Beccinam

I förr går var det stipendie utdelning på Kultur Huset i Hässleholm. Och en av stipendiaterna var ju då jag. Jag har hela tiden fasat lite inför det för tänk om alla de andra stipendiaterna var oerhört mycket bättre än vad jag är?

Men allt gick mycket bra. sorgligt nog kunde varken mamma eller pappa komma och se mig få priset, men av helt förklarliga skäl. Och eftersom jag skulle vara där uppe redan kl fyra kunde jag inte heller ta med mina syskon Bella och Wilhelm, men min älskade, älskade, Lasse kom med upp. Hundarna fick även de komma med upp och vara hemma hos Lisette m familj undertiden vi lyssnade till många och låååånga musikstycken.

Det var vekligen fantastiskt att stå på en riktig scen, men fantastisk utrustning och en grym skicklig pianist. Alltihop var mycket överväldigande, men jag lyckades ta mig i kragen och framföra mina två låtar utan några större katastrofer. Och oj vad härligt det var att stå där och sjunga! Det nästan ryckte i hela kroppen av glädje.

JAg vill tacka min kära unga "gammel-faster" Solveig som gjorde allt detta verkligt. Även tack till Eva (farmor), Inga och Sven-Åke som kom och lyssnade till mig och alla de andra stipendiaterna. Och ett gigantiskt tack till min underbara Lasse som förstod hur viktigt det var för mig att ha honom i publiken, utan att ens behöva tjata ;-)