Olyckliga hundars kaos
Regnet faller ute, precis som det gjort nästan ovabrutet sedan i söndags. Vad är det med vädret? Hellre kallt än blött!
Kom hem från en trevlig körträning idag till ett hus i kaos. Lasse hade åkt till jobbet samtidigt som jag åktv till kören, och trots att han hade ordnat med en smart skruv att hålla grinden till trappan på plats hade våra tre monster tagit sig upp på ovanvåningen. De hade inte ställt till med för mycket oreda. Största var väl att lille Clark lämnat en present i sovrummet... blärk. När allt lugnat sig lite och hundarna fått mat så kom vi oss ut i trädgården. Kaos nr 2. Adam i flexi försökte busa med Marco i 2 meters-kopplet och höll i o med det på att knuffa ner Clark ett antal gånger i dammen. När Adam och Marco lungnat ner sig så strövade de åt vars ett håll. Clark däremot bestämde sig för att han skulle busa med Adam och började attackera storebror i halsen, vilket resulterade i att stackars Adam inte fick minsta lilla ro att utsrätta sina behov. Så in i huset åkte Marco och Clark, och iväg gick jag och Adam på en duo-mini-rastrunda i grannskapet. Han uppskattade det väldigt mycket, även om han inte fattade varför vi var tvungna att vända när gatlamporna var slut... hmm.
Nu turas de om att gnälla på mig från hallen att jag ska komma och hämta dem för de är ju så fruktansvärt olyckliga och plågade. Stackare!
Kom hem från en trevlig körträning idag till ett hus i kaos. Lasse hade åkt till jobbet samtidigt som jag åktv till kören, och trots att han hade ordnat med en smart skruv att hålla grinden till trappan på plats hade våra tre monster tagit sig upp på ovanvåningen. De hade inte ställt till med för mycket oreda. Största var väl att lille Clark lämnat en present i sovrummet... blärk. När allt lugnat sig lite och hundarna fått mat så kom vi oss ut i trädgården. Kaos nr 2. Adam i flexi försökte busa med Marco i 2 meters-kopplet och höll i o med det på att knuffa ner Clark ett antal gånger i dammen. När Adam och Marco lungnat ner sig så strövade de åt vars ett håll. Clark däremot bestämde sig för att han skulle busa med Adam och började attackera storebror i halsen, vilket resulterade i att stackars Adam inte fick minsta lilla ro att utsrätta sina behov. Så in i huset åkte Marco och Clark, och iväg gick jag och Adam på en duo-mini-rastrunda i grannskapet. Han uppskattade det väldigt mycket, även om han inte fattade varför vi var tvungna att vända när gatlamporna var slut... hmm.
Nu turas de om att gnälla på mig från hallen att jag ska komma och hämta dem för de är ju så fruktansvärt olyckliga och plågade. Stackare!
Nya bilder på hundarna
Min hemsida känner tydligen inte för att låta sig uppdateras idag. Här är i alla fall ett nytt album på hundarna som jag har lagt upp (med på bilderna är även Frida och hennes hundar Oscar och Ikaros):
Hundrastgården 071121
Och här är några bilder från när jag och Frida var uppe hos härliga Marjut och Jouni och hämtade hem ClarkiBoy:
Hos Bedarra
Hundrastgården 071121
Och här är några bilder från när jag och Frida var uppe hos härliga Marjut och Jouni och hämtade hem ClarkiBoy:
Hos Bedarra
Ännu en ny kille i familjen...
Jag är totalt ut numrerad: Fyra mot En!!! Snacka om att killarna ligger på plus här hemma för tillfället!
Vi har nämligen fått in en kille till i familjen. Kille nr 1 (Lasse... människokillen) tjatade till sig Kille nr 4 (Clark... nykomlingen). Han har enträget bearbetat mig i flera månader och vi har kollat på ras efter ras, kull efter kull och valp efter valp. Men naturligtvis kunde det inte bli någonting annat än en Siberian husky kille till. Brorson till kille nr 3 (Marco) och irritationsobjekt till kille nr 2 (Adam).
Folk fattar väl inte vad vi håller på med. Men sanningen är att nu är Lasse 10000000 x mer engagerad i hundarna så jag har det mycket lättare med precis allting. (Dessutom har han gett sig på en grym renovering... men mer om det i morgon).
Vårt nya lille pojk heter då Clark, eller mer korrekt så heter han Bedarra Super Soaker. Han kommer alltstå från den heltrevliga kenneln Bedarra långt uppe i dimmigaste Sverige, Men, de sa att han var världens lugnaste valp... men han är totalt crazy. Han biter i allting, kaxar sig med de stora hundarna och försöker stjäla grisöron från Adam (är han självmordsbenägen tro?). Men, jag har i djupa samtal med Marjut, officiel-Bedarra-alfa-mamma, kommit fram till att det är jag som gör hundarna crazy, oavsett vilken hund det är. Positivt? Negativt? Who cares?
