Stort dilemma!
Jag har tenta på måndag. Ingen jätte svårt tenta förvisso men en tenta, non the less. Dock hade jag, i stället för att plugga, velat åka till Skara på lördag och till Dybäck på söndag-måndag. Detta gör att enda återstående dagen att plugga blir idag och det tror jag inte kommer att räcka. Jag måste helt enkelt välja ett av det... eller försöka plugga på vägen upp till Skara, vägen hem från Skara och ta några timmar att plugga på söndag från vår lilla "semester".
Vi får se.
Dessutom vet jag inte än om jag får plats i bilen upp till Skara, eller om de ens vill ha mig med... *snyft*... så kanske jag inte ens behöver oroa mig. Men jag vet inte. Jag ska i alla fall gå och lägga mig en timme till nu tror jag. Har bara sovit sex timmar och det är lite för lite för mig... å andra sidan... om jag ska med till Skara måste jag vara hos chauffören eller i Lund vid fem antar jag... kanske det vore bättre att hålla sig vaken och istället kunna gå och lägga sig lite tidigare. Ännu en fråge ställning alltså... Jaja, Lasse vaknar om en halvtimme så jag kan lika gärna hålla mig vaken nu när jag ändå är uppe ur goa sängen. Fast, sängen var inte vidare "go" när jag vaknade i morse. Den var snarare stekhet och obekväm: idag åker persiennerna ner!
Trött som vanligt
Jepp jag vet. Uppdateringarna har varit sparsmakade. Men det finns anledningar och de är många. Fast, hur roligt är det egentligen att berätta om saker som är tråkiga eller jobbiga? Jag berättar något kul istället.
Marco var på sin allra första utställning nu i helgen (söndag) och det trivdes han bra med. Vi har inte övat mycket innan för det viktigaste för mig var att han skulle tycka att det var roligt. Men att springa runt i ringen och stå still och stirra på godisen tyckte han var hur kul som helst. Detta kommer vi att göra fler gånger, helt klart. Tvärr fick vi en domare som var aningen sträng för att vara en inofficiel utställning och i klassen valp 4-6 månader, men det "fel" han såg har nu min fulla uppmärksamhet. Tittar på det hela tiden men det ändrar sig från gång till gång. Underligt. Men men, i övrigt fick Marco en fantastisk kritik så det var väldigt roligt. Nu blir det nästa gång i Landskrona den 17 Maj.
Vi firade en jätte härlig valborg i Bjärnum tillsammans med familjen Lood. Jag passade barnen under dagen och jag kan inte alls förstå hur någon någonsin kan tycka att de två små änglarna är det minsta jobbiga :-P Tack för en jätte trevlig kväll, Lisette och Roger!
Marco var på sin allra första utställning nu i helgen (söndag) och det trivdes han bra med. Vi har inte övat mycket innan för det viktigaste för mig var att han skulle tycka att det var roligt. Men att springa runt i ringen och stå still och stirra på godisen tyckte han var hur kul som helst. Detta kommer vi att göra fler gånger, helt klart. Tvärr fick vi en domare som var aningen sträng för att vara en inofficiel utställning och i klassen valp 4-6 månader, men det "fel" han såg har nu min fulla uppmärksamhet. Tittar på det hela tiden men det ändrar sig från gång till gång. Underligt. Men men, i övrigt fick Marco en fantastisk kritik så det var väldigt roligt. Nu blir det nästa gång i Landskrona den 17 Maj.
Vi firade en jätte härlig valborg i Bjärnum tillsammans med familjen Lood. Jag passade barnen under dagen och jag kan inte alls förstå hur någon någonsin kan tycka att de två små änglarna är det minsta jobbiga :-P Tack för en jätte trevlig kväll, Lisette och Roger!
För tråkig för mitt eget bästa
Ibland känner man sig så tråkig. Allt jag hinner med nu är skola, hundarna och hemmet. Jag tänker varje kväll att "i morgon ska jag vara en roligare flickvän" eller att "det måste finnas tid att ringa min vän/mamma/pappa/syskon/släkting". Varför blir det inte så? Det kan jag berätta(!): därför att jag är för fullproppad med saker att göra! Kanske fel att säga "för" då jag verkligen älskar våra underbara vovvar, skolan är mkt givande och att städa är något otrevligt som de flesta måste leva med.
