Ensam nyårsafton

I morgon är det nyårsafton och jag ska spendera den alldeles ensam. Jag kan inte åka långt bort från hundarna så jag får stanna här hemma, trots att Lasse blir tvungen att arbeta hela långa natten. Det är väldigt synd, men samtidigt är det inte någon större fara: Nyårsafton är inte någon specielt stor grej för mig. Men klart det hade varut trevligare att fira än att sitta hemma och spela PS2, vilket är vad jag kommer att göra.

Önskar alla ett Gott Nytt År!

Julen är över...

... men det har varit den absolut bästa julen någonsin!

Jag fick nästan allting av det jag önskat mig, i alla fall det som var i någelunda bra prisklass.

Jag fick GPS med kartor över Norden, Keyboard och Sex and the City boxen. Sen fick jag ett usb-minne på 4GB så att jag aldrig kan bli av med alla bilder på hundarna. Och så fick jag ett nytt spel till PS2 och någonting helt fantastiskt: Ett signerat exemplar av "Siberian Husky, gåvan från Tjukotka". :-D Lite wow ju, hihi. Blev väldigt förvånad.

Det roligaste med julen är dock att ge bort julklappar och jag tror att alla blev mycket glada över vad de fick av Oss.

Nu i mellandagarna blir det inte mycket gjort. Det blir umgänge med hundarna och tre-dagars-American-Idol-maraton (med start igår). Jag tycker att svenska Idol är gansla jobbigt för alla sjunger ju falskt hela tiden. Men på American Idol är alla helt fantastiska!!!

Så det blir inte mycket gjort de här mellandagarna, fast det gör inte mig något. Man måste ju ta vara på sitt jullov, hihi :-D

Julklapparna jag inte kommer att få...

Varje år så har man ju stora drömmar om julklappar man skulle vilja ha. Som man verkligen drömmer om och som man aldrig kan få för att de är på tok för på kostade. I år är min lista så här:

1. GPS Navigator med karta för hela Europa - att ha till att åka på semester och att kunna dra med mina tre (fyra?) monster på utställningar överallt utan att åka vilse.  Ca 3000 :-

2. Renovering av badrummet - Vårt badrum är det enda i huset som jag hatar, och det enda vi inte kan renovera själva. Ca 35 000 :-

3. Staket till hela tomten - För att hålla hundarna inne och att de ska kunna ha det trevligt i "frihet". Ca 20 000 :-

4. Keyboard - Så att jag kan börja bli ordentligt musikalisk igen. Hade verkligen varit perfekt nu när jag är barnkörledarae :-D Ca 1600 :-

5. Möbler på IKEA för 7000 :- så att vi kan få vardagsrummet komplett. (Suprise --> ) Ca 7000 :-

6. Sen vill jag ha Sex and the City boxen!!!!!! Ca 900 :-

Så där. Det var alla julklappar jag vill ha och behöver men aldrig, aldrig, aldrig kommer att få... :-( Men jag är nog lycklig ändå... :-D

   
  

Julbord med kören

Trots att jag inte varit med i kören jätte länge så fick jag "äran" att komma med på vad de kallar för "lille jul", vilket är julbord på en hemtrevlig restaurang i byn. Alla körmedlemmar och respektive var välkomna och vi var nog runt 80-90 personer där.

Det var god mat och trevligt sällskap. Och en hel del framträdanden, vilket alltid är roligt. Självklart var det även en hel del julsångs-körande.

Jag var överlycklig dessutom för att Lasse velat följa med. Det gjorde hela kvällen 1000 gånger bättre. Även om han kanske inte kommer att låta sig luras med en gång till... men vem vet. Kanske för att göra mig glad...?

Efter efterätten, som jag inte alls kunde få i mig efter all julmat, så kom C, kantor-körledare-arrangör, och frågade om där inte var någon sång jag skulle kunna tänka mig att sjunga. Jovisst kunde jag tänka mig det (styrkt av peppningar från Lasse och bordskamrater). "Gläns över sjö och strand skulle jag kunna sjunga". ""Jätte bra" sa C, "Kom nu". Så det blev inte mycket tid till den minsta form av förberedelse. Utan upp och sjung var det bara.

C sa även några fina ord om att jag fått Sonja S- stipendiet  och om hur jag nu var anställd från årsskiftet som barnkör-ledare. (Lät väldigt seriöst när han sa det så!) Sången gick toppen, även om andra versen var betydligt finare då jag ju fick använda första versen att värma upp rösten med. Hmm... Men oj så roligt jag har haft det ikväll!!!

Oj, höll på att glömma en sak! Där var ju lotteri under kvällen också, till förmån för Lutherhjälpen, och jag gick och vann på nr 38! Och det var inte lite jag vann: Glögg, 2 sorters choklad, godis, nötter, russin i någon form av alkohol, katrinplommon, sharon frukt och papaya. Härligt!

