Beccinam

I söndags så åkte jag och Clark den för ovanlighetens skull ganska korta resan upp till Växjö för att som vanligt slå världen med häpnad över hur vackra vi Bjärnums-bor är. Yeah right. Eftersom jag sett fram emot den här utställningen i flera veckor nu, dels för att det var ett tag sedan jag var på en officiell utställning med någon av hundarna och dels för att jag själv har tränat en massa på allt nytt jag lärt mig, så flög tiden i bilen fram. Och den här gången behvövde jag inte ens köra vilse. Tiotusen tack pappa och Katarina för världens bbbästa julklapp: Min GPS!

En bur, en stol, en väska och en vattenskål plus en hund kan ju inte vara för mycket att bära/leda några hundra meter. Tänk det kan det visst. Stolen tappade jag, hunden for åt precis alla håll, vattenskålen bråkade, väskan var tung och buren var hemsk. Så med djup frustration över min situation började jag leta efter "vår ring" som vägrade infinna sig. Men tillslut hittade jag ett känt, danskt ansikte vid ringen där vi skulle vara och sakta men säkert dök det upp fler kända ansikten: danska, svenska, finska och från rymden.

Jag fick upp buren och efter en liten tvist fick jag även in en Clark i den också. När jag höll på att plocka med alla mina miljoner viktiga och oviktiga saker i en salig blandning så kände jag plötsligt hur det brände till så intensivt i ryggen av smärta att det för en kort sekund svartnade för mina ögon. Efter det kunde jag knappt röra mig som en normal människa så att ställa Clark själv kom inte alls på frågan.  Så Jouni fick hoppa in samtidigt som Ayoe kunde ta sig ordentligt med tid till att retas för mina invalid rörelser. Men allt slutade gott med ett Ck för Clark, bästa hane 4:a och en strålande insats av den lille gossen (Clark, inte Jouni... även om hans insats som vanligt var exemplarisk ;-) ).

Trots en mycket öm och stel rygg så blev dagen jätte trevlig men härligt sälskap och bra resultat!