Förförliga vovvar

Jag vet att jag sa att jag inte ville jobba i natt men jag såg faktiskt fram emot det liteg grann... det var ju Lasse jag skulle jobba med och jag har saknat honom mycket idag... och igår. Nu när han börjat jobba hela tiden (vilket är trevligt klart!) så träffar jag honom aldrig. Den enda tid vi spenderat tillsammans idag var när vi sov... inte den mest aktiva relationen precis. Och han sa att han såg fram emot att jobba med mig också sa han, och det värmde så innerligt.

Jag kom till jobbet och allt gick bra. Hade jätte mycket spel på rouletten och det är mitt favoritspel! Halv ett får vi ett samtal från vår ganne om att hundarna ylar så in i h*lv*t*. Jag blev alltså tvungen att åka hem. Herregud, jag fattar inte varför de ylar. Jag fattar det inte. Nu får en av oss (alltså jag) alltid vara hemma tills vi kan flytta till ett hus (vilket jag hoppas blir snart). Dessutom så måste jag be om ursäkt till vår förfärliga granne här under oss. Fy farao, fy fy fy.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0