från 3 olika husky inkräktare.
4. Marco och Clark var sjövilda i vardagsrummet efter att de ätit och varit ute. De flög fram och tillbaks, och till slut flög Clark rakt in i en av Lasse inglasade tavlor som stod på högkant. I slowmotion såg jag tavlan falla: !!!KRASCH!!! Fick plocka glas, hålla bort hundar och gråta av frustration, allt på samma gång. Och efter 15 minuters små plockande med glaset var nu högra handen sönderspetsad. Och när jag nu också började gråta även pga smärtan blev hundarna så förtvivlade och ville ju hjälpa och trösta mig...
Men sen åkte jag iväg i några timmar på körframträdande. Mycket trevligt. För att få chans att lugna ner mig lite extra så satte jag in Marco i bilen då jag kom hem från kören och vi körde bort till elljusspåret för att vandra lite. Det var väldigt mysigt och jag kände hur frustrationen lämnat mig helt... tills dess att jag upptäckte att jag gått vilse. Vad sjutton är det med den här dagen???!!! Till slut gav jag upp och lät Marco bestämma vart vi skulle gå. Och tackvare honom så kände jag plötsligt igen mig! Hade det inte varit för Marco hade jag fortfarande varit där ute i labyrinten av elljusspår!!!
Därför är Marco Rebeccas extra stora stjärna idag :-D
Fast, dagen började verkligen inte så positivt... Efter att bara ha varit vaken i två timmar idag var jag nära att vilja sälja dem allihop!
1. Fick torka upp "usch-usch" eftersom Adam fortfarande mår dåligt + att Clark hade trampat i det så där var äckliga fotavtryck i hela hallen!
2. Armarna slets nära på itu när hundarna fick fnatt under morgonrastningen.
3. Försökte äta frukost och samtidigt skydda maten från 3 olika husky inkräktare.
4. Marco och Clark var sjövilda i vardagsrummet efter att de ätit och varit ute. De flög fram och tillbaks, och till slut flög Clark rakt in i en av Lasse inglasade tavlor som stod på högkant. I slowmotion såg jag tavlan falla: !!!KRASCH!!! Fick plocka glas, hålla bort hundar och gråta av frustration, allt på samma gång. Och efter 15 minuters små plockande med glaset var nu högra handen sönderspetsad. Och när jag nu också började gråta även pga smärtan blev hundarna så förtvivlade och ville ju hjälpa och trösta mig...
Men sen åkte jag iväg i några timmar på körframträdande. Mycket trevligt. För att få chans att lugna ner mig lite extra så satte jag in Marco i bilen då jag kom hem från kören och vi körde bort till elljusspåret för att vandra lite. Det var väldigt mysigt och jag kände hur frustrationen lämnat mig helt... tills dess att jag upptäckte att jag gått vilse. Vad sjutton är det med den här dagen???!!! Till slut gav jag upp och lät Marco bestämma vart vi skulle gå. Och tackvare honom så kände jag plötsligt igen mig! Hade det inte varit för Marco hade jag fortfarande varit där ute i labyrinten av elljusspår!!!
Därför är Marco Rebeccas extra stora stjärna idag :-D
Olyckliga hundars kaos
Regnet faller ute, precis som det gjort nästan ovabrutet sedan i söndags. Vad är det med vädret? Hellre kallt än blött!
Kom hem från en trevlig körträning idag till ett hus i kaos. Lasse hade åkt till jobbet samtidigt som jag åktv till kören, och trots att han hade ordnat med en smart skruv att hålla grinden till trappan på plats hade våra tre monster tagit sig upp på ovanvåningen. De hade inte ställt till med för mycket oreda. Största var väl att lille Clark lämnat en present i sovrummet... blärk. När allt lugnat sig lite och hundarna fått mat så kom vi oss ut i trädgården. Kaos nr 2. Adam i flexi försökte busa med Marco i 2 meters-kopplet och höll i o med det på att knuffa ner Clark ett antal gånger i dammen. När Adam och Marco lungnat ner sig så strövade de åt vars ett håll. Clark däremot bestämde sig för att han skulle busa med Adam och började attackera storebror i halsen, vilket resulterade i att stackars Adam inte fick minsta lilla ro att utsrätta sina behov. Så in i huset åkte Marco och Clark, och iväg gick jag och Adam på en duo-mini-rastrunda i grannskapet. Han uppskattade det väldigt mycket, även om han inte fattade varför vi var tvungna att vända när gatlamporna var slut... hmm.
Nu turas de om att gnälla på mig från hallen att jag ska komma och hämta dem för de är ju så fruktansvärt olyckliga och plågade. Stackare!
