Den Nya nya planen
Så… Då var det dags att ändra mina framtidsplaner igen. Jag vet inte hur jag kunde vara så naiv att tro att jag nu faktiskt var färdig med allt planerande, att jag hade planen klar och att jag nu kunde fokusera på att leva ut planen. Mycket lättlurat av mig.
What to do, what to do. För det första måste jag, ännu en gang, komma fram till vad jag vill jobba med just nu. Eller snarare vad jag jag vill jobba med om 3-5 år. För eftersom att den utbildning jag redan lagt ner en hel del tid på var väldigt inriktad på just det jobbet jag nu tydligen inte längre alls kan ha kvar så måste jag ju fortsätta plugga på någon annan bana. Och det är här mitt naiva ”trode-jag-var-färdig”-tänk kommer in i bilden. Jag hade en plan. En jätte bra plan. En utomordentligt fantastisk plan som förmodligen skulle ha blivit fabulöst utförd. Men icke. Så… NY PLAN!
Det finns tre yrken, eller snarare tre områden, som jag kan tänka mig att jobba med. Område ett är struket pga att det finns 5-6 personer med alldeles för mycket makt på en viss instutution. Moving on! Område 2 är att jobba med musik. Men… ah… jag vet inte… känns inte riktigt som mitt kall. Däremot är område 3 helt klart någonting som jag känner mig manad till att läsa men som jag har försökt undvika i snart 4-5 år. Jag vet inte riktigt varför. Kanske har det lite att göra med att det är en så stor förändring… kanske har det bara att göra med att jag helt enkelt inte vill bli ”vuxen”. Bah. Som om det skulle vara något fantastiskt att eftersträva. Men jag är 25 år nu och det är verkligen dags att jag bestämmer mig… IGEN.
Så… vad är planen? Den NYA planen. Jag antar att det får bli Svenska Kyrkans Grundkurs + strökurser i ett år. Därefter får vi väl se om jag vågar ta det stora steget ut i den mogna-vuxna-braiga-världen och verkligen viga (mycket passande ord i detta sammanhang helt klart) mitt liv till mitt kall (hur många tycker att jag börjar låta pretentiös och torr nu ;-) ).
Det är lustigt hur olika folk reagerar på om jag säger att jag skulle kunna tänka mig/tänker/kommer att bli präst. Antingen blir de helt shockade: ”Men du svär ju!” Ah… ja det gör jag ju! Illa. Eller så börjar de skratta: ”Yeah right” och inser sedan att jag faktiskt menar allvar, får något undanflyende i blicken och försöker släta över sin reaktion ”He he, ja men det hade du säkert blivit jätte bra som”. Andra tycker bara att jag blivit lurad för att jag gått på något så konspiratoriskt som en religiös sekt. Jepp… Svenska Kyrkan. Mycket luriga av sig ;-)
Andra tycker bara att det är toppen och att jag skulle passa hejdundrandes bra i det yrket. Vi får la se. Jag vet i alla fall att jag inget hellre vill än att få möjligheten att visa att jag faktiskt skulle passa… någon gång i framtiden…
Du skulle bli en jättebra präst...en som är in touch med reality =). Så länge du inte tänker predika för mig som är ateist, så tycker jag att det är alldeles underbart!!
En skönsjungande tjej med vana att leda en flock kan väl bli en jättebra präst ;-)
