Hjälp!!! Vilket är bäst? Berätta!!!
Ibland är jag lite små lustig. Och då menar jag inte med anledning av alla mina urtorra (enligt andra, absolut inte enligt mig själv) skämt utan min meningslösa obeslutsamhet. Jag kan få totalknäpp på vissa små saker som egentligen inte borde vara viktigt alls.
Bevis 1: Under årskurs 7-9 hade jag hemska komplex… för min handstil! Jag ändrade hela tiden och kunde bara inte få till den. Alla andra skrev ju så himla mycket snyggare än vad jag gjorde! Men efter tre års testande, tvivlande och avundsjuka blev jag äntligen nöjd med hur mina välformulerade ord såg ut. Hurra!
Bevis 2: Seriöst min hårfärg? Borde man inte ha en hårfärg som man känner att detta är jag… Jag jag jag till 100 %. Nu är jag så mörk att det nästan är ett svart burr ovanpå mitt huvud. För ett år sedan var jag skrikblond. Wuahahahahaha!
Bevis 3: Vad ska jag bli när jag blir stor? Musikalartist, ekonom, lärare, psykolog, präst, kriminalvårdare… Och när jag äntligen bestämmer mig så går det också åt skogen!
Och nu är jag där igen! Jag kan inte bestämma mig för vad jag ska ha för någon utställningsdress. Hur löjligt är inte det? Efter 3 år har jag fortfarande inte kunnat bestämma mig för någonting speciellt. Ibland har jag sett rent hemsk ut, se bevisen nedan.
Grått? Många färger?
Svart? Vitt o Grått?
Såååå…. I need help! Vilket alternativ här nedan är bäst för framtida bruk?
Alternativ 1: Ett rutigt litet nummer med svart eller kritstrecksrandig kjol till?
Alternativ 2: Svart dräckt med alternativ som svart skjorta? Svart slips eller något?
Den Nya nya planen
Så… Då var det dags att ändra mina framtidsplaner igen. Jag vet inte hur jag kunde vara så naiv att tro att jag nu faktiskt var färdig med allt planerande, att jag hade planen klar och att jag nu kunde fokusera på att leva ut planen. Mycket lättlurat av mig.
What to do, what to do. För det första måste jag, ännu en gang, komma fram till vad jag vill jobba med just nu. Eller snarare vad jag jag vill jobba med om 3-5 år. För eftersom att den utbildning jag redan lagt ner en hel del tid på var väldigt inriktad på just det jobbet jag nu tydligen inte längre alls kan ha kvar så måste jag ju fortsätta plugga på någon annan bana. Och det är här mitt naiva ”trode-jag-var-färdig”-tänk kommer in i bilden. Jag hade en plan. En jätte bra plan. En utomordentligt fantastisk plan som förmodligen skulle ha blivit fabulöst utförd. Men icke. Så… NY PLAN!
Det finns tre yrken, eller snarare tre områden, som jag kan tänka mig att jobba med. Område ett är struket pga att det finns 5-6 personer med alldeles för mycket makt på en viss instutution. Moving on! Område 2 är att jobba med musik. Men… ah… jag vet inte… känns inte riktigt som mitt kall. Däremot är område 3 helt klart någonting som jag känner mig manad till att läsa men som jag har försökt undvika i snart 4-5 år. Jag vet inte riktigt varför. Kanske har det lite att göra med att det är en så stor förändring… kanske har det bara att göra med att jag helt enkelt inte vill bli ”vuxen”. Bah. Som om det skulle vara något fantastiskt att eftersträva. Men jag är 25 år nu och det är verkligen dags att jag bestämmer mig… IGEN.
Så… vad är planen? Den NYA planen. Jag antar att det får bli Svenska Kyrkans Grundkurs + strökurser i ett år. Därefter får vi väl se om jag vågar ta det stora steget ut i den mogna-vuxna-braiga-världen och verkligen viga (mycket passande ord i detta sammanhang helt klart) mitt liv till mitt kall (hur många tycker att jag börjar låta pretentiös och torr nu ;-) ).