Kom hem från en trevlig körträning idag till ett hus i kaos. Lasse hade åkt till jobbet samtidigt som jag åktv till kören, och trots att han hade ordnat med en smart skruv att hålla grinden till trappan på plats hade våra tre monster tagit sig upp på ovanvåningen. De hade inte ställt till med för mycket oreda. Största var väl att lille Clark lämnat en present i sovrummet... blärk. När allt lugnat sig lite och hundarna fått mat så kom vi oss ut i trädgården. Kaos nr 2. Adam i flexi försökte busa med Marco i 2 meters-kopplet och höll i o med det på att knuffa ner Clark ett antal gånger i dammen. När Adam och Marco lungnat ner sig så strövade de åt vars ett håll. Clark däremot bestämde sig för att han skulle busa med Adam och började attackera storebror i halsen, vilket resulterade i att stackars Adam inte fick minsta lilla ro att utsrätta sina behov. Så in i huset åkte Marco och Clark, och iväg gick jag och Adam på en duo-mini-rastrunda i grannskapet. Han uppskattade det väldigt mycket, även om han inte fattade varför vi var tvungna att vända när gatlamporna var slut... hmm.
Nu turas de om att gnälla på mig från hallen att jag ska komma och hämta dem för de är ju så fruktansvärt olyckliga och plågade. Stackare!
Nya bilder på hundarna
Min hemsida känner tydligen inte för att låta sig uppdateras idag. Här är i alla fall ett nytt album på hundarna som jag har lagt upp (med på bilderna är även Frida och hennes hundar Oscar och Ikaros):
Hundrastgården 071121
Och här är några bilder från när jag och Frida var uppe hos härliga Marjut och Jouni och hämtade hem ClarkiBoy:
Hos Bedarra
Hundrastgården 071121
Och här är några bilder från när jag och Frida var uppe hos härliga Marjut och Jouni och hämtade hem ClarkiBoy:
Hos Bedarra
Ännu en ny kille i familjen...
Jag är totalt ut numrerad: Fyra mot En!!! Snacka om att killarna ligger på plus här hemma för tillfället!
Vi har nämligen fått in en kille till i familjen. Kille nr 1 (Lasse... människokillen) tjatade till sig Kille nr 4 (Clark... nykomlingen). Han har enträget bearbetat mig i flera månader och vi har kollat på ras efter ras, kull efter kull och valp efter valp. Men naturligtvis kunde det inte bli någonting annat än en Siberian husky kille till. Brorson till kille nr 3 (Marco) och irritationsobjekt till kille nr 2 (Adam).
Folk fattar väl inte vad vi håller på med. Men sanningen är att nu är Lasse 10000000 x mer engagerad i hundarna så jag har det mycket lättare med precis allting. (Dessutom har han gett sig på en grym renovering... men mer om det i morgon).
Vårt nya lille pojk heter då Clark, eller mer korrekt så heter han Bedarra Super Soaker. Han kommer alltstå från den heltrevliga kenneln Bedarra långt uppe i dimmigaste Sverige, Men, de sa att han var världens lugnaste valp... men han är totalt crazy. Han biter i allting, kaxar sig med de stora hundarna och försöker stjäla grisöron från Adam (är han självmordsbenägen tro?). Men, jag har i djupa samtal med Marjut, officiel-Bedarra-alfa-mamma, kommit fram till att det är jag som gör hundarna crazy, oavsett vilken hund det är. Positivt? Negativt? Who cares?
Vårt nya lilla yrväder är så välkommet så :-D
Internationell Utställning Växjö, 3 November 2007
Kanske har jag möjligtvis landat lite nu...
I helgen hände någonting som jag verkligen inte hade väntat mig! Vår lille kille Marco gick och blev BIR (Bäst i rasen) på Växjö Internationella utställning. Sin allra första utställning i officiel klass!!!
Nej... jag har nog inte landat ännu.
Enda anledningen till att jag åkte till Vöxjö var faktiskt Adam! Han har fått lite paus och jag tyckte att denna utställning skulle bli en bra chans för honom. Marco anmälde jag lite så där i förbifarten eftersom att han behöver träna inomhus. Jag funderade faktiskt på att lämna honom hemma, och umgås med bara Adam en hel dag.
Vilken väldans tur att jag inte fullföljde den tanken!!!
Vi blev väldigt försenade på vägen upp och när vi väl kom till Växjö så hittade vi inte den korkade Tipshallen (det visade sig senare att vi kört förbi den!). Men 10 nummer innan det var vår tur så anlände vi till ringen. Jag hann ta ut Marco så han fick springa lite, men inte Adam för domare dömde på i mycket rask takt. Detta visade sig senare påverka Adams språng så att hans rörelser inte var så fria som de brukar vara.
Marco var superb i ringen och uppförde sig som ett riktigt proffs. Jag trodde nästan att jag förväxlat hund med någon. Adam var klart duktig han också, men det förvånade mig inte lika mycket. Vanligtvis är det bara att ställa och "stanna". Så även i lördags. Dessvärre var domaren inte så förtjust i "hans typ", vad han nu menade med det.
Marco fick CK, blev bästa hane och fick Cert. Inte dåligt.
