Beccinam

...är det tills jag ska borta tänderna för att väldigt snart därefter ta mig i säng. Jag måste bara vika tvätten först kom jag på... sjutton också.

Jag känner mig ömsom stressad, ömsom lat. Det är så mycket som ska göras och trots att jag ligger i till 100 % så blir det ingen tid över till alla saker som ska göras.

Kommer saker mellan som fiskresor, ärenden som inte var planerade, massa bilkörande (hela j*kla tiden!), klädbyten, veterinärbesök, underbara vänner och jag just det: försöka leva livet och inte bara planera att göra det!

Jag hade velat spendera hela morgondagen i soffan med min kursbok och hundarna sött sovande på balkongen. Varför vet jag att det inte kommer att bli så. Jo för att jag ska upp tidigt och byta ett klädesplagg inne i Malmö, sedan hem och gå ut och gå med hundarna en timme så att de är lagom trötta när de ska vara hos Lasses mormor medans jag är på föreläsning, föreläsning, hem om --> äta mat och lämna Adam och sedan kvickt till Kävlinge och träna lydnad med Marco, hem igen och skriva in 3 dagars anteckningar på datorn och sedan sova. Och alla de femtusen saker som jag skulle ha gjort, kommer inte bli gjorda utan får vänta till nästa dag... eller nästa... eller nästa... eller...