Det är lustigt hur olika folk reagerar på om jag säger att jag skulle kunna tänka mig/tänker/kommer att bli präst. Antingen blir de helt shockade: ”Men du svär ju!” Ah… ja det gör jag ju! Illa. Eller så börjar de skratta: ”Yeah right” och inser sedan att jag faktiskt menar allvar, får något undanflyende i blicken och försöker släta över sin reaktion ”He he, ja men det hade du säkert blivit jätte bra som”. Andra tycker bara att jag blivit lurad för att jag gått på något så konspiratoriskt som en religiös sekt. Jepp… Svenska Kyrkan. Mycket luriga av sig ;-)
Andra tycker bara att det är toppen och att jag skulle passa hejdundrandes bra i det yrket. Vi får la se. Jag vet i alla fall att jag inget hellre vill än att få möjligheten att visa att jag faktiskt skulle passa… någon gång i framtiden…
Dreams
Just because wishes don’t come true and prayers aren’t answered, does not mean they're not important.
Sometimes the best thing you can do is to hope for something that one cannot have or to desire something you know is bad for you.
But sometimes, just sometimes, I wish that prayers could bring you what you hope for and desire.
En oupptäckt överraskning
Ha! Då är det inte riktigt lika konstigt att pianisten bugade och tog emot folkets jubel.
Jag är en dåååålig svensk helt enkelt (fast det har jag alltid vetat ;-) ).
Blog Dearest 1
Varför kan inte bara mitt liv vara lagom? Det hade underlättat en massa. Eller om det inte vore lagom kunde det inte istället varit helt extraordinärt? Det hade också underlättat. Varför vara ett tufft mellan ting? Det är jätte, jätte dumt förstår ni!
För det blir aldrig så där lugnt och tryggt. Jag hade sett fram emot att äntligen, äntligen, äntligen får bara slappna av och koncentrera mig på mitt liv. Men inte det inte. Baha! Men, det ordnar sig så klart. Jag är förbaskat bra på att dra mig upp på toppen igen men den här lilla dolken i ryggen kliar litegrann. Någon som vill dra ut den tack?
“We were gonna do dumb things like hold hands through the daisies going 'tra la la.'”
Melodifestivalen 2010
Maten klar... dags för melodifestival... Wuhu!
20:10
Hur många plastikoperationer har S.S egentligen gjort?
För sjutton! Låt Måns sjunga själv.... uuuääääää....
20:19
1.) Darin...
... WTF? Hur?! Kan?! Han?! Ha?! Några?! Fans?! Alls?!
20:22
2.) Pernilla
Naaw... oki. Det var ju i alla fall Schlager. Det är ju bra...
Synd att hon inte kunde ha testat att sjunga rent också. Men men... man kan väl inte få allt!
20:26
3.) Andreas
Kärlek!
20:32
4.) Tim-å-slit-å-släng
Cute...! Försvinn.
20:37
5.) Peter
Kärlek nr 2!
20:41
6.) Ola-la-la-bla-bläääääääää
No comments
20:46
7.) Jessica
Så fin låt. Så fel sångerska. Du skulle inte ha gjort det... ens för kärleken!
Men tack för att du inte längre såg ut som om du vore på death row.
20:51
8.) Salem
Detta är ju bra. Oh so pretty...
20:55
9.) Anna
Lite tråkigt... men lite fint också. Wuhu!
21:00
10.) Eric
Fastnar men... Bored now.
Ok. Min sinnesstämning och situation just nu kaaanske påverkar mig litegrann (Nä verkligen?) men jag accepterade ju faktiskt 3 bidrag och det var väl fint av mig i alla fall? Men jag löper ju bara hela lina ut ;-) .
21:05
Jessica Anderssons klänning är faktiskt jättefin. Faktiskt. (Är ärlig) (Jo det är jag visst!)
21:20
Klappade händerna, skrek och kände lyckan sprudla genom hjärtat i medleyt. Jag älskar sådant!
21:21
Jury-grupperna borde avskaffas jätte mycket. Gärna våldsamt.
21:35
Förstår inte jury-pucko-onödiga-och-totalt-meningslösa-eftersom-vi-ändå-aldrig-vinner-grupperna att A.J är helt klart bäst? Ah!