När vi sedan stod i bedömningen om BIR och BIM, mot Marcos kullsyster Pussy, var min enda tanke att "nu drömmer jag... strax vaknar jag". Men det blev ingen irriterande väckarklockaringning som kom utan det blev en BIR rosett till Marco :-D Wuhu.
Det var inte bara huskysar som var i blickfånget under dagen. Bella hade med sig sin dalmatiner Malee och de gjorde ett fantastiskt jobb i ringen. De kom ut med en stark tvåa och framtiden är bara ljus för de två :-D.
I alla dall så det blev en låååååång dag. Vi tävlade vidare på eftermiddagen men mitt under förhandsgranskingen så tröttnade Marco helt... hmmm... Så ovanligt. Men någon placering var inte att vänta då Marco fortfarande är junior. Men vilken start på den officiella karriären!
Vi hade faktiskt en finaltävlan till att titta på då Sara ställde upp med Falco och Adam i bästa par. Det är en stor gåta för mig varför de inte vann, eller ens blev placerade. Sara gjorde ett skitbra jobb!!!
Vilken dag!!! Vilken dag!!!
I helgen hände någonting som jag verkligen inte hade väntat mig! Vår lille kille Marco gick och blev BIR (Bäst i rasen) på Växjö Internationella utställning. Sin allra första utställning i officiel klass!!!
Nej... jag har nog inte landat ännu.
Enda anledningen till att jag åkte till Vöxjö var faktiskt Adam! Han har fått lite paus och jag tyckte att denna utställning skulle bli en bra chans för honom. Marco anmälde jag lite så där i förbifarten eftersom att han behöver träna inomhus. Jag funderade faktiskt på att lämna honom hemma, och umgås med bara Adam en hel dag.
Vilken väldans tur att jag inte fullföljde den tanken!!!
Vi blev väldigt försenade på vägen upp och när vi väl kom till Växjö så hittade vi inte den korkade Tipshallen (det visade sig senare att vi kört förbi den!). Men 10 nummer innan det var vår tur så anlände vi till ringen. Jag hann ta ut Marco så han fick springa lite, men inte Adam för domare dömde på i mycket rask takt. Detta visade sig senare påverka Adams språng så att hans rörelser inte var så fria som de brukar vara.
Marco var superb i ringen och uppförde sig som ett riktigt proffs. Jag trodde nästan att jag förväxlat hund med någon. Adam var klart duktig han också, men det förvånade mig inte lika mycket. Vanligtvis är det bara att ställa och "stanna". Så även i lördags. Dessvärre var domaren inte så förtjust i "hans typ", vad han nu menade med det.
Marco fick CK, blev bästa hane och fick Cert. Inte dåligt.
När vi sedan stod i bedömningen om BIR och BIM, mot Marcos kullsyster Pussy, var min enda tanke att "nu drömmer jag... strax vaknar jag". Men det blev ingen irriterande väckarklockaringning som kom utan det blev en BIR rosett till Marco :-D Wuhu.
Det var inte bara huskysar som var i blickfånget under dagen. Bella hade med sig sin dalmatiner Malee och de gjorde ett fantastiskt jobb i ringen. De kom ut med en stark tvåa och framtiden är bara ljus för de två :-D.
I alla dall så det blev en låååååång dag. Vi tävlade vidare på eftermiddagen men mitt under förhandsgranskingen så tröttnade Marco helt... hmmm... Så ovanligt. Men någon placering var inte att vänta då Marco fortfarande är junior. Men vilken start på den officiella karriären!
Vi hade faktiskt en finaltävlan till att titta på då Sara ställde upp med Falco och Adam i bästa par. Det är en stor gåta för mig varför de inte vann, eller ens blev placerade. Sara gjorde ett skitbra jobb!!!
Vilken dag!!! Vilken dag!!!
Andra ordentliga träningen
Sen vi flyttade så har jag inte varit så duktig med att komma ut och träna någonting med hundarna. Vi har gått lååååånga promenader, varit i hundrastgården och Adam och Marco har varit ute och busat en massa i sin alldelles egna hundgård. Men mer än det har det inte blivit. Och nu har Adam slutat äta, den j*kln. Han har förmodligen bestämt sig för att om inte mamma tar ut och tränar honom så tänker han minsan inte dra på sig några extra kg bara genom att göra något så bagatellartat som att äta.
Dags för radikal förändring!
I går irrade jag runt lite på vägarna här omkring med bilen. Mätte avstånd och försökte hitta någon form av "runda" att börja med. Och genom en slump hittade jag en perfekt runda på 4.6 km som börjar och slutar nästan precis vid vår uppfart! Så det får bli Lilla Rundan. Jag och Adam premiär-cyklade den idag och det gick jätte bra. Adam tog sig runt på 22 minuter, vilket jag genom lite msn-chatt med Sara kom fram till var en relativt bra tid. (Kollade för skojs skull upp vad sträckorna resp. tiderna varit på Kosta Off Snow förra året. En av sträckorna där var faktiskt 4.6 km... vinnaren tog sig runt på mindre än 10 minuter... hmmm... ja, vi har att jobba på i alla fall!). Var väldigt stolt över min kille Adam då :-D.
