Trååååkigt
Det känns som om jag om dagarna upplever de värsta känslosvallen. Från överlycklig till otroligt olycklig. Små saker får mig totalt ur balans och allt känns totalt hopplöst: ett förfluget ord, ett konstigt beteende, en fråga. I nästa stund händer något som får allt att bli bättre. Mycket bättre. Fantastiskt bra. Man borde skydda sig själv mer mot sådant som man vet bara kan sluta på ett sätt men vem orkar vara så tråkig? Hindra sig själv från att leva, lära, leka och uppleva? Man kanske vinner en timme utan smärta, men förlorar ett minne. Svårt.
Jag önskar att allt var så lätt som förut. Så enket, rent och oskyldigt. Nja, inte oskyldigt. I alla fall inte jag. Men att det var nytt. Man kan alltid önska att allt inte hade blivit så svårt, så vuxet och så förödande opålitligt!
Nu har jag skrivit precis ett sådant där depp-inlägg som jag själv finner så stort nöje i att göra mig lustig över. Rätt åt mig!