Vårt nya lilla yrväder är så välkommet så :-D
Torsdagkväll i kyrkan
För er som inte vet så har jag börjat hjälpa till med konfirmander i en församling inte så långt ifrån där vi bor nu. Det är någonting som jag har velat göra sedan jag själv konfirmerades och nu har jag då äntligen hittat en jätte trevlig församling med stort fokus på ungdomsarbete. Så samtidigt som vi flyttade hit så började jag hjälpa till där i en utav de två grupperna. Det har än så länge varit jätte trevligt och konfirmanderna äääälskar mig, he he. Tror nästan att jag är "cool" i deras ögon. Inte dåligt alls ju!
Idag/ikväll var det dock konfirmand-fritt men jag var ändå borta i den församlingen där jag hjälper till, då jag även har börjat i en kör där. Väldigt trevligt även om medelåldern är +40. Men egentligen, varför är det så förvånande. De har ju haft massa år på sig att bli trevliga ju. Kanske därför jag är så hemsk? Jag är för ung för att vara trevlig... tja.
I alla fall så var det lite kul ikväll för en man (B) , som förövrigt är en fantastisk sångare, frågade mig om jag sysslade mycket med sång annars och om när jag skulle sjunga solo. Ha ha, svarade jag lite avvikande. Vi får väl se. Berättade även att jag sjungit lite i musikaler och i andra sammanhang. Sen nämnde jag att jag fått Sonja Stjärnquist stipendiet, vilket ju kunde vara lite klickande eftersom att hon kom just ifrån Hästveda. Och kära nån vad snacket gick igång då! Men det gör ju inte så mycket för det är ju verkligen inte något negativt.
Efter två timmars körövning så gick jag och frågade körledaren C angående konfirmand-lucia-träning (som jag såklart också är lite delaktig i) och samme man som jag talat med innan stod då och talade med honom. Han berättade för körledaren att jag fått stipendiet vilket även C tyckte var väldigt roligt och undrade varför inte han fått veta det tidigare (kanske för att jag träffat honom ungefär 4 gånger och att jag inte har för vana att berätta alla skrytsamma saker på vn gång... det får vänta till 6e eller 7e gången :-P ). Men helt plötsligt så blev jag stand-in till att sjunga O helga natt på julnatten i kyrkan om B mot förmodan inte skulle vara där. Så vi skulle börja kolla på den nästa vecka. Oj vad häftigt det hade varit! Få sjunga O helga natt med en 30-manna-kör i ryggen!!!
Idag/ikväll var det dock konfirmand-fritt men jag var ändå borta i den församlingen där jag hjälper till, då jag även har börjat i en kör där. Väldigt trevligt även om medelåldern är +40. Men egentligen, varför är det så förvånande. De har ju haft massa år på sig att bli trevliga ju. Kanske därför jag är så hemsk? Jag är för ung för att vara trevlig... tja.
I alla fall så var det lite kul ikväll för en man (B) , som förövrigt är en fantastisk sångare, frågade mig om jag sysslade mycket med sång annars och om när jag skulle sjunga solo. Ha ha, svarade jag lite avvikande. Vi får väl se. Berättade även att jag sjungit lite i musikaler och i andra sammanhang. Sen nämnde jag att jag fått Sonja Stjärnquist stipendiet, vilket ju kunde vara lite klickande eftersom att hon kom just ifrån Hästveda. Och kära nån vad snacket gick igång då! Men det gör ju inte så mycket för det är ju verkligen inte något negativt.
Efter två timmars körövning så gick jag och frågade körledaren C angående konfirmand-lucia-träning (som jag såklart också är lite delaktig i) och samme man som jag talat med innan stod då och talade med honom. Han berättade för körledaren att jag fått stipendiet vilket även C tyckte var väldigt roligt och undrade varför inte han fått veta det tidigare (kanske för att jag träffat honom ungefär 4 gånger och att jag inte har för vana att berätta alla skrytsamma saker på vn gång... det får vänta till 6e eller 7e gången :-P ). Men helt plötsligt så blev jag stand-in till att sjunga O helga natt på julnatten i kyrkan om B mot förmodan inte skulle vara där. Så vi skulle börja kolla på den nästa vecka. Oj vad häftigt det hade varit! Få sjunga O helga natt med en 30-manna-kör i ryggen!!!
Många tvivel, men ett är säkert!