Sara frågade även om jag cyklade med både Adam och Marco samtidigt. Det gör jag inte då detta, som jag också sa till Sara, att jag tror man måste vara ganska självmordsbenägen att försöka cykla med Marco tillsammans med en annan hund. Han är livsfarlig: - "Oj titta ett löv, det måste jag jaga... oj nu sprang jag framför cykeln... men mamma, varför ligger du på marken? Skulle vi inte springa mer nu??? Sköööönt... ".
Riktigt så våldsamt farlig 'r han kanske inte. Men han har ju inte samma grundkondis som Adam och han har 5 kg mer att förflytta än smal-Adam så vi tar det lite lugnare, jag och Marco. Men snart nog ska han nog också kunna ta sig runt Lilla rundan.
Lite längre fram i tiden får jag nog se om jag inte kan hitta en längre runda till Adam. Men det får bli ett framtids-projekt.
Dags för radikal förändring!
I går irrade jag runt lite på vägarna här omkring med bilen. Mätte avstånd och försökte hitta någon form av "runda" att börja med. Och genom en slump hittade jag en perfekt runda på 4.6 km som börjar och slutar nästan precis vid vår uppfart! Så det får bli Lilla Rundan. Jag och Adam premiär-cyklade den idag och det gick jätte bra. Adam tog sig runt på 22 minuter, vilket jag genom lite msn-chatt med Sara kom fram till var en relativt bra tid. (Kollade för skojs skull upp vad sträckorna resp. tiderna varit på Kosta Off Snow förra året. En av sträckorna där var faktiskt 4.6 km... vinnaren tog sig runt på mindre än 10 minuter... hmmm... ja, vi har att jobba på i alla fall!). Var väldigt stolt över min kille Adam då :-D.
Sara frågade även om jag cyklade med både Adam och Marco samtidigt. Det gör jag inte då detta, som jag också sa till Sara, att jag tror man måste vara ganska självmordsbenägen att försöka cykla med Marco tillsammans med en annan hund. Han är livsfarlig: - "Oj titta ett löv, det måste jag jaga... oj nu sprang jag framför cykeln... men mamma, varför ligger du på marken? Skulle vi inte springa mer nu??? Sköööönt... ".
Riktigt så våldsamt farlig 'r han kanske inte. Men han har ju inte samma grundkondis som Adam och han har 5 kg mer att förflytta än smal-Adam så vi tar det lite lugnare, jag och Marco. Men snart nog ska han nog också kunna ta sig runt Lilla rundan.
Lite längre fram i tiden får jag nog se om jag inte kan hitta en längre runda till Adam. Men det får bli ett framtids-projekt.
Nationel Utställning Sofiero, 8 September -07
Jaha, tredje helgen i rad då! Utställningsdags! Väldans vad många det blev... pjuh! Ganska skönt med en två-helgs-paus nu!
Sofiero har känts väldigt speciellt för mig då det var just Sofiero utställningen förra året som var min allra första utställning. Då var Adam bara tio veckor gammal så det var inte hans första, men min första... som åskådare. Ojojoj, vad jag inte hade någon koll alls! Och ingen hade tid/ork att förklara heller! Så jag fick med mycket möda försöka luska ut det hela på egen hand. Och nu ett år senare har jag koll på det mesta grundläggande och även en hel del annat också :-P
Klockan kvart över sju åkte jag, Marco och grannen Petra från Arlöv med första riktning Lund. Här plockade vi upp ett stycke Frida och ett stycke Oscar (för ovanlighetens skull!). Vägen till Sofiero skulle inte vara särskilt komplicerad. Dock började jag dumt nog tvival på mitt lokalsinne och var nära att vända vid en del ställen då jag verkligen inte kände att vi var på rätt väg. Dock höll jag mig ifrån det, och tur var väl det för vi hamnade helt rätt! (Kan ni tänka er?)
Efter endast 6 stycken hundar i ringen var det dags för mitt och Marcos intåg. Och Marco skötte sig tusen gånger bättre än vad han brukar göra. Visst, han hoppade till lite grann men ingenting som störde. Domare tyckte att han behövde lite mer ringträning dock :-P
För att bryta lite på traditionerna så var Marco faktiskt tvungen att tävla om BIR-valp vinsten den här gången. Tik-valpen var en riktigt vacker tjej, två veckor yngre än Marco från kennel Hey-Je-Ho, Danmarl. Men Marco plockade sin nionde BIR-valp vinst :-D
Blev en ganska lång dag men jag, Frida, Angelica, Petra och hundarna hade jätte trevligt, precis som vanligt. Och när solen äntligen tittade fram mot två tiden så frös vi även aningen mindre :-D
Sofiero har känts väldigt speciellt för mig då det var just Sofiero utställningen förra året som var min allra första utställning. Då var Adam bara tio veckor gammal så det var inte hans första, men min första... som åskådare. Ojojoj, vad jag inte hade någon koll alls! Och ingen hade tid/ork att förklara heller! Så jag fick med mycket möda försöka luska ut det hela på egen hand. Och nu ett år senare har jag koll på det mesta grundläggande och även en hel del annat också :-P
Klockan kvart över sju åkte jag, Marco och grannen Petra från Arlöv med första riktning Lund. Här plockade vi upp ett stycke Frida och ett stycke Oscar (för ovanlighetens skull!). Vägen till Sofiero skulle inte vara särskilt komplicerad. Dock började jag dumt nog tvival på mitt lokalsinne och var nära att vända vid en del ställen då jag verkligen inte kände att vi var på rätt väg. Dock höll jag mig ifrån det, och tur var väl det för vi hamnade helt rätt! (Kan ni tänka er?)