I morgon bär det av till huvudstaden tillsammans med Frida, Oscar och älskade lille Marco!

Inte dåligt för någon...

... som för mindre än ett halvår sedan inte hade något aktivt kyrkligt engagemang. Nu har jag träffar jag konfirmander 2 gånger i måndaden, musik-konfirmandgrupp 1-2 grr i månaden och sjunger i kör 2 timmar varje vecka. Ganska stor skillnad.

De senaste två veckorna har jag varit med på uppträdande med kyrkokören 2 gånger och spenderat en hel dag tillsammans med konfirmand-tjejerna som gick lucia i söndags.

Tjejerna var så otroligt duktiga!!! Och de var så rara mot mig hela dagen. När vi sedan skiljdes åt för dagen så ville de alla kramas och de sa att jag varit ett så bra stöd hela dagen. Oj vad rörd jag blev då!

Och! Som om inte allt detta räckte så frågade kantorn i söndags om jag skulle kunna tänka mig leda en utav barnkörerna. då det inte skulle ingå i hans tjänst i fortsättningen förhoppningsvis. Ja ja, tänkte jag, det hade varit roligt men det skulle säkert aldrig bli av och säkert dröja länge innan det blev aktuellt. IDAG får jag samtal från kyrkorådsordföranden om att jag visst ville ta över tre av barnkörerna så om jag kunde komma dit i morgon och förhandla vore det jätte bra... eh, oki, snacka om att allti gick väldans snabbt helt plötsligt! Men, inget fel i det...

... blev dock aningen nervös eftersom jag ju inte spelar något instrument så särkilt bra. Så min underbart vackra guitarr, som jag fick i studentpresent av min älskade sambo ,åkte fram och nu gör fingertopparna på vänster hand väldigt ont. Men, de måste härdas nu... isch isch.

Men kul, och nervöst, är det!!!

Att vara människa

Jag försöker verkligen så gott jag kan här hemma. Jag tar hand om hundarna, tar hand om oss, försöker ta hand om huset, skolan och det kyrkliga. Men tiden räcker inte till. Det spelar ingen roll om jag är igång hela dagen och jobbar på, det finns alltid någonting som jag inte hinner med. Och då blir det inte roligt... suck. Jag blir så otroligt less på att vara mig själv just då.

Men det känner väl de flesta. Att de ibland vill krypa ur sitt skinn och bli någon bättre, någon som hinner med, någon som kan göra tusen saker samtidigt, aldrig sova och samtidigt vara ständigt glad. Synd att jag inte är så bra. Synd jag aldrig hinner med saker. Det gör mig så ledsen sen när allt är skit.




Image courtesy of glitter-graphics.

Älskar min röding!

Idag har jag extra mycket kärlek att ge min lille Marco. Han räddade mig idag!

Fast, dagen började verkligen inte så positivt... Efter att bara ha varit vaken i två timmar idag var jag nära att vilja sälja dem allihop!

1. Fick torka upp "usch-usch" eftersom Adam fortfarande mår dåligt + att Clark hade trampat i det så där var äckliga fotavtryck i hela hallen!

2. Armarna slets nära på itu när hundarna fick fnatt under morgonrastningen.

3. Försökte äta frukost och samtidigt skydda maten från 3 olika husky inkräktare.

4. Marco och Clark var sjövilda i vardagsrummet efter att de ätit och varit ute. De flög fram och tillbaks, och till slut flög Clark rakt in i en av Lasse inglasade tavlor som stod på högkant. I slowmotion såg jag tavlan falla: !!!KRASCH!!! Fick plocka glas, hålla bort hundar och gråta av frustration, allt på samma gång. Och efter 15 minuters små plockande med glaset var nu högra handen sönderspetsad. Och när jag nu också började gråta även pga smärtan blev hundarna så förtvivlade och ville ju hjälpa och trösta mig...

Men sen åkte jag iväg i några timmar på körframträdande. Mycket trevligt. För att få chans att lugna ner mig lite extra så satte jag in Marco i bilen då jag kom hem från kören och vi körde bort till elljusspåret för att vandra lite. Det var väldigt mysigt och jag kände hur frustrationen lämnat mig helt... tills dess att jag upptäckte att jag gått vilse. Vad sjutton är det med den här dagen???!!! Till slut gav jag upp och lät Marco bestämma vart vi skulle gå. Och tackvare honom så kände jag plötsligt igen mig! Hade det inte varit för Marco hade jag fortfarande varit där ute i labyrinten av elljusspår!!!

Därför är Marco Rebeccas extra stora stjärna idag :-D

RSS 2.0