Beccinam

Ibland är jag lite små lustig. Och då menar jag inte med anledning av alla mina urtorra (enligt andra, absolut inte enligt mig själv) skämt utan min meningslösa obeslutsamhet. Jag kan få totalknäpp på vissa små saker som egentligen inte borde vara viktigt alls.

Bevis 1: Under årskurs 7-9 hade jag hemska komplex… för min handstil! Jag ändrade hela tiden och kunde bara inte få till den. Alla andra skrev ju så himla mycket snyggare än vad jag gjorde! Men efter tre års testande, tvivlande och avundsjuka blev jag äntligen nöjd med hur mina välformulerade ord såg ut. Hurra!

Bevis 2: Seriöst min hårfärg? Borde man inte ha en hårfärg som man känner att detta är jag…  Jag jag jag till 100 %. Nu är jag så mörk att det nästan är ett svart burr ovanpå mitt huvud. För ett år sedan var jag skrikblond. Wuahahahahaha!

Bevis 3: Vad ska jag bli när jag blir stor? Musikalartist, ekonom, lärare, psykolog, präst, kriminalvårdare… Och när jag äntligen bestämmer mig så går det också åt skogen!

Och nu är jag där igen! Jag kan inte bestämma mig för vad jag ska ha för någon utställningsdress. Hur löjligt är inte det? Efter 3 år har jag fortfarande inte kunnat bestämma mig för någonting speciellt.  Ibland har jag sett rent hemsk ut, se bevisen nedan.

  
          Grått?               Många färger?

 
   
   Svart?              Vitt o Grått?

Såååå…. I need help! Vilket alternativ här nedan är bäst för framtida bruk?


Alternativ 1: Ett rutigt litet nummer med svart eller kritstrecksrandig kjol till?

Alternativ 2: Svart dräckt med alternativ som svart skjorta? Svart slips eller något?