Efter endast 6 stycken hundar i ringen var det dags för mitt och Marcos intåg. Och Marco skötte sig tusen gånger bättre än vad han brukar göra. Visst, han hoppade till lite grann men ingenting som störde. Domare tyckte att han behövde lite mer ringträning dock :-P
För att bryta lite på traditionerna så var Marco faktiskt tvungen att tävla om BIR-valp vinsten den här gången. Tik-valpen var en riktigt vacker tjej, två veckor yngre än Marco från kennel Hey-Je-Ho, Danmarl. Men Marco plockade sin nionde BIR-valp vinst :-D
Blev en ganska lång dag men jag, Frida, Angelica, Petra och hundarna hade jätte trevligt, precis som vanligt. Och när solen äntligen tittade fram mot två tiden så frös vi även aningen mindre :-D
Nationel Utställning Öland, 1 September
Oj vad jag älskar att åka på utställning med mina trogna vänner Frida och Iréne! Vi har så sanslöst roligt att hälften kunde ha varit nog :-D Dock vet jag inte om någon annan hade tyckt att det varit så roligt att vara med i bilen och prata om Ko-69:or, kvarnar som Frida bor i och allt annat strunt vi skrattade åt så mycket att vi fick skrattsår i magen!
Vi har nog aldrig haft en sådan flyt med utställningen förut. Vi var där i god tid och kände ingen stress (förutom Frida då, men hon skulle bli stressad på vilken utställning som helst om den så var arrangerad på ett tibetanskt munkkloster! Hi hi).
Kl kvart i fem hämtade jag upp Frida i Lund efter en viss försening då det är otroligt lätt att köra vilse i dumma Lund när man ska försöka hitta en bra väg någonstans! Fem var vi och hämtade Iréne i Kävlinge och redan kvart över fem var vi på väg! Iréne höll sig imponerande nog någelunda runt fartbegränsningarna och vi var framme på utställningen på Öland efter 4 timmar och 15 minuter. Hur Iréne lyckades hålla rak kurs med allt skrattande som pågick i bilen är ett under!
Det var inte så många kändisar på utställningen den här gången. Sara och Falco [Abbaboos Cole] var där (utm tävlan... varför var det nu så Sara :-P ? Tack för tipset om tapeterna, nu är jag ännu mer villrådig än vad jag var tidigare :-D Hittade ju en som var fantastiskt fräck!!!), sedan var det nog slut på kändisar för min del.
Marco skötte sig inte det minsta i ringen den här gången men domaren fattade tycke för honom ändå. Dock la hon till att han betedde sig något odiciplinerat. Jo jag tackar :-D Marco blev BIR-valp men vi valde att inte stanna kvar 3 timmar extra bara för valp-finalen. Vi kände alla tre att det vore skönare att komma hem.
Detta måste ha varit den minsta officiella utställningen jag varit på. Det var bara 8 Siberian Huskys anmälda och det var bara 5 stycken som dök upp! 1 valp, 3 hanar och 1 tik. Det där sista grämde Iréne något otroligt för hon har en jätte snygg liten tjej där hemma som inte ens var anmäld. "Jag har gjort mitt största mistag!" Stackars vännen...
Vi for hemmåt med mig vid ratte (vilket fick Angelica, då vi ringde henne för att meddela resultaten, att anmärka: "Oj, då går det långsamt". Grrr.....). Fem minuter från Böda Sand kom vi alla fram till att vi var vrål hungriga! Planen blev: Kalmar = Mat = Burger King. Och oj vad vi åt. Tillsammans fick vi i oss: 3 olika sorters Wopper Meal, 1 portion chilly cheese, 1 portion King Wings, 1 äppelpaj, 1 mjukglass med chocklad topping och 1 mjukglas uppblandad med kaksmulor ochn skogsbär. Inte dåligt jobbat!!!
Marco satt i baksätet både upp och ner, medans Kelpo och Oscar fick hålla till i bagage-luckan. Marco var värsta clownen heeeela resan. Han låg först på golvet, sedan ovan på alla väskor, tältduk och tält, sedan över knät på personen i baksätet, sedan halvt på golvet, halvt i sätet med huvudet inkilat mellan dörren och framsätet, sedan på golvet igen med huvudet intryckt under framsätet. Korkade störda älskade lille Marco :-D
Hemma igen var vi mellan klockan åtta och nio (beroende på avstigning i Kävlinge, Lund eller Arlöv).