Det jag hatar är att vara så här slut när klockan är strax innan tolv. Lasse är oftast uppe i flera timmar till medans jag inte ens kan hålla ögonen någorlunda öppna. Det är så synd om honom. Givet att han sitter framför datorn hela dagen när jag är pigg, men när han är klar med sina "saker", ja, då måste jag gå och lägga mig för jag orkar inte sitta uppe vid tv:n efter att ha suttit framför dator skärmen och skrivit uppsats hela dagen. Suck. Snacka om onödig ond cirkel.
Det jag hatar är att vara så här slut när klockan är strax innan tolv. Lasse är oftast uppe i flera timmar till medans jag inte ens kan hålla ögonen någorlunda öppna. Det är så synd om honom. Givet att han sitter framför datorn hela dagen när jag är pigg, men när han är klar med sina "saker", ja, då måste jag gå och lägga mig för jag orkar inte sitta uppe vid tv:n efter att ha suttit framför dator skärmen och skrivit uppsats hela dagen. Suck. Snacka om onödig ond cirkel.
Marie Antoinette
Denna kvinna levde ett mycket fascinerande liv. Som de flesta vet är jag väldigt intresserad av historia. Inte svensk dock, den är alldeles för blek. Men Brittisk, Fransk, Italiensk... allt detta intresserar mig mycket. Just nu läser jag Antonia Frasers bok Marie Antoinette som är mycket underhållande, för att vara en biografi. Igår kväll såg även jag och några tjejkompisar (grannen Emelie + små systrar och Catherine) filmen med samma namn. Visst var det en helt annan sak att se en film på två timmar än att läsa en biografi på många hundratals sidor... men jag såg den mest för de underbara klädernas skull. Och för att Kirsten Dunst är så härligt.
Tjejer och Killar
Jag har ofta funderat över hur det fungerar i en vänskap mellan killar och tjejer. Kan en kille och en tjej vara vänner, och då menar jag nära vänner, utan att det betyder någontins mer? Själv har jag aldrig haft någon nära killkompis som inte varit antingen homosexuell eller en släkting. Varje gång en tjej bli vän med en kille så ligger det underliggande antydningar om att det skulle kunna vara något mer.
Det enda jag kan tänka mig är att man möjligtvis skulle kunna bli vän med sitt ex efteråt och att det då kan fungera som en riktigt vänrelation utan några andra förhoppningar från någon sida. Nu vet jag inte något om detta då jag aldrig haft något ex och hoppas att jag aldrig kommer att ha något heller. Usch nej, det var en hemsk tanke. Låt oss hoppas att jag aldrig behöver uppleva det!
Vi har till exempel ett par till grannar som är hur underbara som helst. Och trots att jag känner båda två lika väl skulle jag aldrig tänka mig att gå ut och ta en fika med den "manliga" delen i det förhållandet, samtidigt som jag inte skulle ha några som helst reservationer med att ta en fika, eller bara umgås vi två, med tjejen.
Det kanske har att göra med vad man är van vid. Är man van att umgås med många tjejer som kille så är det väl naturligt att göra så. Kan inte tänka mig annat. Jag själv är mycket mer reserverad: Killar umgås med killar och tjejer umgås med tjejer eller bögar (mums för dem, i mitt nästa liv hoppas jag vara en av dem! Nu får jag ju lixom inte hänga med dessa coola människor eftersom jag varken är homo eller bi... skämt o sido: visst hade det varit kul att leva i en värld där schlagerna satte normen? :-P). Men folk är ju olika.
Själv hade jag ju inga riktiga vänner förän jag flyttade in till Malmö. Och min första riktigt nära vän där inne var ju Filip, en riktigt tjyvaktig typ. Han gick under den senare delen av killar och trots det gick det åt skogen med vår vänskapsrelation. Sedan dess har alla mina nära vänner varit uteslutande tjejer. Och det är precis så jag vil ha det.
Föresten tror jag att det är mer accepterat att en kille i ett förhållande han tjejer han umgås med "vid sidan om" än vad det är för tjejer att ha kill kompisar. Inte för att jag skulle hinna med några killkompisar i alla fall :-P
Det enda jag kan tänka mig är att man möjligtvis skulle kunna bli vän med sitt ex efteråt och att det då kan fungera som en riktigt vänrelation utan några andra förhoppningar från någon sida. Nu vet jag inte något om detta då jag aldrig haft något ex och hoppas att jag aldrig kommer att ha något heller. Usch nej, det var en hemsk tanke. Låt oss hoppas att jag aldrig behöver uppleva det!
Vi har till exempel ett par till grannar som är hur underbara som helst. Och trots att jag känner båda två lika väl skulle jag aldrig tänka mig att gå ut och ta en fika med den "manliga" delen i det förhållandet, samtidigt som jag inte skulle ha några som helst reservationer med att ta en fika, eller bara umgås vi två, med tjejen.
