TjejQuartet på Äventyr
Det har verkligen varit en fantastisk helg. Har faktiskt inte hämtat mig riktigt ännu, trots att det redan gått mer än ett dygn sedan jag kom hem igen. Men wow, vilken upplevelse den här underbara helgen har varit!
Det hela började med uppstigning klockan mitt i natten (kl 04:00, efter fyra timmars sömn(!)). Ut med hundarna som givetvis vaknat och mat till dem båda. Sedan, efter ett snabbt pussande på Lasse (som just kommit hem från en natts arbete) försvann jag och Adam ut i natten.
Vid sex tiden anlände vi, med hela vår packning, hos Iréne i Kävlinge. Här möttes vi av de glada, men nyvaka, ansiktena hos Angelica, Frida och självklart Iréne. Dessutom sprudlade luften av förväntan och ljuvliga morgon skall från fyra halvgalna showhuskys som inte ville annat än att skita ner sig så här några timmar innan utställningen.
Efter en massa organiserande, stuvande, ändrande och pressande satt vi tillslut alla fyra Homo sapiens sapiens och våra fyra Canis lupus familiaris + packning i Irénes röda kombi. Färden påbörjades och vips, två timmar senare, stannade vi för frukost norr om Göteborg. En timme senare och en enda felkörning senare anlände quartetten i Vänersborg och vårt första mål: utställningsområdet.
Vilken hetta! När temperaturen närmade sig 30 grader kunde jag inget annat än sakna det regninga vädret från Hässleholms Nationella: Nog hade vi det lite svårare att springa och blev lite våta, men hundarna hade det definitivt bättre av regnet än den stekande solen.
Själva ställandet gick bra. Adam tog sig en kvalitets etta och placerade sig sist i klassen, men jag hade inte förväntat mig annat. Jag var nöjd med min älsklings etta! Det jag mest av allt var ute efter var träning. Tyvärr var det för hetta för att verkligen försöka mig på allt jag har lärt mig. Men, bättre lycka nästa gång för Rebecca och Adam helt enkelt :-P.
Det roligaste med utställning, när man är privat person som jag, är nog alla underbara människor man träffar som man inte träffar i vanliga fall. Mycket prat och många erfarenheter ut byts. Det är det som är den absoluta charmen med hela tillställningen tycker jag. Visst, självklart är det kul att tävla också.
Trots det trevliga sällskapet hade vi bestämt oss för att bege oss av mot vårt nästa mål Norrköping så snart vi var klara inne i ringen. Och tur var väl det! Efter en långsam bilresa mellan Vänersborg och Norrköping kom vi fram en kvart innan campingen stängde. Snacka om flyt. Kvällen blev lika trevlig som dagen med några glas vin, god mat och kul sällskap. När det var sovdags så led Angelica och Frida av mitt snarkande som jag tyvärr inte kan göra något åt. Angi stackaren led så pass att hon förflyttade sig till den kokande bilen. Usch... man kände sig verkligen hemsk. Nästa gång får vi nog ha två stugor så att alla kan vara lyckliga under nattens timmar.
Då vi praktiskt taget bodde vägg i vägg med utställningen tog det oss bara fem minuter att köra från camping till entrén. Som ett ytterligare plus låg ringen vi skulle vara i precis vid entrén. Mer tur än så kan man ju inte ens drömma om. Upp med tält, in med hundarna i burarna och undvika solen så mycket som möjligt var ungefär vad vi sysslade med tills det var vår tur att ha det kul i ringen. Och Adam sprang som han aldrig har gjort tidigare. Visserligen ville han inte alls ställa upp inför domaren och tyckte att det var mycket mer avslappnande att sitta ner, men när han väl sprang, ja, då sprang han perfekt. Det är en mycket stolt "mamma" som åkte hem från Norrköpings utställningen. Resultatet för Adam ang. placeringar blev ungefär det samma som dagen innan men det spelade mig inte så värst stor roll. Vi hade kul, vad mer kan man begära?
Hemvägen var ungefär lika rolig som en hemväg brukar vara, men samtidigt så ville man inte att den här ur-roliga helgen skulle vara över. Jag hoppas att det väntar många liknande upplevelser i framtiden!!!
Tack alla ni mina resekamrater för en fantastisk helg. Vad skulle jag ta mig till utan er? Och tack som vanligt för det givande, om dock smått mobbande från vissa parter (:-P), och roande sällskapet till herrskapet Marjut och Jouni i tältet till vänster på söndagen, och tack för hatten. Och tack Lasse för att du tog hand om vårt moster nummer två, Marco, här på hemma plan!
