Beccinam

Idag har jag varit chaufför till Lasse som har fixat en massa olika fisksaker. Min kära pojkvän har ingen tidsuppfattning alls när det gäller sådant.

"Efter en halvtimme så börjar det bli lite kallt i bilen..."
"En halvtimme? Men jag var ju bara nere och vände...?"

"Var det mer än en halvtimme den här gången?"
"50 minuter..."
"Va, nej, va?..."

Han ska vara glad att han är så älskad... hi hi. Men det vet han, och jag vet att han är tacksam. Han erbjöd faktiskt sig att laga maten ikväll... vilket ändå slutade med att jag lagade den, men det viktigaste var trots allt att han erbjöd sig.

Engelskan började i fredags. Det ska bli så himla roligt att lära mig och fördjupa kunskaperna... särskilt i grammatiken och fonetiken, för det har man ju inte sysslat med sedan högstadiet. Klart... glospluggandet har jag inte, inte inte saknat men man får väl ta det onda med det goda antar jag.

Ikväll ska Lasse spela bandy med grannen och min kära pojkvän ska då stå i mål... hmm... han har fått några illa gömda hintar från Calle om skott mot känsliga områden. Jag hoppas att han ska vara någelunda hel när han kommer hem igen. När han åkt ska jag vika tvätt (bläää) men sedan, sedan(!!!), ska jag försjunka ner i en Sagan om Isfolket-bok. Inatt läste jag ut bok 5 för hundra miljonte gången. Mig spelar det ingen roll att det är en ganska dålig bok litterärt/text mässigt sett för jag ääääälskar dem!!!

Jag tror att jag har börjat läsa dem igen för det är vad jag brukar göra när någonting riktigt jobbigt händer. Känna lite trygghet. Men det får jag från mina pojkar här hemma också. Vad skulle jag ta mig till utan dem?