Det kanske har att göra med vad man är van vid. Är man van att umgås med många tjejer som kille så är det väl naturligt att göra så. Kan inte tänka mig annat. Jag själv är mycket mer reserverad: Killar umgås med killar och tjejer umgås med tjejer eller bögar (mums för dem, i mitt nästa liv hoppas jag vara en av dem! Nu får jag ju lixom inte hänga med dessa coola människor eftersom jag varken är homo eller bi... skämt o sido: visst hade det varit kul att leva i en värld där schlagerna satte normen? :-P). Men folk är ju olika.
Själv hade jag ju inga riktiga vänner förän jag flyttade in till Malmö. Och min första riktigt nära vän där inne var ju Filip, en riktigt tjyvaktig typ. Han gick under den senare delen av killar och trots det gick det åt skogen med vår vänskapsrelation. Sedan dess har alla mina nära vänner varit uteslutande tjejer. Och det är precis så jag vil ha det.
Föresten tror jag att det är mer accepterat att en kille i ett förhållande han tjejer han umgås med "vid sidan om" än vad det är för tjejer att ha kill kompisar. Inte för att jag skulle hinna med några killkompisar i alla fall :-P
From Friends:
Monica: Ok, so it's ok for you to flirt, but not for me to.
Chandler: Of course it's different; you're a lot hotter than I am!
***
Chandler: See when you flirt with a guy you think, "I'm just flirting, no big deal." But the guy is thinking, "Finally! Somebody who wants to sleep with me!"
Monica: Ok, so it's ok for you to flirt, but not for me to.
Chandler: Of course it's different; you're a lot hotter than I am!
***
Chandler: See when you flirt with a guy you think, "I'm just flirting, no big deal." But the guy is thinking, "Finally! Somebody who wants to sleep with me!"
Skräck
Något som nog skulle kunna klassas som min allra största skräck är att någotning från rymden, som t ex en astroid, skulle slå ner på jorden och därmed orsaka hemska konsekvenser. Detta har man ju sett i otaligt många filmer som Armageddon och Deep Impact. Och så kommer jag hem från en helt underbar kväll på stan och får se detta.
Hela mitt inre ryckte till och rädslan strålade ut i hela kroppen...
Begravningen
1114 a.m Begravningen var i måndags. Orkar egentligen inte skriva något om det. Men allt var mycket fint. Det gick bra i kyrkan med sång och allt. Allt var även jätte fint efteråt på "gravölet" eller hur man nu säger. Många mycket fina tal, särskilt pappas. Allt gick rakt in i hjärtat och jag tror inte att det hade kunde ha varit ett finare hejdå till en så älskad man/far/farfar/morfar.
414 p.m Jag hade inte klarat den dagen så bra utan Lasse. Han var ett så underbart stöd. När jag stod uppe vid koret och skulle sjunga kunde jag först inte få ut en ton, men jag fick syn på Lasse nere i "vår" bänk och med ens var jag helt lugn inombords. Han fanns hela tiden vid min sida och det gav mig en oanad styrka.
Tacksam för mina vänner!
Det är underligt hur livet ständigt förändras. Jag satt tidigare ikväll och funderade över hur annorlunda saker är nu än vad jag trodde de skulle vara för tre år sedan.
Jag lever inte på det sättet jag trode att jag skulle göra --> positivt
Jag läser inte det jag trode att jag skulle göra --> neutralt
Jag bor inte på det sättet jag trode att jag skulle göra --> positivt!!!
Vänner jag trode att jag aldrig skulle kunna klara mig utan är nu ganska obetydliga pga att de så tydligt visat att de inte bryr sig någe vidare mycket. --> underligt
Särskilt det sista förvånade mig mycket. Det fanns en tid då jag trode att jag inte skulle stå ut "ensam", att om jag inte hade "den och den" varje dag så skulle jag gå under. Så är det inte längre. Nu är det mest en saknad som finns inom en, efter den tid man förlorat och den vänskapen man förlorat som aknske betydde mer för än själv än för den andra. Sådant är sorgligt, men man lär sig att leva med det.
Jag har så mycket att vara tacksam för. Just idag vill jag nämna några få saker.
Det bör inte ens behöva nämnas men naturligtvis först kommer mina fina pojkar. Vet inte vad jag skulle gjort utan min älskade Lasse och vårt monster Adam. Och min familj och släkt är de finaste man kan önska sig!