Jag har en fin familjemedlem som anser att hundarna håller mig tillbaka för allt som jag kunde göra. Jag hade kunnat plugga utomlands (vilket jag ville när jag var 16-17), hade kunnat åka jorden runt på olika resor (vilket jag fortfarande kan... men något säger mig att det kommer vara hundresor) och haft en massa mer fritid. Och jag förstår alla dessa argument, men bara jag själv vet ju vad jag vill.
Och jag medger att det är ofta jag inte ens själv vet vad jag vill. Som med framtida jobb. Jag kommer nog aldrig bli 100 % säker på att jag väljer rätt. Jag har ju 2 fantastiska drömmar och en av dem måste ju bort *snyft*.
Det enda jag vet med 100 % säkerhet är att jag vill fylla så mycket tid av mitt liv med mina hundar. Jag vill ha fler hundar, jag vill utvecklas och se dem utvecklas. DET är det som jag är övertygad om och som ingen kan få mig att komma ifrån. Jag älskar den bana hundarna lett mig in på, de nöjen de ger mig och de vänner jag träffat genom dem. Det går aldrig att förklara med ord. Jag är bara så säker.
Så oroas inte för mig för jag är säker på mina val, i varje fall när det gäller vovvarna. Vi hade kunnat välja att ha 1 hund och bo i stan, jag kunde ha blivit ekonom och tjänat multum och sedan hamnat i Västra Hamnen. Men jag har valt något annat. Jag har valt hus på landet, lång utbildning, och 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7............ hundar. Och jag har aldrig varit lyckligare!
Och jag medger att det är ofta jag inte ens själv vet vad jag vill. Som med framtida jobb. Jag kommer nog aldrig bli 100 % säker på att jag väljer rätt. Jag har ju 2 fantastiska drömmar och en av dem måste ju bort *snyft*.
Det enda jag vet med 100 % säkerhet är att jag vill fylla så mycket tid av mitt liv med mina hundar. Jag vill ha fler hundar, jag vill utvecklas och se dem utvecklas. DET är det som jag är övertygad om och som ingen kan få mig att komma ifrån. Jag älskar den bana hundarna lett mig in på, de nöjen de ger mig och de vänner jag träffat genom dem. Det går aldrig att förklara med ord. Jag är bara så säker.
Så oroas inte för mig för jag är säker på mina val, i varje fall när det gäller vovvarna. Vi hade kunnat välja att ha 1 hund och bo i stan, jag kunde ha blivit ekonom och tjänat multum och sedan hamnat i Västra Hamnen. Men jag har valt något annat. Jag har valt hus på landet, lång utbildning, och 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7............ hundar. Och jag har aldrig varit lyckligare!
Världens bästa pappa!!!
Min pappa är en stjärna!
Han ställer alltid upp när det behövs och finns alltid där för sina barn!
Tack för att du är du Pappa och grattis på Fars dag!!!
// Din äldsta dotter
Hata MKB!
Fy för förbannade MKB! Hatar dem något fruktasvärt.
Vi skickade in vår uppsägning i tid och allt var klart för kontraktsslut i januari 2008. Men nu kommer förbannade MKB och säger att brevet inte kommit in förän 5e november så nu förlängs kontraktet med ett helt år! Detta trots att de visste om att vi skulle säga upp lokalen redan i våras och att jag skickade in papprena i slutet av september.
Det är nu 18000 kr mer de tjänar på oss för att de är värdelösa förbannade puckon!
Men nu ska vi se till att bli vräkta! Fy för för MKB!
Andra bloggar om: MKB
Vi skickade in vår uppsägning i tid och allt var klart för kontraktsslut i januari 2008. Men nu kommer förbannade MKB och säger att brevet inte kommit in förän 5e november så nu förlängs kontraktet med ett helt år! Detta trots att de visste om att vi skulle säga upp lokalen redan i våras och att jag skickade in papprena i slutet av september.
Det är nu 18000 kr mer de tjänar på oss för att de är värdelösa förbannade puckon!
Men nu ska vi se till att bli vräkta! Fy för för MKB!
Andra bloggar om: MKB
Internationell Utställning Växjö, 3 November 2007
Kanske har jag möjligtvis landat lite nu...
I helgen hände någonting som jag verkligen inte hade väntat mig! Vår lille kille Marco gick och blev BIR (Bäst i rasen) på Växjö Internationella utställning. Sin allra första utställning i officiel klass!!!
Nej... jag har nog inte landat ännu.
Enda anledningen till att jag åkte till Vöxjö var faktiskt Adam! Han har fått lite paus och jag tyckte att denna utställning skulle bli en bra chans för honom. Marco anmälde jag lite så där i förbifarten eftersom att han behöver träna inomhus. Jag funderade faktiskt på att lämna honom hemma, och umgås med bara Adam en hel dag.
Vilken väldans tur att jag inte fullföljde den tanken!!!