Vi har nog aldrig haft en sådan flyt med utställningen förut. Vi var där i god tid och kände ingen stress (förutom Frida då, men hon skulle bli stressad på vilken utställning som helst om den så var arrangerad på ett tibetanskt munkkloster! Hi hi).
Kl kvart i fem hämtade jag upp Frida i Lund efter en viss försening då det är otroligt lätt att köra vilse i dumma Lund när man ska försöka hitta en bra väg någonstans! Fem var vi och hämtade Iréne i Kävlinge och redan kvart över fem var vi på väg! Iréne höll sig imponerande nog någelunda runt fartbegränsningarna och vi var framme på utställningen på Öland efter 4 timmar och 15 minuter. Hur Iréne lyckades hålla rak kurs med allt skrattande som pågick i bilen är ett under!
Det var inte så många kändisar på utställningen den här gången. Sara och Falco [Abbaboos Cole] var där (utm tävlan... varför var det nu så Sara :-P ? Tack för tipset om tapeterna, nu är jag ännu mer villrådig än vad jag var tidigare :-D Hittade ju en som var fantastiskt fräck!!!), sedan var det nog slut på kändisar för min del.
Marco skötte sig inte det minsta i ringen den här gången men domaren fattade tycke för honom ändå. Dock la hon till att han betedde sig något odiciplinerat. Jo jag tackar :-D Marco blev BIR-valp men vi valde att inte stanna kvar 3 timmar extra bara för valp-finalen. Vi kände alla tre att det vore skönare att komma hem.
Detta måste ha varit den minsta officiella utställningen jag varit på. Det var bara 8 Siberian Huskys anmälda och det var bara 5 stycken som dök upp! 1 valp, 3 hanar och 1 tik. Det där sista grämde Iréne något otroligt för hon har en jätte snygg liten tjej där hemma som inte ens var anmäld. "Jag har gjort mitt största mistag!" Stackars vännen...
Vi for hemmåt med mig vid ratte (vilket fick Angelica, då vi ringde henne för att meddela resultaten, att anmärka: "Oj, då går det långsamt". Grrr.....). Fem minuter från Böda Sand kom vi alla fram till att vi var vrål hungriga! Planen blev: Kalmar = Mat = Burger King. Och oj vad vi åt. Tillsammans fick vi i oss: 3 olika sorters Wopper Meal, 1 portion chilly cheese, 1 portion King Wings, 1 äppelpaj, 1 mjukglass med chocklad topping och 1 mjukglas uppblandad med kaksmulor ochn skogsbär. Inte dåligt jobbat!!!
Marco satt i baksätet både upp och ner, medans Kelpo och Oscar fick hålla till i bagage-luckan. Marco var värsta clownen heeeela resan. Han låg först på golvet, sedan ovan på alla väskor, tältduk och tält, sedan över knät på personen i baksätet, sedan halvt på golvet, halvt i sätet med huvudet inkilat mellan dörren och framsätet, sedan på golvet igen med huvudet intryckt under framsätet. Korkade störda älskade lille Marco :-D
Hemma igen var vi mellan klockan åtta och nio (beroende på avstigning i Kävlinge, Lund eller Arlöv).
När Rebecca pluggar...
...sover hunden under sängen...
...eller pockar på uppmärksamhet!
...eller pockar på uppmärksamhet!
Rusningstrafik till hundrastgården!
Idag gick vi upp tidigt. Redan klockan åtta. Verkligen inte min stil på något sätt. Men jag hade bestämt träff med Petra i hundrastgården kl nio, och eftersom mitt hår såg ut att ha badat i olja var jag tvungen att ta en dusch innan jag vågade mig ut i verkligheten. Därav den olidligt tidiga uppstigningen.
Allt var jätte trevlig med Peta och hundarna som vanligt. Ja, förutom att hatt-damen kom mot slutet. Iiiieee... vissa människor borde verkligen inte få lov att ha hund, eller att få prata med folk överhuvudtaget!!!
Marco Adam
Hugo
Elvis Rebecca
Adam, Petra och Marco
Vacker bild på mig och stora killen Adam
Morgon beslut
Natruligtvis är det dåligt väder idag! Den enda dagen jag faktiskt velat att det ska vara bra väder hela den här dumma sommaren: och så är det grått och kallt? Så väldans orättvist.
Ska ut till Angelica och bada med hundarna i Sövdesjön, men hur kul är det när det är iskallt i vattnet??? Tur att jag har spårlinorna så jag kan låta vovvarna springa i vattnet utan att behöva bli sönderfrusen själv. Hoppas bara att där inte är någon algblommning. Då får hundarna gott hålla sig från vattnet!!!