Sedan vill jag tacka för mina två underbara vänner som även om det inte bor runt hörnet finns de alltid där för mig och jag vet att de ställer upp i vårt och tort. De kommer alltid att finnas i mitt liv --> stor puss till Länna (Uppsala) och en blöt kyss till Lyon (Frankrike).
Lämnar lite utrymme för en person som borde stått med här... suck.
Min häxa i Staffanstorp som förmodligen inte läser detta eftersom jag inte tror att hon hittat hit ännu. Men hon har en stor plats i mitt hjärta.
Jag är även tacksam för två personer som dyker upp allt som oftast dyker upp på min msn. Den första är besatt av Clarkie och den andra är bara så jäklar cool (för hon har gåt i samma klass som jag i Sjöbo och det är f*n coolt). Jag vet inte hur jag skulle klara av mina dagar framför plugg-datorn och även ute i verkliga livet utan dem.
Jag trode att jag hade en ganska liten skara vänner men när jag funderar så är de så många och underbara allihop. Mina tjejer i England är ju så fina: alla de som pluggar på universitet och den som jobbar på bar i London! Mina grannar, mina fd ib-klass.kamrater, arbetskumpaner (specielt http://lassewslav.blogg.se/)... Fy farao vad jag är lyckligt lottad!!!
Andra bloggar om: vänner
Jag har placerat min blogg i Burlöv på bloggkartan.se
Jag lever inte på det sättet jag trode att jag skulle göra --> positivt
Jag läser inte det jag trode att jag skulle göra --> neutralt
Jag bor inte på det sättet jag trode att jag skulle göra --> positivt!!!
Vänner jag trode att jag aldrig skulle kunna klara mig utan är nu ganska obetydliga pga att de så tydligt visat att de inte bryr sig någe vidare mycket. --> underligt
Särskilt det sista förvånade mig mycket. Det fanns en tid då jag trode att jag inte skulle stå ut "ensam", att om jag inte hade "den och den" varje dag så skulle jag gå under. Så är det inte längre. Nu är det mest en saknad som finns inom en, efter den tid man förlorat och den vänskapen man förlorat som aknske betydde mer för än själv än för den andra. Sådant är sorgligt, men man lär sig att leva med det.
Jag har så mycket att vara tacksam för. Just idag vill jag nämna några få saker.
Det bör inte ens behöva nämnas men naturligtvis först kommer mina fina pojkar. Vet inte vad jag skulle gjort utan min älskade Lasse och vårt monster Adam. Och min familj och släkt är de finaste man kan önska sig!
Sedan vill jag tacka för mina två underbara vänner som även om det inte bor runt hörnet finns de alltid där för mig och jag vet att de ställer upp i vårt och tort. De kommer alltid att finnas i mitt liv --> stor puss till Länna (Uppsala) och en blöt kyss till Lyon (Frankrike).
Lämnar lite utrymme för en person som borde stått med här... suck.
Min häxa i Staffanstorp som förmodligen inte läser detta eftersom jag inte tror att hon hittat hit ännu. Men hon har en stor plats i mitt hjärta.
Jag är även tacksam för två personer som dyker upp allt som oftast dyker upp på min msn. Den första är besatt av Clarkie och den andra är bara så jäklar cool (för hon har gåt i samma klass som jag i Sjöbo och det är f*n coolt). Jag vet inte hur jag skulle klara av mina dagar framför plugg-datorn och även ute i verkliga livet utan dem.
Jag trode att jag hade en ganska liten skara vänner men när jag funderar så är de så många och underbara allihop. Mina tjejer i England är ju så fina: alla de som pluggar på universitet och den som jobbar på bar i London! Mina grannar, mina fd ib-klass.kamrater, arbetskumpaner (specielt http://lassewslav.blogg.se/)... Fy farao vad jag är lyckligt lottad!!!
Andra bloggar om: vänner
Jag har placerat min blogg i Burlöv på bloggkartan.se
Min födelsedag...
...anländer om lite mindre än en månad. 29 dagar kvar exakt. Konstigt. Fyllde jag inte precis 21? Det känns så. Lasse var på båten och jag var hemma. Fick ett paket från posten, vilket var mycket överraskande och jag blev oerhört glad.
I år kände jag faktiskt för att fira. Bjuda hem hela släkten och visa hur jag bor och hela fadderutten. Men så är det det här med skola och alla andra aktiviteter jag ahr för mig. Det finns inte någon tid tilla tt anordna någon, även om det kan vara enkelt. Jag har inte den tiden, speciellt inte som jag har en tenta och en föreläsning just den 27 Februari (man borde inte få lov att ha Phonetics-tentamen på sin födelsedag, let's ringa Reinfeldt). Min tanke som följde var att vi kan ju kan ju äta ute... men sedan kom jag även på att nej just det, jag är ju inte gjord av pengar. Men det var en god tanke i all fall. Hade så gärna velat fira med hela släkten men det får bli nästa gång jag fyller 22, hi hi.