Himla tur att mitt dåliga humör inte alls lyser igenom i mina kommentarer. Annars så hade vi kunna uppleva att jag vore lite bitter eller så. Jag är grymt bra på att förtränga. Heja mig!
21:40
Expert-jury-grupper? EXPERT-jury-grupper?? EXPERT-JURY-GRUPPER?!
Dra något gammalt över er... ni får ett fripass dock eftersom ni satte lilla jag-är-29-år-gammal-men-ser-ut-som-16-år-ung-Salem som 1:a från er EXPERT-GRUPP.
21:44
Hurra! Jag lyckads komma fram. 8.50 kr till radiohjälpen och 1.40 kr till SVT. Wuhu. (Och en röst till A.J. Icke att förglömma!)
21:46
Wooow. Den borde de spela in på riktigt... Glamrock + Opera = Lööööv.
21:48
Oki. Resultatet tack.
21:53
Jag tror jag dör. No comments.
Tur att Malmö Redhawks gick vidare till andra delen av Kval-Kval Serien i går i alla fall....
Jag tycker att i fortsättningen så lottar vi fram vinnaren av Melodifestivalen istället...
Godnatt
En bild säger mer än tusen ord...
Finns jätte fina bilder på Adam, Marco, Clark, Dean och på en massa Husky Bus.
Håll till godo :-D
New photogalleries of the dogs that will be out on the webpage soon.
Wonderful pictures of Adam, Marco, Clark, Dean and a lot of Husky Play.
Have fun :-D
Bedarra Bad Evil Wicked N Mean "Dean"
När jag och Tess var i Norge med Marco och plockade hem hans Norska Championat så hade jag ett intressant samtal tillsammans med Marjut. Lite så där halvspontant frågade hon om jag kunde tänkas vara intresserad av en röd, mycket lovande liten han valp. Hon har ju ett visst hum om min starka förkärlek till de galna, röda huskysarna. Överraskad som jag var lät jag frågan gro ett tag, en-två minuter eller så. Sedan bestämde vi att en liten förbi-titt på vägen hem från Norge i alla fall inte kunde skada. Eller hur…
Trots att Vlad (som den lilla puppysen då hette pga sina underbara huggtänder) var precis lika underbar som alla andra husky-valpar från Bedarra så var det ändå ett läge att fundera över hur jag vill att "framtiden" skulle se ut. Det har känts ett bra tag som om jag antingen var tvungen att gå framåt eller backa när det gäller hundarna: Antingen så drar jag ner på utställnings farande och hundinvesterandet eller så utökar jag det. Så det var absolut en stor fråga. För med undantag från sången så eliminerar hundarna pretty much alla andra chanser till några stora hobbies.
Men, utan att väl egentligen överraska speciellt många, så valde jag att gå framåt. Wuhu! Så jag får helt enkelt lägga min konståkningskarriär på hyllan och avsluta mina virknings-cirklar (eller hur…).
Så, efter lite utdragna förhandlingar, prutande och mindre hot (och jag kan inte säga att det inte förekom vissa personliga påhopp från MRC’s ordförande) har nu Bedarra BAD Evil Wicked N Mean, till vardags kallad Dean, införlivats i min näst-största-husky-flocken-i-Bjärnum-flock.
Happy happy happy!
Lite smått orolig måste jag ju erkänna att jag är: När jag köpte Marco så marknadsfördes han som en snäll kille men att han kunde vara lite besvärlig eftersom han trots allt var en röd pojke. Oki, tänkte jag, en lite större utmaning efter Adam kunde ju vara kul. Marco var ett monster. Ett fullfjädrat(fullpälsat?), viljestarkt, bångstyrigt monster. Men ok: även alldeles underbar. Efter Marco kändes det ju jätte fint att Clark då utlovades vara snäll och lugn som en Cocker Spaniel och att de valparna var de lugnaste som någonsin födds på slott Bedarra. Lugn? Lugn?? LUGN?? Från första ögonblicket Clark och mina blickar möttes var även han ett monster.
Vad är det då jag är orolig över? Dean omtalas inte som snäll… Dean omtalas inte som lugn… Dean benämns redan som ett monster INNAN jag hunnit influera honom. Bjärnum: Be afraid, be very, very afraid… Hihi!