Jag funderar för tillfället på om jag ska ta och bege mig ut tillsammans med hundarna på en långrunda runt möllan. Är relativt tidigt uppe i alla fall... och nu när vädret ändå inte är för varmt för att gå en lång promenad. Men samtidigt... låååångt. Och det finns ju alltid alternativet att gå till hundrastgården i stället och hoppas på att där är några andra trevliga hundmänniskor/hundar.
Vi får se hur vi gör. Kan ju gå vägen förbi hundrastgården och se om där är några individer. Om inte kan vi bege oss ut på "rundan".
Ska ut till Angelica och bada med hundarna i Sövdesjön, men hur kul är det när det är iskallt i vattnet??? Tur att jag har spårlinorna så jag kan låta vovvarna springa i vattnet utan att behöva bli sönderfrusen själv. Hoppas bara att där inte är någon algblommning. Då får hundarna gott hålla sig från vattnet!!!
Jag funderar för tillfället på om jag ska ta och bege mig ut tillsammans med hundarna på en långrunda runt möllan. Är relativt tidigt uppe i alla fall... och nu när vädret ändå inte är för varmt för att gå en lång promenad. Men samtidigt... låååångt. Och det finns ju alltid alternativet att gå till hundrastgården i stället och hoppas på att där är några andra trevliga hundmänniskor/hundar.
Vi får se hur vi gör. Kan ju gå vägen förbi hundrastgården och se om där är några individer. Om inte kan vi bege oss ut på "rundan".
Internationell Utställning Ronneby 12 Augusti
Oj vilken rolig helg det varit!!!
I lördags så hämtade jag Lasse efter att han slutat jobba i Malmö. Efter att ha fixat några saker i Malmö (bl a köpt tält) så satte vi av mot Ronneby. Lasse hade inte sovit mycket under natte så han spenderade den större delen av bilfärden upp med att ligga och snarka, faktiskt på min begäran. Under tiden lyssnade jag på min ny införskaffade CD-bok Eragon. Såg filmen för någon vecka sedan och jag fick känslan av att hela storyn var snabbspolad. Oj vad rätt jag hade! Nu när jag har börjat lyssna på CD boken så upptäcker jag att jag har rätt. Det är så otroligt mycket mer i boken än vad det var med i filmen. Kul!!!
Vi stannade hos Lasses pappa (B) i Ronneby under natten. Det var verkligen jätte skönt att inte behöva köra upp
tidigt på morgonen i söndags utan behövde inte gå upp förän halv sju (istället för klockan fyra). Mina nybadade hundar blev totalt ner dammade nere på gården där vi först träffade B. Men som tur är så föll det ganska enkelt av när jag klappade dem.
Så på söndagen så åkte vi till utställningen i Ronneby. Efter en väntan på 1 timme så var det dags. Även om det är tråkigt att gå upp tidigt så är det ganska skönt att veta precis när man ska in i ringen istället för att bara vänta, vänta och vänta... Marco och jag var först in i ringen. Vi fick springa ett varv,
sedan fram och tillbaks. Domaren tryckte och kollade lite på honom och sedan fick vi pris som BIR-valp med HP. Wuhu! Snabbt, snabbt ut ur ringen och byta hund och byta nummerlapp. Naturligtvis tog det lite för lång tid eftersom jag är så klumpig, men tack vare att Lasse var med så gick det relativt smärt fritt ändå.
Adam tävlade i sin klass tilsammans med sina syskon Kenzo och Falco, och naturligtvis även
Fridas Oscar. Jag blev så glad när Adam fick en kvalitets ett och äntligen vårt efterlängtade CK!!! Jippie!!! När jag hörde domaren prata med ringsekreteraren och att hon sa "2 CK, och ett HP" (Adam var 2:a i klassen efter Oscar), så ville jag redan då börja hoppa och skutta, men fick behärska mig tills det blev "officielt". Så roligt! För första gången fick vi tävla i Bästa Hanhunds konkurancen och där slutade vi som 2 a. Oscar blev Bästa hane 1:a. Då både Oscar och Adam är juniorer så fick ingen av dem CACIB:et utan det gick till bästa hanhunds 3:an. Men Adam blev i alla fall 2:a i den tävlan, hurra!!! Det kändes som om han fått 5 Cert och 17 CACIB och inte "bara" ett CK. Hihi.
Bästa tik blev Irénes Happy och hon fortsatt även vidare och blev BIR. Frida och Oscar plockade därmed BIM:et. Detta var nog även Oscars 3:e cert, om jag inte minns fel... :-D. Och Happys 3:e BIR! 
Under eftermiddagen hade vi fyra (Jag, Lasse, Frida och Irre) + hundarna mycket trevligt i den brännande solen tills det var dags för final tävlingarna. Tyvärr hade jag inte jobbat tillräckligt mycket med Marcoi under väntan så han var rent tokig i BIS-valp finalen. Han kunde inte på något sätt förstå varför han inte fick leka med alla de andra tokroliga valparna. Varför var mamma en så tråkig tant för???
