Beccinam

Vi får ha en liten trevlig hunduppdatering nu!

Adam

Adam är nu strax över tre år och har förändrats otroligt mycket det senaste halvåret. Från att ha varit en rädd, orolig och något osocial hund har han nu blivit en (nästan i alla fall) tuff hund som inte är främmande för att sitta och bli klappad en bra stund. Vattnet i duschen skrämmer inte längre livet ur honom och han blir så glad när vi får besök. (Det blir ju matte också… i alla fall när huset är lite städat ;-) ) . Men… ack… Adam har hittat sin stora passion här i livet: gräva massor med trevliga hål i gräsmattan och göra det lika fin som en Herrgårdsost. Han har tur att han är så förbaskat söt, till och med när han har lera i hela huvudet, nävarna i ett nyblivet hål och stirrandes oförstående med ett vinklat huvud på mattes illröda ansikte.

Marco

Han har blivit en så ståtlig hane på två och ett halvt år nu. Lek och bus är någonting man kan nedlåta sig till någon gång då och då, men allra helst ska man ligga i sin soffa och bara pysa av lycka att finnas till. Men om man nu får lov att önska sig någonting skulle det ju vara att matte pysslade om en 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Marco kan inte riktigt förstå vitsen med att de andra två också ska bli klappade, men det går väl an så länge en hand alltid används till att klappa honom. Och! Snart blir Marco pappa till valpar hos Abbaboos Kennel. Tiken är Adams halvsyster Abbaboos Elizabeth Arden. Så om någon kan tänka sig kombinationen Adam och Marco (vilket, ja jag vet, tekniskt sett är rent omöjligt) föreslår jag att ni tittar in där.

Kan inte hjälpa att sörja lite för de stackare som råkar på en röd Marco valp. Hu. Det enda som går att trösta med är att Marco nu är, och förblir, det underbaraste hund man någonsin skulle kunna tänka sig och jag kunde tacka Gud varje kväll för att galningarna på Kennel Bedarra lät just mig få ansvaret för honom.

Clark

Denna 2 åriga hund är fortfarande helt sanslöst tokig. Eller nej, det ordet räcker inte, han är helt enkelt: Crazy. Men på ett glatt och trevligt sätt förstås. Han är bara helt otrolig. När det kommer stackars ovetande, normala icke-husky ägande personer hem till mig kan de inte tro att den hundens energi aldrig någonsin sinar. Detta trots att han far och flyger upponerohitoditoupponerohitoditigen. Det finns ingen som fyller mitt liv med så mycket glädje som den hunden. Från dag 1 (eller ja… om vi ska vara riktigt noooga är det väl snarare dag 55) har han varit en 100 %-ig Rebecca Ovin-hund ;-)

Mina hundar. I love them.

MÄN

Män män män män män män män män män män män *andas* män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män *andas* män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män män *pust* 1000 grodor ska man kyssa innan man hittar rätt… har väl ca 523 stycken kvar då eller något.

Män män män Men… varför är då alla dessa män? Varför kan inte ett exemplar ha ”allt” (på gott och ont)? Att få en liten bit där och en liten bit där är himla ansträngande… och inte alls så där trevligt och omväxlande som man skulle kunna tro!

Jag menar… jag är helt bäst (förutom att min grammatik-och-svensk-ordföljds-kunskap tydligen gick på semester samma stund som jag påbörjade detta oerhört djupa inlägg)...! Så i teorin borde det flockas med karlar som är redo att påbörja deras framtida, mycket lyckliga liv tillsammans med mig. Och, tja, jag kan väl erkänna att det har funnits kandidater. Här kommer vi till nästa brännpunkt: Varför kan inte jag ens bli en smula intresserad av dessa ypperliga och lämpliga kandidater? What??!! My bad-boy preference… why?

Tur att jag i alla fall har tre pojkar som tycker att jag är solen/ljuset/ledstjärnan i deras liv. Synd de råkar vara så otroligt håriga och tänker på mig som mamma… och ja, att de är hundar förstås… :-D Nä, nästa inlägg måste helt klart handla om dessa ljuvliga och håriga monster!