Vi blev väldigt försenade på vägen upp och när vi väl kom till Växjö så hittade vi inte den korkade Tipshallen (det visade sig senare att vi kört förbi den!). Men 10 nummer innan det var vår tur så anlände vi till ringen. Jag hann ta ut Marco så han fick springa lite, men inte Adam för domare dömde på i mycket rask takt. Detta visade sig senare påverka Adams språng så att hans rörelser inte var så fria som de brukar vara.
Marco var superb i ringen och uppförde sig som ett riktigt proffs. Jag trodde nästan att jag förväxlat hund med någon. Adam var klart duktig han också, men det förvånade mig inte lika mycket. Vanligtvis är det bara att ställa och "stanna". Så även i lördags. Dessvärre var domaren inte så förtjust i "hans typ", vad han nu menade med det.
Marco fick CK, blev bästa hane och fick Cert. Inte dåligt.
När vi sedan stod i bedömningen om BIR och BIM, mot Marcos kullsyster Pussy, var min enda tanke att "nu drömmer jag... strax vaknar jag". Men det blev ingen irriterande väckarklockaringning som kom utan det blev en BIR rosett till Marco :-D Wuhu.
Det var inte bara huskysar som var i blickfånget under dagen. Bella hade med sig sin dalmatiner Malee och de gjorde ett fantastiskt jobb i ringen. De kom ut med en stark tvåa och framtiden är bara ljus för de två :-D.
I alla dall så det blev en låååååång dag. Vi tävlade vidare på eftermiddagen men mitt under förhandsgranskingen så tröttnade Marco helt... hmmm... Så ovanligt. Men någon placering var inte att vänta då Marco fortfarande är junior. Men vilken start på den officiella karriären!
Vi hade faktiskt en finaltävlan till att titta på då Sara ställde upp med Falco och Adam i bästa par. Det är en stor gåta för mig varför de inte vann, eller ens blev placerade. Sara gjorde ett skitbra jobb!!!
Vilken dag!!! Vilken dag!!!
I helgen hände någonting som jag verkligen inte hade väntat mig! Vår lille kille Marco gick och blev BIR (Bäst i rasen) på Växjö Internationella utställning. Sin allra första utställning i officiel klass!!!
Nej... jag har nog inte landat ännu.
Enda anledningen till att jag åkte till Vöxjö var faktiskt Adam! Han har fått lite paus och jag tyckte att denna utställning skulle bli en bra chans för honom. Marco anmälde jag lite så där i förbifarten eftersom att han behöver träna inomhus. Jag funderade faktiskt på att lämna honom hemma, och umgås med bara Adam en hel dag.
Vilken väldans tur att jag inte fullföljde den tanken!!!
Vi blev väldigt försenade på vägen upp och när vi väl kom till Växjö så hittade vi inte den korkade Tipshallen (det visade sig senare att vi kört förbi den!). Men 10 nummer innan det var vår tur så anlände vi till ringen. Jag hann ta ut Marco så han fick springa lite, men inte Adam för domare dömde på i mycket rask takt. Detta visade sig senare påverka Adams språng så att hans rörelser inte var så fria som de brukar vara.
Marco var superb i ringen och uppförde sig som ett riktigt proffs. Jag trodde nästan att jag förväxlat hund med någon. Adam var klart duktig han också, men det förvånade mig inte lika mycket. Vanligtvis är det bara att ställa och "stanna". Så även i lördags. Dessvärre var domaren inte så förtjust i "hans typ", vad han nu menade med det.
Marco fick CK, blev bästa hane och fick Cert. Inte dåligt.
När vi sedan stod i bedömningen om BIR och BIM, mot Marcos kullsyster Pussy, var min enda tanke att "nu drömmer jag... strax vaknar jag". Men det blev ingen irriterande väckarklockaringning som kom utan det blev en BIR rosett till Marco :-D Wuhu.
Det var inte bara huskysar som var i blickfånget under dagen. Bella hade med sig sin dalmatiner Malee och de gjorde ett fantastiskt jobb i ringen. De kom ut med en stark tvåa och framtiden är bara ljus för de två :-D.
I alla dall så det blev en låååååång dag. Vi tävlade vidare på eftermiddagen men mitt under förhandsgranskingen så tröttnade Marco helt... hmmm... Så ovanligt. Men någon placering var inte att vänta då Marco fortfarande är junior. Men vilken start på den officiella karriären!
Vi hade faktiskt en finaltävlan till att titta på då Sara ställde upp med Falco och Adam i bästa par. Det är en stor gåta för mig varför de inte vann, eller ens blev placerade. Sara gjorde ett skitbra jobb!!!
Vilken dag!!! Vilken dag!!!
