Första dagen som husägare!
På banken gick allting mycket bra. Tanten som säljer huset blev lite tårögd och tyckte nog att det var mycket jobbigt att behöva skiljas från sitt hem sedan 60 år tillbaka. Tänka sig att bo i ett hus i 60 år och att sedan behöva sälja det! Inte konstigt att det kändes jobbigt för henne... Jag sa dock till henne att hon är välkommen att hälsa på och hon fick vårt nya, fina hemnummer. Så vi får se om hon hör av sig. Men det kommer ju hända en hel del i huset nu när vi kommer dit så kanske det bara skulle vara jobbigt för henne att komma dit? Jag vet faktiskt inte vad som är troligast... förmodligen en mix av båda.
Efter banken åkte jag först och hälsade på L i affären. Marco irrade runt som en galning så han blev förvisad till bilen, där han istället då satt och ylade som en galning. (Adam var kvar hemma i Malmö och fick följa med Lasse till jobbet. ) Jag tror att jag hjälpte till lite i butiken genom att bära lite säckar och så där, man vet ju aldrig om man kanske är mer i vägen än hjälpsam :-P. Efter att ha köpt två mycket fina hundsängar (dock inte lika fina som den rosa som L också hade... snyft) så for jag och Marco äntligen bort till det skrämmande stora huset som ska bli vår lilla familjs bostad. (Smått skrämmande... men på ett bra sätt!).
Först tog vi ett varv runt tomten. Allt är så nytt. Sedan gick vi in och Marco fort fram och tillbaks, fram och tillbaks, fram och tillbaks... tillslut så försökte jag få honom att lugna ner sig genom ett grisöra. men istället för att äta började han gömma grisörat under heltäckningsmattan!!! Istället tog jag ut honom på tomten, band fast honom och gav honom den otroligt fräcka illrosa gris jag köpt hos L (som kan vara den häftigaste hundleksak jag någonsing sett!). Denna gris försvann inom 2 minuter. Nu menar jag inte att Marco slet den i bitar... utan den är bara totalt spårlöst försvunnen! Jag fattar verkligen inte vart den tagit vägen... nähä... som sista utväg fick han återigen sitt grisöra. Det ligger nu nergrävt intill husväggen... bra gjort Maccisen!!!
Jag blev positvit överraskad av det mesta i huset. Heltäckningsmattorna var inte svåra att lyfta av, vilket jag upptäckte då Marco började gömma grisörat under mattorna! Golven är allmänt fina, allt var mycket välstädat och välröjt. Rummen var större än vad jag kom ihåg och tomten var härligt lummig, precis så som jag vill ha det!
Enda riktigt hemska var källaren. Usch och fy vad läskig den var. Kan inte tänka mer på den nu för klockan är tjugo i ett på natten och jag måste snart sova... och börjar jag tänka på källaren kommer jag aldrig våga sova. Hjälphjälp :-D