Pengar ja... det är en rolig sak. Just nu är det oki här hemma trots att Lasse inte jobbar heltid för vi jobbar ju båda två på Harry's i Malmö så det löser sig alltid. men jag börjar bli väldigt trött på det jobbet... som jag nämnt innan är jag inte gjord för nattjobb. Och jag ska ju upp med Adam på morgonen OCH ha energi till att studera, för nu är jag ju så himla motiverad och vill kunna fokusera på det till 100 %. Men, ja, man måste ju gå runt också ekonomisk här i livet, he he.
Funderade på att kanske ta CSN i höst så behöver jag inte jobba mer. Dessutom så behöver jag inte betala tillbaks till dumma CSN som nu anser att bara för att jag tjänade pengar förra året har jag som fattig studet självklart råd att börja betala tillbaks mina lån. Dumma, dumma, dumma, dumma CSN!
Andra bloggar om: födelsedag, födelsedagar
I år kände jag faktiskt för att fira. Bjuda hem hela släkten och visa hur jag bor och hela fadderutten. Men så är det det här med skola och alla andra aktiviteter jag ahr för mig. Det finns inte någon tid tilla tt anordna någon, även om det kan vara enkelt. Jag har inte den tiden, speciellt inte som jag har en tenta och en föreläsning just den 27 Februari (man borde inte få lov att ha Phonetics-tentamen på sin födelsedag, let's ringa Reinfeldt). Min tanke som följde var att vi kan ju kan ju äta ute... men sedan kom jag även på att nej just det, jag är ju inte gjord av pengar. Men det var en god tanke i all fall. Hade så gärna velat fira med hela släkten men det får bli nästa gång jag fyller 22, hi hi.
Pengar ja... det är en rolig sak. Just nu är det oki här hemma trots att Lasse inte jobbar heltid för vi jobbar ju båda två på Harry's i Malmö så det löser sig alltid. men jag börjar bli väldigt trött på det jobbet... som jag nämnt innan är jag inte gjord för nattjobb. Och jag ska ju upp med Adam på morgonen OCH ha energi till att studera, för nu är jag ju så himla motiverad och vill kunna fokusera på det till 100 %. Men, ja, man måste ju gå runt också ekonomisk här i livet, he he.
Funderade på att kanske ta CSN i höst så behöver jag inte jobba mer. Dessutom så behöver jag inte betala tillbaks till dumma CSN som nu anser att bara för att jag tjänade pengar förra året har jag som fattig studet självklart råd att börja betala tillbaks mina lån. Dumma, dumma, dumma, dumma CSN!
Andra bloggar om: födelsedag, födelsedagar
Varför prata illa om folk?
Vad får man ut av det? Jag gillar skvaller och jag gillar att skvallra, men för mig är skvaller någonting positivt. Men ibland går skvaller över i skitsnack och skitsnack, det sårar!
Jag har en underbar vännina som är en av de härligaste, gladaste och finaste människor jag träffat. Och denna människa får skitsnack kastat på sig i tid och otid. Och inget annt kan man göra än att uppmuntra henne och sedan sända ut onda tankar i olika riktningar. Varför är det just de människorna som ska behöva stå ut med sådant här. man blir så aaaarg. Klar folk är tillåtna att ha olika åsikter om saker, men när man först dömer och sedan sitter med händerna för öronen när man försöker förklara??? Nej fy farao!
Skvaller i all ära men död åt skitsnacket!
Andra bloggar om: skitsnack
Jag har en underbar vännina som är en av de härligaste, gladaste och finaste människor jag träffat. Och denna människa får skitsnack kastat på sig i tid och otid. Och inget annt kan man göra än att uppmuntra henne och sedan sända ut onda tankar i olika riktningar. Varför är det just de människorna som ska behöva stå ut med sådant här. man blir så aaaarg. Klar folk är tillåtna att ha olika åsikter om saker, men när man först dömer och sedan sitter med händerna för öronen när man försöker förklara??? Nej fy farao!
Skvaller i all ära men död åt skitsnacket!
Andra bloggar om: skitsnack
Hans-Eric Ovin, 18 November 1928 - 17 Januari 2007
Lasse hjälpte mig att lägga upp en fin sida om farfar.
http://www.ovin.dinstudio.se
http://www.ovin.dinstudio.se