Det hela började med uppstigning klockan mitt i natten (kl 04:00, efter fyra timmars sömn(!)). Ut med hundarna som givetvis vaknat och mat till dem båda. Sedan, efter ett snabbt pussande på Lasse (som just kommit hem från en natts arbete) försvann jag och Adam ut i natten.
Vid sex tiden anlände vi, med hela vår packning, hos Iréne i Kävlinge. Här möttes vi av de glada, men nyvaka, ansiktena hos Angelica, Frida och självklart Iréne. Dessutom sprudlade luften av förväntan och ljuvliga morgon skall från fyra halvgalna showhuskys som inte ville annat än att skita ner sig så här några timmar innan utställningen.
Efter en massa organiserande, stuvande, ändrande och pressande satt vi tillslut alla fyra Homo sapiens sapiens och våra fyra Canis lupus familiaris + packning i Irénes röda kombi. Färden påbörjades och vips, två timmar senare, stannade vi för frukost norr om Göteborg. En timme senare och en enda felkörning senare anlände quartetten i Vänersborg och vårt första mål: utställningsområdet.
Vilken hetta! När temperaturen närmade sig 30 grader kunde jag inget annat än sakna det regninga vädret från Hässleholms Nationella: Nog hade vi det lite svårare att springa och blev lite våta, men hundarna hade det definitivt bättre av regnet än den stekande solen.
Själva ställandet gick bra. Adam tog sig en kvalitets etta och placerade sig sist i klassen, men jag hade inte förväntat mig annat. Jag var nöjd med min älsklings etta! Det jag mest av allt var ute efter var träning. Tyvärr var det för hetta för att verkligen försöka mig på allt jag har lärt mig. Men, bättre lycka nästa gång för Rebecca och Adam helt enkelt :-P.
Det roligaste med utställning, när man är privat person som jag, är nog alla underbara människor man träffar som man inte träffar i vanliga fall. Mycket prat och många erfarenheter ut byts. Det är det som är den absoluta charmen med hela tillställningen tycker jag. Visst, självklart är det kul att tävla också.
Trots det trevliga sällskapet hade vi bestämt oss för att bege oss av mot vårt nästa mål Norrköping så snart vi var klara inne i ringen. Och tur var väl det! Efter en långsam bilresa mellan Vänersborg och Norrköping kom vi fram en kvart innan campingen stängde. Snacka om flyt. Kvällen blev lika trevlig som dagen med några glas vin, god mat och kul sällskap. När det var sovdags så led Angelica och Frida av mitt snarkande som jag tyvärr inte kan göra något åt. Angi stackaren led så pass att hon förflyttade sig till den kokande bilen. Usch... man kände sig verkligen hemsk. Nästa gång får vi nog ha två stugor så att alla kan vara lyckliga under nattens timmar.
Då vi praktiskt taget bodde vägg i vägg med utställningen tog det oss bara fem minuter att köra från camping till entrén. Som ett ytterligare plus låg ringen vi skulle vara i precis vid entrén. Mer tur än så kan man ju inte ens drömma om. Upp med tält, in med hundarna i burarna och undvika solen så mycket som möjligt var ungefär vad vi sysslade med tills det var vår tur att ha det kul i ringen. Och Adam sprang som han aldrig har gjort tidigare. Visserligen ville han inte alls ställa upp inför domaren och tyckte att det var mycket mer avslappnande att sitta ner, men när han väl sprang, ja, då sprang han perfekt. Det är en mycket stolt "mamma" som åkte hem från Norrköpings utställningen. Resultatet för Adam ang. placeringar blev ungefär det samma som dagen innan men det spelade mig inte så värst stor roll. Vi hade kul, vad mer kan man begära?
Hemvägen var ungefär lika rolig som en hemväg brukar vara, men samtidigt så ville man inte att den här ur-roliga helgen skulle vara över. Jag hoppas att det väntar många liknande upplevelser i framtiden!!!
Tack alla ni mina resekamrater för en fantastisk helg. Vad skulle jag ta mig till utan er? Och tack som vanligt för det givande, om dock smått mobbande från vissa parter (:-P), och roande sällskapet till herrskapet Marjut och Jouni i tältet till vänster på söndagen, och tack för hatten. Och tack Lasse för att du tog hand om vårt moster nummer två, Marco, här på hemma plan!
Kommentarer
Postat av: Lasse
Ja det låter som tur att man inte var med.
vilken kille skulle stå ut i den hönsgården ;)
Låter som ni hade kul ändå
o det behöver du
för o slippa tänka på all skit här hemma.
Men det var kul att du kom hem i alla fall.
Men jag bryr mig inte om Adam vinner eller förlorar han är ändå
min lilla älskaling för mig är han lika fin ändå.
Postat av: elin
Åh jag vet vad du menar med "utställningskänslan". Visst är det en kul "sport"?
mvh
Trackback