Jag vill göra om mer hemma men det finns ingen tid till det. Att arbeta, plugga och ta hand om allting annat gör att tiden rusar iväg. Det är klart kul för jag älskar mitt jobb, skolan är jätte spännande och förutom den där eviga städningen har jag ett väldigt kul liv utanför allt det andra med familjen, släkt, vänner och hundarna. Men ändå: Jag vill ordna till och få det precis så fint och mysigt som jag har det i mina tankar.

Jag vill:

* I vardagsrummet: Köpa gardinstänger och få upp gardinerna. Hämta hem hörnskåp och soffbord från farmor och få upp tavlor/bilder på hundarna. En ny taklampa samma som andra.

* I köket: Måla om köksluckorna. Klä om stolsitsarna. Få dit en bänkskiva. Och fixa till den hemska målningen på väggarna. Sätta upp en list och hitta på något häftigt på väggen bakom den blivande bänkskivan. Köpa ett rustikt, mörkt alt. mycket slitet köksbord.

* I hallen: OJ! Vill måla om allt i olika grå nyanser. Lägga in nytt golv. Måla/lacka om trappan. Lägga ny ”matta” i trappan. Ordna mysiga sovplatser till hundarna i ”ovanhallen”. Nya hyllor till telefon

* I gästrummet: Köpa ny säng från Ikea med utdragssäng. Få upp det stora klädskåpet från pappa och K. Få upp gardiner och taklampa.

* I sovrummet: Fixa fint i fönstret. Ordna till väggarna så att de blir ”spännande”. Byta ut lampan.

* I blivande klädkammaren/kontor: Fixa allt. Röja ut allt hemskt skräp. Ut med matta. Nytt golv. Måla om väggarna. In med skrivbord. In med säng. In med byråer, klädhängare, spegel, lampa… massor. Detta vill jag göra nununununu!!!

* Källaren: Organisera till allt i tvättstugan. Röja upp allt i ”första rummet”.

* Badrummet: Tja… här måste allt bytas… det får vänta tills jag är 30… suck.

* Utomhus: Måla om huset! Upp med staket. Utöka hundgården. Fixa till hundhuset.

Varför gjorde jag nu så här? Nu blev det ju så mycket mer synligt vilken långlånglång lista det är. Oki, steg 1: Köpa gardinstänger, få upp gardiner, och upp med möblerna från farmor. Sen är vardagsrummet klart. Plus att jag kan byta ut lampan i sovrummet till min underbart vackra lampa som bor i källaren med alla trollen just nu (ja jag vet, det kan låta elakt att trollen bor i källaren men de är så rädda för Clark… har försökt att berätta att han bara är ett väldigt lurvigt troll… men men…). Det får bli steg 1. Lampan får upp ikväll. På torsdag köper jag gardinstängerna och nästa tisdag hämtar jag i alla fall soffbordet och skåpet får jag ta under semestern. Semestern får nog också gå till att röja ut och förbereda blivande klädkammaren/kontoret. It’s a good plan babe!

Dagens ordspråk: Kvistar är människor de också!

Dagens frukt: Päron

Dagens outfit: Naken

Fy tusan vilket rörigt liv jag har. Jag har absolut ingenting emot det men det är otroligt!

För bara 1 år sedan kände jag mig förtvivlad över hur mitt liv kunde vara där det var. Hur kunde jag ha blivit den jag var? Det fanns absolut inget bra där alls förutom att jag i teorin inte var ensam. I praktiken: not so much!

Och nu! Nu kan jag köra av vägen, skada ryggen och stressa halv ihjäl mig för att få alla nöjda och glada och ändå vara förbaskat nöjd med hur mitt liv är. Otroligt eller hur?

Dagens outfit: Mysbyxor med turkosa grodor, ängavingar och röda huggtänder.

Dagens ordspråk: Skapa inga rosor om du inte gillar gurkor

Dagens djur: Hyaeninae Crocuta crocuta

En sak till...
Ibland önskar man att man kunde varna personer. Varna för att göra om samma misstag som man själv gjort. Behövt genomgå samma smärta, ängslan och plåga. Något som man inte önskar åt någon. Ingen. Är det inte hemskt när man vill varna men att det inte går? Att det är lönlöst? Stackare...