Bättre lycka nästa gång helt enkelt, hihi.
Allt som allt en fantastiskt rolig helg med allt man kan kräva i "rolighets-väg". Att Lasse dessutom var med förhöjde det hela ofantligt. Är så kul att kunna dela det som jag tycker är så roligt med den man älskar!
Nu har vi två veckors pause med sedan är det dags för tre utställningar tre helger i rad. Jag är därför glad att det inte blev något Norrköping/Nyköping för mig den här gången. Då hade det blivit 5 helger i rad, Ronneby inräknad. 6 utställningar på 5 helger? No no no... :-D
Nästa stop: Skurup med Marco. Adam får också följa med för Lasse ska nog fixa iordning i köket med lister och annat tråkigt :-D
I lördags så hämtade jag Lasse efter att han slutat jobba i Malmö. Efter att ha fixat några saker i Malmö (bl a köpt tält) så satte vi av mot Ronneby. Lasse hade inte sovit mycket under natte så han spenderade den större delen av bilfärden upp med att ligga och snarka, faktiskt på min begäran. Under tiden lyssnade jag på min ny införskaffade CD-bok Eragon. Såg filmen för någon vecka sedan och jag fick känslan av att hela storyn var snabbspolad. Oj vad rätt jag hade! Nu när jag har börjat lyssna på CD boken så upptäcker jag att jag har rätt. Det är så otroligt mycket mer i boken än vad det var med i filmen. Kul!!!Vi stannade hos Lasses pappa (B) i Ronneby under natten. Det var verkligen jätte skönt att inte behöva köra upp
tidigt på morgonen i söndags utan behövde inte gå upp förän halv sju (istället för klockan fyra). Mina nybadade hundar blev totalt ner dammade nere på gården där vi först träffade B. Men som tur är så föll det ganska enkelt av när jag klappade dem.Så på söndagen så åkte vi till utställningen i Ronneby. Efter en väntan på 1 timme så var det dags. Även om det är tråkigt att gå upp tidigt så är det ganska skönt att veta precis när man ska in i ringen istället för att bara vänta, vänta och vänta... Marco och jag var först in i ringen. Vi fick springa ett varv,
sedan fram och tillbaks. Domaren tryckte och kollade lite på honom och sedan fick vi pris som BIR-valp med HP. Wuhu! Snabbt, snabbt ut ur ringen och byta hund och byta nummerlapp. Naturligtvis tog det lite för lång tid eftersom jag är så klumpig, men tack vare att Lasse var med så gick det relativt smärt fritt ändå.Adam tävlade i sin klass tilsammans med sina syskon Kenzo och Falco, och naturligtvis även
Fridas Oscar. Jag blev så glad när Adam fick en kvalitets ett och äntligen vårt efterlängtade CK!!! Jippie!!! När jag hörde domaren prata med ringsekreteraren och att hon sa "2 CK, och ett HP" (Adam var 2:a i klassen efter Oscar), så ville jag redan då börja hoppa och skutta, men fick behärska mig tills det blev "officielt". Så roligt! För första gången fick vi tävla i Bästa Hanhunds konkurancen och där slutade vi som 2 a. Oscar blev Bästa hane 1:a. Då både Oscar och Adam är juniorer så fick ingen av dem CACIB:et utan det gick till bästa hanhunds 3:an. Men Adam blev i alla fall 2:a i den tävlan, hurra!!! Det kändes som om han fått 5 Cert och 17 CACIB och inte "bara" ett CK. Hihi.Bästa tik blev Irénes Happy och hon fortsatt även vidare och blev BIR. Frida och Oscar plockade därmed BIM:et. Detta var nog även Oscars 3:e cert, om jag inte minns fel... :-D. Och Happys 3:e BIR! Under eftermiddagen hade vi fyra (Jag, Lasse, Frida och Irre) + hundarna mycket trevligt i den brännande solen tills det var dags för final tävlingarna. Tyvärr hade jag inte jobbat tillräckligt mycket med Marcoi under väntan så han var rent tokig i BIS-valp finalen. Han kunde inte på något sätt förstå varför han inte fick leka med alla de andra tokroliga valparna. Varför var mamma en så tråkig tant för???
Bättre lycka nästa gång helt enkelt, hihi.
Allt som allt en fantastiskt rolig helg med allt man kan kräva i "rolighets-väg". Att Lasse dessutom var med förhöjde det hela ofantligt. Är så kul att kunna dela det som jag tycker är så roligt med den man älskar!Nu har vi två veckors pause med sedan är det dags för tre utställningar tre helger i rad. Jag är därför glad att det inte blev något Norrköping/Nyköping för mig den här gången. Då hade det blivit 5 helger i rad, Ronneby inräknad. 6 utställningar på 5 helger? No no no... :-D
Nästa stop: Skurup med Marco. Adam får också följa med för Lasse ska nog fixa iordning i köket med lister och annat tråkigt :-D
